elinwhirlwind.blogg.se

Nu är jag hungrig! Men för att hålla mig lite till ska jag skriva ett inlägg om dagen! 

Efter vår lunch tog vi vårt pick och pack, det vill säga, Linnéas tygkasse, och satte oss på "vår" buss (en av typ fem) in till stan, L94. Den har "limited stops" så det är en expressbuss. För er som bor runt skara skulle man nog kunna jämföra den med 1:an mot 200:an. 

Vi hoppade av vid Hyde Park och promenerade de få kvarter bort för att komam till Pitt Street. På vägen, strax innan Westfield uppenbarade sig hittade jag en telstra store där jag skulle äntligen kunna be dem ändra felet som blivit i mitt födelsedata. Jag fick hjälp utav en trevlig kille, han var skämtsam och jag skämtade till och med honom! Fel hade det blivit, jodå, jag var tydligen född 1983. Nej, jag är knappast 30 bast! Så de ändrade det till 1993. Däremot var mitt namn också, eller förtydligande: efternam, ävend et fel, men det ändrades aldrig så får heta Eliasom istället. Nåväl. Killen i butiken hjälpte mig att fixa ett account på deras hemsida för att på så sätt enklare kunna fylla på mitt kontantkort och så. Äntlgien var det klart, sådant där jag stör mig på när det inte fungerar och egentligen är så lätt att rätta till. 

Vi gick in på Westfield och alltså. SÅ bra är inte det varuhuset. Det är mer likt NK än ettt vanligt Svensson-varuhus och ska man vara ärlig är den billigaste affären mer i klass med MQ jämfört med H&M, BikBok, Lindex, ja ni vet vanliga affärer bara. Jag saknar också Carlings något förskräckligt för det finns ingen (vad jag sett) liknande affär i denna del av världen? Ni som känner mig vet att jag älskar Carlings. Vill ha någon affär som inte är på gränsen till för tantigt eller för tjejigt... Jag vill ha det Elin-aktigt. Så jag tänkte att mamma kanske kunde köpa lite Carlings-kläder till mig och föra över, det är la okej mamsen? 

Vi gick ut mot Pitt Street igen, in på något mer shopping-center som var mer långt än högt? Himla märklig byggnad. Vi facinerades och dreglade en smula eftersom vi såg en enorm Asics-butik där man kunde springa på band och verkligen utreda sin löpstil/gångstil för att få den perfekta skon. Hade jag varit mer än rik, och mer än gärna tagit ner månen åt henne också, hade jag velat ge Linnéa de perfekta löparskorna. Hade jag kunnat hade jag nog valt bort det där med månen och istället valt att göra hennes benhinnor hårda som diamant så de aldrig mer ger henne besvär. 

Vi gick ut igen och lyssnade på ett par gatuspelare, en grupp som kallade sig "Winterbourne". De var tydligen skickliga (Linnéa är mer expert än jag på sådant) för mig är det musik... Som musik. Andra instrument kanske. I slutet av en låt var den en av killarna som blåste ur ett trärör som var minst 1,5 m långt. Vad det kallas får ni själv googla, men unikt var det. Eller annorlunda kanske är mer ett rätt ord.

Vi strosade längs gatorna, gav upp hoppet om att hitta något klädesplagg eller ens en tygkasse då jag inte har med mig något som skulle kunna jämföras med handväska. Det är lite som att vara amputerad för mig. En del av mig är borta, mycket ovanligt då jag brukar vara den som har andras grejor i min väska. Ibland måste det bli ombytta roller kan tänkas. 

Vi gick längs gatorna, och det slog mig att jag är nog ingen inne-tjej som ville bo mitt i city. Men jag trivs i Sydney city. Det är fint, det är det faktiskt! Det är mysigt, och inte alls sådana folkmassor som är på oxford street i London. Trots att det var mycket folk nu innan julen, så är det inte alls så påtagligt! Trafiken är inte alls så tjutig, poliser ser man knappt. Kan räkna på min ena hand hur många gånger jag sett en polisbil och jag ahr aldrig sett en patrullerande polis, förutom den vid pride-tåget. Men det är ju självklart att de medverkar då. På tal om pride skrev jag under idag på att alla, samkönade eller ej, borde ha rätt till giftemål. Varför inte? Mer kärlek åt folket! Men när vi gick där på gatorna, vi styrde stegen mot Circular Quay eftersom vi skulle kolla upp adressen till Hanna Hart och de andra youtubers (Linnéa har koll på detta, jag är mer lik en svans). Vi kolalde på Sydney Opera House ifrån "andra hållet", eller den andra sidan av vattnet liksom, så man såg skapelsen mer på håll. Vi gick även under Harbour Bridge. Fantastisk! Vi fick även vittna ett bröllop. Eller ja, fotona i alla fall. Blev så varm i hjärtat, folk satt på bänkar och höll om varann. Bröllopsparet blev fotade och jag har sett bilder på Haisley och Drew på precis samma ställe. Jag är lite kärleks-svag och romantisk, men det är så fint. Åh. 

Vi hittade i alla fall adressen där det kommer gå av stapeln. Detta är alltså något jag inte riktigt har koll på. Det är ett gäng youtubers, alltså de lägger upp videor på youtube om sig själva. De är för det mesta komiska och roliga, skämtsamma och galna. Men har sett en del nu när Linnéa visat mig och egentligen är flera av avsnitten/video blogginläggen rätt smarta egentligen. Jag gillar Hanna Hart, hon har mycket bra att säga. Jag uppdaterade mig på facebook om vad detta nu egentligen är och tydligen är det ett slags meet and greet-möte som youtubarna reser runt för sina fans, alltså Linnéa och Elin-svansen. Men det är väl klart, ska jag med vill jag också ha en bild med Hanna Hart! 

INTE NOG MED DETTA. Innan, när vi hade Sydney Opera House bakom oss ser vi ett gäng med kameror och vem är inte där? Jo Hanna Hart och de andra youtubarna! Givetvis ökade nog Linnéas puls några slag, men det hade det garanterat gjort på mig med i liknande sits. Jag sa att vi skulle gå fram, men Linnéa tvekade. Men jag pushade på. Precis när vi lyft våra tunga rövar började hela deras sällskap att gå och jag går efter med Linnéa. Linnéa vill vända om men jag säger bara att "livet belönar handling". Vi går efter. Sällskapet är kanske 15-20 personer och Hanna Hart går allra längst fram, men av någon anledning stannar Hanna till och låter resten gå före. Då tar Linnéa mod till sig och säger hej. Vi fick dock gå med henne, de verkade ha bråttom men lite ord utbyttes (JAG TOG FAKTISKT HAND MED MÄNNISKAN! Herregud. Jag vet knappt vem hon är) och berättade att Linnéa var "a huge fan of you". De fick ta en fan bild och efter det har Linnéa varit i himlen, glad och sprallig. Men itne för att hon inte var det innan, men en liten adrenalinkick kom och boosta oss med lite pepp. Första och kanske enda gången jag följt efter någon. Inte ens för att det är någon jättekändis. Men kände mig som en stalkare där ett tag, haha. 

Efter att ha funnit adressen gick vi tillbaka samma väg, förbi Durlinghurst Harbour och mot Sydney Opera House-bortom-vattnet. Vi stannade till och kollade på en lite jobbig street-show. Det var en överrörlig tjej som var lite smått hysterisk, krävde pengar (men hallå, jag kollade för att det var just gratis?) hon knöka ner sig i en minimal låda, bra gjort. Men något mynt fick hon inte, inte heller en sedel. Dessutom skämtade hon om dåliga skämt om att averagen på slanten folk gav var $50. Alltså ungefär 300 SEK. Haha, jättekul. Hon berättade att hon levde för det här, pengar hit och pengar dit. Drog ned stämningen när hon började jämföra sin show med en kopp kaffe och vilket det är mest värt att lägga pengar på. Duktigt, men trist. 

Det var roligt också! Linnéa ville stanna och lyssna på något slags afrikansk-techno tillställning. Det var nog playback för vet ni vad? En av dem som satt och spelade slutade spela för att SVARA PÅ ETT SMS! Såg så fantastiskt roligt ut, haha. Bra försäljare må jag säga. 

Usch, nu låter det som jag är en bitter turist som håller hårt i plånkan och skrattar åt dem som gör gatorna roliga. Men så illa är det faktiskt inte, jag skrev ju på en namnlista och killarna på Pitt Street var mycket skickliga! 

Vi tog våra apostlahästar tillbaka till Hyde Park där vi hoppade på vår trogna L94 igen och hoppade av vid samma trogna hållplats på fel sida av Pacific Square. Fem minuter senare och vi var hemma igen.

Efter som Haisley och Drew åkte hem idag (det är så tomt nu!) så var jag, Linnéa och Ken på skattjakt efter saker de lämnat kvar efter sig, kryddhörnan har fått en rejäl input och även kylen samt torrvaror. Det väntade ett facebook.meddelande till mig och Linnéa där Hailsey säger att vi får gärna komma och hälsa på dem, ungefär två timmar härifrån Sydney, men även att vi får låna hennes cykel och att det ena badrummet nu är helt till vårt förfogande, om vi vill ha det. Allison, Drew och Haisley har alltså använt den toaletten längst bort, som vi nu tagit över! Hoho. Den andra delade vi med några andra, men nu har vi ett för oss själva! Tills vidare alltså. Blev så glad när Haisley två gånger bjöd in oss till hennes hemstad (både innan vi gick och sen i meddelandet). Blir så glad! Så redan nu planerar vi en eventuell resa nedåt landet för att hälsa på över en dag eller så, det vore kul! 

Vi har faktiskt en hel del att se fram emot. Linda har lovat oss att ta med oss ut på lite äventyr och annat kul när hon kommer tillbaka efter jul, eftersom hon ska över till Vietnam då! Hur kul är inte det? Blir så glad! (Hi Linda! If you read this, I really hope google translate is making a good job for you!) ah. Måste njuta lite i nuet tror jag allt. Släppa lite på mina muttrar, låta vinden vina i seglet, låta kranen stå på och rinna över i kastrullen eller kasta färg med penseln mot en vägg. 

Nu är jag hungrig och potatisen tar minst 30 min i ugnen. SEN VÄNTAR TIM TAM KLADDKAKA! Orkar inte ladda upp bilder nu, ni får dem senare... Men ni vet ju. Den som väntar på något gott väntar alldeles för länge! 

Mvh En riktigt glad Älin

Hej hopp! Ännu en dag att vara pepp och glad på! En perfekt dag för en perfekt dag! 

Inatt har jag och Linnéa sovit rätt dåligt. 
1. Det blåste och regnade helt galet.
2. Det var en massa högljudda röster vid 01.00.
3. Linnéa hade ont i ryggen på sin ömma punkt. 
4. Jag drömde mardröm om att vårt stall hemma brann ner. 

På tal om drömmar, drömmer jag om samma personer om och om igen. Inte ens personer som står mig nära, egentligen ytliga bekanta. Jag förstår inte varför. Det är absolut inga jag pratar ofta med, träffar eller snackar med egentligen. Såklart skulle jag stöta på personerna på stan klart man säger hej men inte mer än så. Det är inga personer jag går runt och tänker på direkt. Undra varför de komemr fram nattetid? Haha, känenr att jag måste dröm-googla lite, vad detta nu betyder sig! 

Trots lite sämre sömn gick jag upp strax efter sju, ensam. Linnéa låg och drog sig, med all rätt! Jag åt frukost som är gröt, plommon och ägg. Lite keso på gröten också. Jag mötte Ken vid halv åtta-tiden i köket för det är han och jag som går frivilligt upp tidigt om helgerna för att träna, haha. Linnéa hade bestämt Skype-möte med sin familj vid halv nio tiden, så hon stannade i sängen medan jag gick till gymmet, ensam. Även om jag föredrar att ha sällskap på gymmet, dels för peppen, men även för passningen och för att det är roligare är det rätt skönt att få vara för sig själv en stund också. Så jag satte i lurarna i öronen, på med Spotify och styrde stegen mot den korta promenaden till gymmet. 

Väl på gymmet tappade jag hakan totalt, det var fullt med folk? Vid åtta en lördagsmorgon? Mitt tänka schema brast och det blev inget chin kalas som tänkt. Men det gör inte så mycket, antingen ger man upp och blir grinig eller så ser man det som en anledning till att träna annat. Så, det fick det bli. Men ltie chins blev det allt! 

Hur som helst, jag tog vägen förbi Coles för vi hade ingen lunch uppe, och ska iväg till Sydney nu under dagen och orkar inte laga mat ikväll. Skinka och ost köptes för skink- och ostsås med pasta! Enkelt, billigt och gott! Förhoppningsvis alltså. Nu är vi iordninggjorda och lyssnar på: 



Jag sjunger givetvis med! Så jäkla go låt, superglad och man kan ju inte låta bli att bli glad, eller hur? 

Så vi laddar för en dag på stan! Jag måste till Telstra, (still...) och ordna det där datumet! Suck, och hitta lite kläder. Undra hur många gånger jag nämnt detta faktum.

Imorgon är det 1:a december vilket innebär att det är tomteparad i Skara! Den missar jag, åh. Det svider ju ltie i hjärtat. Egenltigen är det ganska trist, samma saker varje år men det är väl det som kallas tradition. Äta en lussebulle och avnjuta en pepparkaka eller två... Visserligen har vi Tim-Tam kladdkaka. Nästan godare alltså... Något som jag inte är rädd för, men något jag inte vill, är att bli fast i traditioner. Ni vet "måste" göra saker för att man alltid gjort det! Därför är jag glad att Kalle anka-tittande på julen är en "tradition" som höll i vår familj tills jag blev 10 typ. Egentligen är det heligt för oss svenskar, men det är gött ändå att jag inte har växt upp i en exakt likadan jul hela mitt liv.

Jag och Linnéa har diskuterat detta ganska mycket. Hur ska vi fira jul? Julmat? Klappar och gran? Men vi har kommit fram till att eftersom vi ändå inte har några julkänslor, det kommer absolut inte bli en jul för oss här på samma sätt, så varför jaga en jul vi inte kommer vilja "ha"? Så vi har bestämt oss för att strunta i julen i år. Klart att vi kanske ger varann något litet, firar lite extra med god mat och mys på julafton. Men inget annat kommer vi göra för att komma i julstämning. Inget julbord på IKEA, inga granar eller julpynt. Det kommer inte komma någon snö, inga julstakar eller något luciatåg. Alla i världen firar inte jul, och jag är inte ens troende så varför är det så viktigt? Jo, för att man är med familjen, samlade kring lägerelden. Men det kommer inte vara så i år för oss och vet ni vad? Det gör liksom inte så mycket. Har firat jul 19 gånger redan och är ledsen att säga det, men julhysteri i all ära, men så hysteriskt det än är är det ändå familjen som är mysfaktorn för mig. Så då spelar det ingen roll om det är mackor och varmchoklad på bordet eller saffransbulle med glögg. Känner lite att ordspråket "home is were the heart is" stämmer även in här. Det spelar ingen roll vad för faktorer som gör julen till julen. Julen är mer än faktorerna, det är känslan och värmen inifrån liksom. 

Så vi kommer strunta i faktorerna i år och inte fira särskilt helt enkelt. Det känns faktiskt bra eftersom det varit en del orosmoln runt julenm för oss alla på sätt och vis. 

Nu kände jag mig lite poetisk och djup, haha. Men visst är det så ändå? Förresten, känner ni glädjen och lyckan flöda genom mina ord nu när jag vägrar låta mig vara så homesick? Jävlar vad bra jag är! Igår innan jag lade mig peppade jag mig själv med orden "Jag kan allt jag vill. Vad jag än vill så kan jag. Allt jag vill kan jag göra. Jag kan! Jag kan göra precis vad jag än vill." osv. Skit, nu börjar jag verkligen ordbajsa här, men ja. Blev så pepp och glad för jag vet ju att jag har rätt. Jag har ju det! 

Pepp på er söta läsare, KRAM

En månad idag och med glädje skriver jag: 
DET HAR VÄNT.

Jag har varit lite deppig. Kanske inte så att det syns sådär supermycket eller är egentligen så påtagligt. Men jag har kommit överrens med mig jälv (och med bloggen) att sluta oroa mig. Linnéa säger att jag inte borde tänka eller oroa mig så mycket. Jag vet ju att hon har så rätt i det! Så woopwoop dags att ta fram mina egna krigare och få fram mig själv! En månads tvivel ska bli en ny månads hopp! 

Hur som helst, jag har precis skrivit ett mejl till min fina mamma! ♥ Lite så att jag skriver till mig själv, fast till henne. Skriver hur jag försöker peppa mig själv, genom henne. Hon är bra hon, min bästa lyssnare och min bästa mamma. Jag vet att jag inte har någon att jämföra med men det känns bra att känna sig så rik för att man har en så fin familj som bryr sig om en, mår bra och står alla nära. Att de finns där i vått och torrt, om man har problem eller bara vill lufta ur sig känslor, varesig det handlar om kärlek, glädje eller oro. Det har jag tyckt varit väldigt skönt. Att kunna öppet prata om kärleksproblem, problem eller tankar överlag. Så skönt! ♥

Nog om det. Nu till buisness. Idag har varit en regning dag. Börjar tröttna på det här, är det Sverige som spökar eller? Hehe. På sätt och vis är det gött. Man slipper ha dåligt samvete för att man inte orkar vara turist och kolla på sevärdigheter men visst vore det gött att steka på stranden eller idag, som vi hade tönkt, strosa på stan. Istället blev det ett pass på gymmet. Trivs där nu, ja jag trodde aldrig jag skulel säga det. Det är kanske inte är hälsostudion i lilla Skara, och lär aldrig bli, men ändå. Även här är samma personer där ungefär samma tid var dag, de som jobbar hejjar och även detta gymmet har "sin" doft och ja, jag tror jag trivs. 

Mina senaste depp-inlägg här (Ber nästan om ursäkt för jag är ju en galen tös inte alls så ledsen som jag verkar) fick mig att idag reagera. DETTA GÅR JU INTE. Jag måste skaka mig själv lite. Chilla, släppa kontrollen. Släppa oron om jobb och sådant. ALLT LÖSER JU SIG! Jag lever inte alls på långa vägar "on the edge" som man kanske skulle tro. Nästan så att jag har en vardag här liksom. Dagen till ära har vi bakat en kladdkaka med tim tam i! Helt sjukt god, en sockerbomb utan dess like men vad gör det? Vi har käkat choklad, smakat på kladdisen och sett klart säsong 1 utav LOST medan regnet piskat ner. Finns liksom inte så mycket annat att göra. Nej, vi äger inga jackor och nej, inte heller något paraply och jag har ingen som helst lust att införskaffa detta heller! Jag reste inte till australien för att gå med jeans och jacka inte! Hehe. Skam den som ger sig. Jag väntar på solen jag.

Istället blir det en tur in till Sydney imorgon. Jag vill köpa några nya klädesplagg då mina redan när vi åkte var jag trött på. Därför tog jag ju med dem, för att kunna slänga dem utan separationsångest. Jag har en ny t-shirt. En enkel vit som är lite kort (väldigt modernt här) mitt första steg för att visa naveln. Jag har ju piercing för bövelen! Extra sexigt, eller? Haha. Den har jag spillt choklad på nu, åh så fint. Men tvättmaskin finns det!

PÅ TAL OM DET. Så pinsamt! Vi har tydligen köpt två olika tvättmedel, ett "front loader" och ett "top loader". Vi trodde vårt "front loader" var sköljmedel (rinnande förtusan!) idag när vi gick in på "vårt" toalett, som även har tvättmaskinen, låg det en lapp att "front loader" tvättmedlet förstör tvättmaskinen. Hehe. BUSTED! Men detta visste vi inte, men nu har vi fått förklaring varför allt varit så löddrigt eftersom vi kört med dubbla tvättmedel... Nåja. Synd bara att vi köpt några kilon av fel tvättmedel. Men men, skam den som ger sig! 

Andra saker som hänt... Inget speciellt tror jag. Haisley och Drew packar för fullt, Allison åkte hem i onsdags. Vi har fått 12 stycken kopior av vårt CV utav Shirley, fit for fight är vi nu! Jag har äntligen förstått hur jag får in mitt tax file number till banken, så ordnat det med. Vi har fått vårt första brev med en räkning. Eller bekräftelse typ, ifårn gymmet. Vi väntar på Linnéas tax file number men det kommer nog. Jag måste gå till en telstra-butikoch ordna mina födelsedata då detta verkar ha blivit fel, Hur tusan det har kunnat bli det när de fick mitt pass nummer är ju då den stora frågan, suck. 

Vi har även kollat upp att man kan köpa ett slags "pass" som ger tillgång till fri entré till de största "turist-must-see" ställena här i Sydney samt ett par ställen runt om i Ausi. Samt rabatter på allt vet vad, ifrån mat och dryck till gå på broar och sådant. Smart! Vi kollade upp att inträde per ställe låg på cirka $26, och hela passet $92. Alltså, vi kommer spara på det ordentligt! Det betyder ju dels att vi kan komma och gå hur vi vill, vilket gör det smidigt för man kanske inte orkar gå igenom ett helt zoo på en dag, utan kanske njer oss med en halvdag. Vi behöver inte välja bland saker som känns "mest värt" att uppleva utan kan frossa i vår frihet! Dessutom håller det i 12 månader, alltså lär vi inte ens ta slut på det. Hur perfekt? Nöjda kommer vi förmodligen införskaffa detta pass. Det ger oss inträde till bland annat: Taronga Zoo, Wild Life Zoo, Madame Toussade, Aquarium-grejs, water-life något, och något spännande på Manly och en drös ställen till! Perfekt för oss turister! 

Jag utanför Luna Park i Melbourne.

Idag har vi handlat också. Coles-kunder som vi är tog vi oss ditåt med våra vinröda ryggsäckar. Vi kom över 2 kg köttfärs för endast $3/kg! Vilket totlat blev $6 alltså runda svängar är 35 SEK. Galet? Då ska vi nämna at tdet inte är gris eller blandat nöt och gris, utan bara nöt. Alltså den dyra varianten? Vi hittade även extra pris på avokado, som är snuskigt dyrt här i Australien. Kostar ungefär 35 SEK styck, men idag hittade vi för halva priset. Visst, det låter kanske som vi gräver ned oss i hur mycket allt kostar, men ja. Kan man spara pengar, varför inte? Vi har lärt oss att vrida varenda krona, få valuta för pengarna. Sedan har det blivit lite utav en sport. Jag letar kuponger bland reklamen i posten och vi letar efter "down and staying" på Coles. 

På tal om pengar säger Linnéa att dollarn ligger på 5,9 SEK. Rekord för oss hittills! Tänk att vi börjar få koll på valutor, galet! Interneationellt beteende, hoho. Detta betyder att ska vi komma billigt undan att använda vårt svenska konto . 

Värt att nämnas! Linnéa skaffade sig, utav misstag givetvis, en muskelknut/triggepunkt idag på gymmet. Antagligen spände hon sig fel, eller annolrunda eller hur man ska förklara. Hon åmade sig och knäckare som hon är (knäcker fingrar, tår, axlar och alla leder som finns, huja!) så gick hon runt och sa att hon ville knäcka axeln men det går inte. Hon sa att det gör ont om hon tar ett djupt andetag. Hobby-läkare som vi båda är, även jag faställde jag diagnosen "triggepunkt" och lovade att massera när vi kom hem. Efter att min patient (Linnéa) förklarat smärtan och jag frågat lite personliga frågor, haha, kunde vi komma fram till detta. Alltså, axeln ville inte knäckas överhuvudtaget. När vi kom hem masserade jag upp knuten (fråga min mamma, är det något jag har talang i är det att ta tag i knutor och massera dem!) och det kändes bättre. HAr gjort det två gånger. Nu har dock hobby-läkaren Linnéa vaknat inom henne och hon har facinerat suttit bredvid mig, kollat på massagevideor på Youtube och läst en massa om det. Hon har till och med letat upp närmsta massör. Tokig tös! Men jag förstår ju hur speciell smärtan är utav en sådan knut i ryggen. Som tur är, är det varken farligt eller livshotande. Den behöver massage och värme. 

Haha vi är galna. Hoppas Sverike bjuder på sol och strandväder.

 

Imorgon har det gått 1 månad sedan jag kramade om min mamma, en kram jag skulle vilja få gjort om tusen gånger. Dels för jag saknar mammas famn i sig, men också för att jag inte utnyttjade den som jag borde gjort. Jag var rädd för att känna för mycket så det blev en hastig, lätt, konstgjord kram. Ungefär som när man träffar någon som är bekant med, men man inte riktigt vet om man säger hej till eller inte. Så går man förbi och kanske säger hej, och får inget hej tillbaka ni vet. 

Hur som helst. Igårkväll kom en del tårar när vi skypade. Det är okej, jag vet det. Jag vill inte att hela min blogg ska handla om hemlängtan, för egentligen är det något jag skäms så mycket för. Hur kan man åka iväg och bara längta hem igen? Du är 20 år, Elin, allt där hemma finns ju kvar. Frågor som rullar i huvudet. Men det måste få göra det, det är faktiskt skämmigt. Jag skäms för att känna såhär. Men jag är en ärlig person så jag säger som det är. Sanningen är blottad men ack så ärlig. 

Idag vaknade jag till den där skavande, kliande känslan. Likt ett insektsbett på sommaren som man kliar på trots att man kliat bort skorpan och det röda blodet börjar rinna igen. Det är irriterande men man kan inte låta bli att klia. Det kliar och irriterar! 

Även om jag ibland fylls utav den dränkande känslan av att bara vilja vakna i min egna säng, äta frukost med mamma och få pussa hunden i skägget vill jag inte hem riktigt än, åh nej. Nu har jag kommit så långt att jag bannemig får kämpa lite! Jag vet att det inte är farligt att längta och längtan i sig ska inte få förstöra för mig här. Så det är bra att planera in roliga saker, åka runt och se min omkring. Försöka tänka på allt annat. För jag vet ju att allt hemma finns kvar och jag skulle alltid vilja veta vad som väntar runt nästa hörn. Även om jag är en känslig rackare betyder det inte att jag inte är en krigare. För jag är det! En vinnande krigare. Jag har redan vunnit slaget, på sätt och vis. Det spelar ingen roll längre, för hur jag än gör är jag en vinnare. 

Hm. En dag när jag har mer tid lovar jag att skriva mer om just mina tankar om mina känslor.

Jag och Linnéa gick till gymmet och körde ett rygg- och bicepspass. Vi var båda lite low, men det är okej. Vi lyckades verkligen pumpa ut det sista i bicepsen, ryggen har jag varit nöjd med de senaste att ett lite sämre pass är inte hela världen.Träningsvärken ifrån gårdagen har infunnit sig.

Vi värmde resten till lunch och smörjde in oss med solkräm och begav oss mot Cogee, där vi skulle möta upp Lina, Josefin, Linus och Jonas! De är nu tillbaka i Sydney för att stanna ett tag! De har som skrivits tidigare, fått tag på en lägenhet som de ska dela med andra! Så kul! Det var ännu mer roligt att få prata med dem igen, se vad de hade hittat på och hur de mår! Jag och Linnéa tog en buss hem och nu sitter vi här, mätta efter dagens middag och jag har snackat lite med mamma. Min dator och jag är INTE vänner då den för fjärde gången vägrar fungera nu. Åh, blir galen. Ni får ha det så bra tillsvidare. KRAM! 

Jag vet att jag borde skriva om idag också. Men gör det mer utförligt imorgon. Här är en del +/- idag:

+ Fint väder! 
+ Stranden var varm och behaglig men lätta vindar, haha. 
+ Ansökt om två jobb! 
+ Nytt PB i squats!!! GALET! Min egna vikt typ! 
+ Maten blev godare än någonsin, vi förvred vårt egna recept bara, fastän det såg något vidrigt ut.
+ Fick ett mejl av pappa.
+ Lina, Josse, Linus och Jonas har fått lägenhet! MED POOL. Känn avundsjukan... Hehe. Nej, är nästan bara glad för deras skull. Men bara nästan. 
+ Idag köpte vi 1 kg plommon. VI ÄR INTE NORMALA, VI VET. Men det är så äckligt-gott ni vet? Saker kan ju vara ful.söta och plommon är äckel-gott. Så mjukt och geggigt, inte så sött och ack så beroende. Ja, vi kommer fisa ikapp och vi vet om det. Men tar det som positivt. Det är väl bra för magen i alla fall? 

- Mitt bett-liknande på foten har blivit jätterött IGEN. 
- Min tandkräm är slut och glömde köpa ny.
- Måste kanske ringa försäkringen om att kolla upp min dumma fot, men orkar inte. 
- Jag har blåmärken på frambenen. Ojdå, framsida vaderna... Vad heter det? Underbet? Efter deadlifts. 
- Jag har inte blivit brunare fastän jag körde med 25 i solskyddfaktor idag
- Tog fel buss hem ifrån stranden. Men det slutade väl! Hoppade av vid Westfield och handlade där i stället.
- Saknar min mamma och kan inte stoppa tårarna när vi talas vid. Vill visa att jag är en stakr dotter med fötterna på jorden, tar mer än väl hand om sig själv och är själsäker. Nåja, man kanske inte kan vara allt.
- Saknar min brors skägg. ILLA! Men du är så söt i det. Jag gillar det! Jag tycker inte du ta bort det. 

Snabb bloggning. NU SKA VI SE LOST! 

Äntligen! 

Nu har jag skypat i typ 1,5 timma med bror och mamma. Det behövdes! Efter det har jag ansökt om två jobb. Ett för frozen yoghur här i grannområdet (de behövde folk faktiskt!) och ett grooming jobb för racing horses. Varför kommer jag alltid tillbaka till dessa hästjobb? Nåja, jobb behöver jag ju så pengar i alla ära. 

Igårkväll såg vi catching fire. Den var jättebra, och jag grät som vanligt! 
Men för att summera kvällen i kronologisk ordning började det med att jag, Linnéa, Haisley (som var så fin! Så himla söt tjej) och Drew blev upphämtade av Linda (hi Linda!) i hennes bil. Linda körde oss till Randwick där bion skulle gå. Det tog ett bra tag att få tag på en fickparkering men tack vare stolreken på bilen (toyota yaris typ) så fick vi till det! Vi gick till thai-restaurangen som de besätmt, den hette typ thai-raffic eller något. Där mötte vi Allison som jobbat. Thai mat blev det! Vi gick ihop två och två (Haisley+Drew, Linda+Allison, jag+Linnéa) och valde varsin rätt. Inte helt förvånande valde jag och Linnéa kyckling i cashewnötssås. Hehe. Vi smakade på varandras rätter också. Även Dasha och Richard kom förbi och sa hej (eller kanske hejdå för Allison åkte idag) men trevligt var det! 

Efteråt gick vi till bion, där mötte vi upp Ken. Eftersom man här i Australien får sin lön veckovis, onsdagar, blir tisdagar en "billigare dag". Till vår fördel, givetvis. $8 gick bion på, vilket är under 50-lappen i Sverige. Ni vet ju likaväl som jag att en vanlig standard bio i Sverige kostar minst 110 kronor, eller i 3D 130 kronor. Så ett kap! Först tänkte jag och Linnéa att vi minnsann inte behövde något till bion men efter ett snabbt beslut gick vi ner och köpteen ben & Jerry till oss för $11. HELT KLART VÄRT! Så underbart gott! Vi valde chocolate fudge bla bla bla. God! Vi såg filmen, som jag starkt rekomenderar! Linda var så gullig och hade köpt tissues till mig, de kom till anvöndning. Jag grät amazon floder! Men filmen var jättebra och var så glad hela kvällen! 

Efteråt sa Drew och Haisley att de kunde ta bussen hem så resten utav oss (Jag, Linnéa, Linda, Allison och Ken) gick till bilen och åkte hem. Efter lite snack kring matbordet störta vi i säng för trötta var vi efter en heldag! 

Så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när,
du stack ett hål i min kevlarsjäl.
Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl.
Kom gör ett hål i min kevlar... själ.



Nu ska vi ut och käka med Linda för att sedan möta upp Allison och Ken för Catching Fire!

 

Fastän tankarna kan stå stilla, inte greppa eller släppa taget spelar det ingen roll, för tiden tickar på ändå. Tackar min bror för ett peppande sms igår, tack för att du finns! 

Idag vaknade jag redan vid sex tiden, för de andra i huset var uppe. Tror någon tvättade, men jag vet inte. Jag drog mig till sju då jag var tvungen att gå upp ur sängen av naturliga behov, hehe. Sen kollade jag av datorn, svarade på mail och kollade instagram. Morgon-standard här i Ausi för oss! 

Igår var vi på Westfield. Jag hittade en vit t-shirt, INTE OKEJ. Dåligt utbud på vårt Westfield som ligger närmast oss alltså. En tshirt för $12, om jag minns rätt, är väl ändå okej. Däremot fick jag och Linnéa äntligen klippt oss! Snaggat min sidecut för det var bedrövligt! Linnea klippte igenom sitt hår, det gick på $10 för mig, ganska exakt 60 SEK. Helt okej för att inte se ut som ett marsvin längre.

Vi drog till gymmet och körde bröst och triceps. Nu ligger vi i sängen, fågan är om vi ens gör något annat, haha. Duschen väntar. Sen ska vi äta lunch. Städerskan kommer att komma också. Vädret är ruggigt och trist.

 

Fortsätter med trenden med musik till inlägget, denna gången Får det bli Florence + the machine med "Never let me go". 

Det var i valet eller kvalet, tänkte sätta in en KENT låt, men ja. Den kanske kommer imorgon? 

Detta inlägget kommer vara synligt till er frukost, om ni nu händelsevis läser samtidigt som ni äter den. Eller bara llmän morgonläsning! Något jag lagt märke till är att engelskan har i princip allt särskrivningar, medan Sverige nästan aldrig har det. Hur irriterande är inte "jätte glad" som ska vara "jätteglad" men i engelskan blir det ju "very tall" inte "verytall". Nåja. 

Idag är den den 25 november, alltså mindre en än en månad till vår nordiska julafton och en månad kvar till den Australienska julaftonen. Eller Juldagen då. Towe berättade att alla backpackers som befinner sig i Sydney-området festar loss på Bondi Beach den 25 december ihop. Något att firas kanske? Förra året var jag ute på Stadt i Skara, minns det som igår. Jämförelsevis skulle det vara ett minimalt fest! Man skulle visserligen känna igen de flesta på Stadt, alla som kommer hem efter jul och vill festa lite. Här skulle juldagenfirande betyda tusen nya möten! En annan rolig sak som Towe berättade var att utav de som bor i Sydney regionen permanent är 80% asiater. Det är inte så kosntigt, för det är flest asiater man ser här också, faktiskt. Det eller européer typ.

På tal om nya möten hade Dasha en vän här igår, han hette Costas och var född i Sibirien (!) uppväxt i Israel eftersom han är jude, bott i USA i flera år, rest i hela Europa och i Ryssland. 30 bast och senaste året jobbat med en app som letar upp närmaste bensinmack, om jag förstod allt rätt. Det var så enkelt och gött att snacka med honom, han pratade med amerikansk engelska så rent och lättförståeligt! Visserligen kommer man ju in i det australienska men ibland (eller rätt ofta faktiskt) hör man inte ett piss och man förvandlas till ett levande frågetecken. 

Nu är klockan snart 11 och vi (jag) vaknade som vanligt vid 7. Vi åt frulle, gick till gymmet och fixade så att vi numera betalar med våra kort, eftersom man betalar varannan vecka så är det ju smidigast. Vi körde ett axelpass med resultat därefter! Var riktigt tugnt idag och det kändes bra. På tal om det är jag mycket mer komfortabel i min kropp igen! Vilket känns otroligt bra, känner mig inte så tanig längre. Vet inte om det kanske har med vätskebalans och göra, men känslan är bättre och kroppen har väl återställt sig sedan mini-svälten i Thailand, hehe. 

Nu har vi båda duschat med våra ny-köpta tvättsvampar! Otroligt ointressant, men ack så viktig! Det är inte en svamp utan mer som ett "nystan" med plast"vingar". Ni förstår nog exakt, hehe. Men det är ett bra inköp och så skönt att kunna skrubba kroppen då solkrämen är äcklig och känns inte som om man får bort den med enbart tvålen liksom. Vi har även köpt nya tandborstar, lyckades köpa exakt likadan jag har nu, fast på extrapris! Coles, älskar Coles! Vi ska senare äta lunch och eftersom det började regna nu (var solsken för en kvart sedan) ska vi till Westfield! Vi ska försöka fråga om jobb, men även köpa någon ny tröja eller så för imorgon ska vi äta ute med Allison och Linda för att senare gå till bion i Randwick och se Catching Fire! Catching Fire är uppföljaren till The Hunger Games. En film jag tycker är bra, sett den två gånger. Ena gången med min bror. Då var jag upprörd, för hur kan man ens hitta på något sådant som går ut på att barn och ungdomar ska ta livet av varann till de andras nöje? Jag grät en skvätt. Sedan dåg vi ju den med Ken här, och den är väl okej. Ingen hysterisk Twilight-film men ja. Den är bra. 

Det var nog allt för stunden. Jag tänker på er där hemma, och alla mina vänner. Jag blev jätteglad när jag fått en kommentar här på bloggen ifrån mamma, Carl och Johan. Och Sid såklart! Sådant värmer inuti mig!

Det har varit en produktiv dag och än är den inte slut! 

Efter mitt tidigare blogginlägg begav vi oss till stranden för att krossa ett par timmar i solen. Lyssnandes på musik missade vi tyvärr ljudet ifrån vågorna, men bara att vistas i närheten av dem ger inre lugn och tar all stress och inre oro till yttre rymden. För stunden alltså. När jag låg där fick tankarna vandra precis vart de ville. Jag tänkte på er där hemma. Mest på saker hemma om jag ska vara ärlig. 

Annars har jag fört över pengar och tagit ut dem, skickat mejl med CV till Shirley, skickat ett sms om ett jobb, snackat med bror (SAKNAR IHJÄL MIG EFTER DIG!) och kollat jobb. Letat jobb. 

Nu saknar jag mamma och vill ha en kram. Nu: LOST! 

Sätt på denna låten, lyssnar på denna nu:



Innan vi gick och lade oss igår sa Linnéa att hon ville sova ut ordentligt. Jag vill också, men det visste jag att det inte skulle bli något utav. Min kropp och hjärna vill vakna samma tid varje dag. Mycket praktiskt då det är klockan sju, prick. Inte många minuter det diffar på! Så jag gick upp vid sju, och såg två par främmande skor vid dörren. Tjejers. Jag vill inte vara den som är den, men våra nya housemates var inte med igår när vi såg på film, såg inte till dem överhuvudtaget ärligt talat. Jag åt frukost medan Haisley och Drew kollade på något på tv.

Jag gick till gymmet och passade på att ringa till mamma för att ringa slut på mitt kontantkort som snart går ut och därmed förlorar jag alla pengar, så lika bra att köpa upp det liksom! Mamma var hos mina kusiner och firade min mosters födelsedag så grattis Anneli om du läser det här! Kul att höra era röser och jg hoppas ni har det bra.

Strax efter åtta var jag på gymet, ensam denna gång. Både utan Linnéa men även själv på gymmet! Det är öppet 24/7 vilket betyder att det även är obemannat en hel del tid. Efter en halvtimma kom en till gubbe och köttade lite. Kom på att det var liksom södnagmorgon, så vem är där så tidigt liksom? Haha. 

Efter gymmet traskade jag hemåt i värmen. Strax utanför vår grind mötte jag två tjejer, uppklädda med dagen-efter smink. Jag vill inte vara den som är den, men jag kunde inte låta bli att kolla på deras skor... Det var de skorna jag såg i hallen. DAMN IT! Första natten, första natten, måste våra nya housemates göra så? Dra hem tjejer? Upprörd sprang jag in och kollade efter Linnéa, hon var på toa och jag knackade på och sa att jag var "upprörd, men inte på dig." Jag berättade som det var och Linnéa höll med om att det kanske inte är så mart av de nya killarna att göra så, för vi får egentligen inte ha inneboende hur som helst liksom. Det är kanske som jag befarat: Att de nya killarna inte alls är på "samma nivå" som vi andra. Igårkväll var vi som en stor familj, men de var inte hemma.

Däremot får jag tillägga att de väckte ingen, såvitt jag vet, när de kom hem och så, men på något sätt tycker jag det är lite respektlöst? Första natten och så menar jag. Eller är det jag som är töntig, överreagerar och lite gammelmodig? Nä, det är jag inte alls. Men man kan ju fråga lite om hur det fungerar med nattgäster och så tycker jag.

Nåväl, nu ligger vi i sängen, både jag och Linnéa. Jag har uppdaterat mitt CV som ska skickas till Shirley för utskrift, vi ska planera inköp till veckans mat, vi ska planera vad vi ska få gjort och idag ska vi även betala vår hyra. Så ska föra över lite pengar mellan kontona. Lite småfix helt enkelt! Senare idag ska vi gå ner till stranden tror jag, men det får bli efter lunch tror jag allt. 

Nu ska jag flytta lite pengar och försöka få iväg ett mejl till Shirley. Sköt om er så hörs vi snart igen!

Vid ett-tiden begav sig jag och Linnéa ut mot busshållsplatsen med ett paraply tillhörande Dasha. Medan regnet droppa ner tog vi första bussen mot inner Sidney. På vägen i bussen lyssnade vi på musik. Kent såkalrt. Älskar, älskar, älskar Kent.Vi fick även se ett Pride-demostration (?) tåg på oxfordstreet. 

Vi hoppade av bussen vid Hyde Park och Sydneys väder har daligligen humörsvägningar, solen sken och jag ångrade genast att jag valde mina jeans istället för shorts. Vi visste att vi skulle gå förbi Hyde Park mot en gata som jag inte minns namnet på, för att komma till Svenska Kyrkan. Där skulle vi möta upp Towe! När vi kom fram til korsningen och var tvugna att välja vänster eller höger och vi inte visste vart vi skulle kom ett härligt ögonblick. MAn kan se en svensk på en kilometers avstånd. Man bara märker sådant. Helt plötsligt hade vi kanske 8-10 svenskar kring oss som gjorde det lätt för välja höger eller vänster, just follow the stream, hehe. 

Bara ett par meter framför oss mötte vi Towe! En kram och ett hej senare gick vi in på marknaden, som var i kyrkan. Nåja, marknad och marknad, ni kanske föreställer er hemvävda mattor, smide och ljuvliga hemmagjorda mustar... Ritkigt så var det inte. Men det fanns massor av svenska klassiker! Sill, Leksands knäcke, marabou choklad, gott & blandat, djungelvrål. kryddor, julmust, glögg, görsåpa (!), pepparkakor, advetsljus och kalderljus. Jag hade lust att köpa choklad och pepparkakor men dyrt var det och nu är jag i Australien, inte i Sverrike. Jg får hålla mig! 

Efter lite kikade gick vi till café Svensson som ligger i anslutning till marknaden. Där kunde man köpa "tapas" av julbordsklassiker, våffla med sylt och grädde, kladdkaka med grädde, lussebulle, pepparkaka, glögg med mandel och russin, julmust och hel del andra saker. Jag och Linnéa köpte varsin lussebulle och en till vår norska huskompis, Ken. Ken hade velat följa med men har så mycket i skolan så han fick lov att stanna hemma. Men vi lovade honom en lussekatt om det fanns att köpa. 

Efter att vi fikat med Towe en stund dök även Jonas upp, och vi alla snackade om planer, tankar, jobb, papper, viktiga saker, Australien, Sverige, framtiden. Det var så kul att få bolla lite idéer och tankar. Alla tänker ju olika, och jag kände verkligen hur Towe rörde runt i min tankegryta. Som hon sa "Man måste inte göra allt NU. Det går faktiskt att åka tillbaka." Detta träffade mig rätt hårt eftersom jag kan få lite ångest av att inte ha varje dag upstaplad, göra alla fantastiska saker på en gång och så vidare. Det var skönt. Jag gillar Towe, hon är en energikick med massa humor och stort hjärta! 

Något vi alla överrensstämde är att godisbegäret har ökat massivt för oss alla sedan vi anlände i Australien. Vi diskuterade choklad, choklad och åter choklad... Detta verkar alltså inte bara drabbat mig och Linnéa utan vi alla svenskar känner oss nog lit eväl onyttiga här, men det gör liksom inget. Tim Tam finns bara här, frozen yoghurt är nästan som en måltiden och guess what? Vi lever livet för tusan!

Efter lite snick-snack så gick vi in i kyrkan för att kolla på tåget. Hela kyrkan (som för övrigt var minimal) var full så vi var modiga och gick upp på övervångingen, där orgeln var. Där satte vi oss på varsin stol och försökte få julkänslor. Det var ganska svårt, men luciatåget var fint, om än lite tafatt och stämmorna var ju allt annat än vackra. Men det gör liksom inte så mycket, vi fick vårt lucitåg ju! 

→ KOLLA MIN INSTAGRAM FÖR BILDER ←

Efter luciatåget gick vi mot Pitts street och det enorma varuhuset Wesfield. Där åkte vi ner i undergrounden, hehe. Anledning? Ju högre upp du kommer i varuhuset ju finare och dyrare butiker finner du. Vi trivs längst ner alltså! Skämt och sido. Vi strosade runt, Towe prövade glittriga björskor, jag hittade bokstavligen "snabba skor" (detta är ett internt skämt med Linnéa då jag gärna anvönder adjektivet "snabb" till "snygg". Oftast till objektiv som glasögon/solbrillor, skor, shorts, linnen) dessa skor HADE VINGAR! Grymt. Annat värt att nämna var att jag hittade ett par shorts inne på en modern teenager-butik jag inte minns namnet på men som spelade grymt hög musik, där hittade jag i alla fall ett par shorts med storleken x4S alltså xxxxS! De var så små att jag svär på min högra fot att de skulle passa en docka! Groteskt och motbjudande. Finns det ens så små tonåringar? Sjukt. 

Towe förklarae hur ute-livet fungerar här i Oz. Finasre skor för tjejer och killar, klänning eller snyggare kläder för tjejer, skjorta eller kavaj för killar. Jösses! I Sverige är vi ju vana vid klänning och converse eller kanske vans på sin höjd. Vi är sugna på att dra ut någon dag, gratis inträde för tjejer (killar vet jag inte?) är oftast lovat och det låter ju bra, hehe. 

Efter ett par timmar ihop drog vi oss mot Circular Quay, som är en som en plattform för alla bussar, färjor och så. Efter ett kort hej och eventuell IKEA-julbord som vi ska gå på ihop, sa vi hej då. Jonas sprang mot sin buss, Towe till sin färja och Linnéa och jag mot vår buss. Vi tog L94 hem och hoppade som vanligt av vid Panzac Parade. Vi gick över gatan och in på Coles. Där köpte Linnéa sina Tim Tam och vi gick hungriga efter dagen hem. Där väntade resterna utav kycklingen vi gjorde i en form, i med frystagrönsaker, pasta och hemmagjord currysås a lá Elin och lite permasan över. In i ugnen och vi passade på att bädda vår säng under tiden. 



Efter maten såg vi på ett avsnitt utav LOST. Det är så sinnes nagelbitande spännande att jag spricker. Får bita mig i tungan och krama en kuddde... Nästan. När vi bara hade ett par minuter kvar utav avsnitten då Ken knackade på och fråga om vi ville hjälpa han med kakorna som skulle ätas innan alla i huset skulle kolla på film ihop. Vi gick ut till köket och där var även Sam (Richards flickvän) och deras sjukt söta son Oliver, Oli. 

Vi hjälptes åt med kakorna och fina blev de! Efter en stund satte vi oss i soffan för att se en film. Vi började med något barnprogram för Oli, han är ju trots allt bara 1,5 år! Han blev helt facinerad i mig dock, han liksom kollade på mig, plirade, klappade mig på kinden och dansade framför mig. Så jag fick en ny kompis, vi klappade händer och busade lite. Söta unge! 

Vi satte på filmen, tror det var "dumma mej" men jag minns liksom inte, för jag inte helt oväntat, somnade. När jag vaknade till gick jag för att lägga mig, medan de andra satt kvar. Efter en stund kom Linnéa och vi somnade, 

Dagen fortlöp lugnt igår. Storm, åska och regn gästades. Inte så trevligt! Vi trodde Anthony skulle åka vid 13.00 tiden men det blev senare, typ 19.00. Men vi var snälla som gick till Coles för att överraska honom med en fransk "twist". Det är som en croissant fast lång och twistad, med choklad i. Anthony har pratat om denna skaelse som bara kan beskrivas med ordet "perfekt" så vi var ju tvugna att köpa den till honom. Samt två flaskor cola som han stannade oss i dörren och sa: "Oh, I want the ones with both sugar and all the shit." Haha. Han gav oss pengar för colan men de gav vi tillbaka. Så snälla svenskar är vi! 

De som ska flytta in i Petes och Anthonys rum (de ifrån skottland och England) skulle alltså flyttat in igår, men så blev det inte nu när Anthony åkte så sent. De flyttar antagligen in idag istället. Vi gjorde hel kyckling i ugn igår. Jag stod som slaktare, hehe. Cred till mig! Det var vidrigt att göra rent den, bära den, gnida in den med marinad men det gick! Vuxenpoäng to us! Det smakade väldigt bra sedan så vi åt fin filé på kvällen och imorgon blir det gratäng med resten. Hur som helst, Ken kom hem och vi började kolla på Hunger Games, eftersom tvåan snart har premiär var vi tvugna att förnya minnet tyckte vi. Under tiden och lite innan filmen kom Allison och Linda som skulle gå på bal, med universitet antar jag, de var superfina! Så vi tog lite kort på dem. 

Mitt under filmen sa vi hejdå till Anthony. Trots att vi inte alls känner varann mycket, trots att vi inte alls känt varann länge var det ändå så att det tog emot i magen. Han är jättetrevlig och jag hade gärna haft kvar honom här. Men nu kommer det nya och jag får hoppas att de är minst lika trevliga! Det är i alla fall väldigt kul att fått träffa både Pete och Anthony. Det är personer som jag kanske aldrig mer träffar, men som har gett stora intryck och lärt mig saker på sätt och vis. Ni vet, alla möten formar oss.

Idag vaknade vi upp vid sju. Jobbigt natt. Drömt om alla hemma, förvirrande. Jobbade på sommarland? Himla märkligt. Väderstatus: SOL! Woho. Vi har bytt om och sitter i gymkläder, Linnéa skypar med sina föräldrar och jag bloggar. Sen ska vi äta frukost och bege oss till gymmet. Sen åker vi in till Sydney för svensk julmarknad och luciatåg! Då ska vi möt aupp Towe, en tjej ifrån Axvall som jag jobbade med på sommarland, och Jonas tror jag! På tal om det, så berättade Lina igårkväll att hon, Josse och Linus kommer till sydney på måndag för att settle down, ska bli skoj att ha de närmare oss igen. 

Så det är väl så intressant vår dag ser ut! Vi borde nog även lägga ut en ad på jobb på gumtree. Ta tag i jobben mer, juste igen! Fick mitt tax file number igår! Konstigt, Ken har väntat på sitt i över en månad medan jag fick mitt efter fyra dagar typ. Linnéa har itne fått sitt än, men det är nog på gång. I värsta fall får vi ringa och klaga lite. Det ordnar sig! Tax file number måste man ha om man ska jobba i Australien. Om man inte har det kommer hälften (eller mer?) som du tjänar gå direkt till skatt. Det har med skatter att göra i alla fall! 

Nu väntar jag på att få svar ifrån mamma, vill ju säga hej! Men om itne annat så får ni alla andra ha en fin natt framför er och sov så gott! 

Nu sover ni. Eller ni borde. Det är natt i Sverige och snart lunch tid här i Sydney. Idag vaknade jag av mig själv (som alltid) klockan sju. Eller fyra minuter i sju för att vara exakt! Linnéa sover alltid en stund längre än mig och under tiden hon mornar sig så kollar jag av alla händelsen på mobilen och de sociala medierna. Tragiskt kanske, men effektivt! Hela dagen har ju gått hos er under vår natt så det är en del att uppdatera sig om! 

Efter ett kortare samtal med min mamma! Finns ingen bättre start på dagen! Det värmer så att trots att vi är så långt borta är vi ändå så nära. ♥ 

Egentligen har vi bara varit på gymet idag, så har inget att uppdatera om. Men jag har funderat på en del saker. Pratat med Linnéa om det också. Efter samtalet med mammut började hjulet spinna. Jag skulle säga att man kan kalla det att "prata om viktiga saker". 

Något jag lärt mig utav Linnéa är vikten av ärligheten. Ärlighet är så viktigt! Dels att man inte ska ljuga, men det är självklart. Utan mer att man ska våga vara ärlig med allt. Hur ofta frågar man inte varann "Hur är läget?" Och man svara per automatik "Bara fint, själv då?" även fast man har en klump i halsen, oro i bröstet och egentligen känenr sig stressad, ensam och eländig. Inte för inte kan jag med handen på hjärtat också tro att man itne alltid vill höra ärligheten, hur ska man reagera om någon svarar "det är verkligen skit alltihopa, jag mår urkasst." Men man ska inte vara rädd för att höra svaret eller svara på frågan. Det är så viktigt att vi slutar hålla sanningarna ifrån varann, men framför allt oss själva.

Något jag lärt mig de senaste åren är att det är okej att känna alla känslor. Jag ska aldrig behöva skämmas, gömma eller dämpa moina känslor. Jag ska heller aldrig behöva försvara dem. Jag ska kunna säga till mina närmaste att jag är jätteglad, jätteledsen eller jätterädd. Hur blir det annars? Jo, jag går och håller det inom mig, det blir större och större och tillslut är jag så uppslukad av känslor, tankar och förlorat greppet kring vad man egentligen tänkte ifrån början. Ni vet själva hur skönt det är att verkligen gråta ut, när man är klar är man klar även fast man vill gråta mer finns det liksom inga tårar kvar. Man känner sig tom, men samtidigt är det så skönt att fått gråta ur sig. Precis detta har Linnéa lärt mig att hantera känslor. Våga känna, våga bryta ihop, våga visa vad man känner, våga dela med sig. Linnéa har på många vis, med min egen hjälp, fått mig att förstå att det är bra att dela med sig utav sina känslor. Oftast är det inte så farligt, galet eller så stort som det blir inuti ens eget huvud. Får man bara bolla lite med rätt person så brukar det inte alls vara så allvarligt, eller ett hopplöst fall. 

Jag har aldrig förr öppnat upp min bröstkorg, jag har egentligen blottat min strupe förr på det sätt jag vågar numera. Känslan? Fantastiskt. Jag har lättare att gå vidare, släppa saker och framför allt känna saker. Men även acceptera mig själv för de känslor jag har. Det är okej att känna! Förr var jag nog rädd för att känna, satte mig själv i fosterställning och vågade inte lyfta upp huvudet. Metaforer, såklart.

Men det var som Linnéa och jag diskuterade för ett par månader sedan: Om man vågar öppna upp sin bröstkorg, blotta sitt inre, sina känslor och tankar. Säga "har har du mitt hjärta om du vill ha det", visa sig så fruktansvärt skör, naken och sårbar på samma gång kan man faktiskt bara vinna. För även fast du inte vinner kärleken (i detta fall) så är du ändå en vinnare, för du vann över modet. Hur du än gör är man en vinnare på något plan. 

Visst är det så! Därför har jag blviit mycket mer ärlig angående hur jag mår, vad jag tänker och känner. Vad som jag får tillbaka är mycket mer säkerhet i mig själv, närmare relatiner med mina närmre samt att jag har blivit modigare! Det är inte så hemskt och farligt att vara känslosam eller visa sig "svag". Vore dumt att påstå att man är svag, man är stark som vågar visa känslor! 

Mitt luddiga inlägg kanske inte alls fick det innehåll, riktning eller upplägg som jag så proffisionellt lade upp det i hjärnan. Men det spelar inte så stor roll, för det viktigaste kom nog fram ändå.
1. Våga vara känslosam!
2. Våga vara ärlig mot andra, mot världen och framför allt dig själv.
3. Släpp greppet om hur det "borde vara" och öppna famnen för hur det är.  



Uppdaterar senare för idag är det dåligt väder (åskade hela morgonen) så det blir en innedag som kommer innehålla: film, LOST, Tim Tam och ett hejdå till Anthony som åker hem idag.

 

Hej på er! 

Dagen började med ett samtal med min finaste mamma. Blir så glad när mamma ringer, finns ingen som gör mig så varm inombords som hon. ♥ 

Vi började dagen med lite sovmorgon, ifrån sju till halv nio. Jag var redan vaken vid sju, men ändå. Linnéa sovde på och det gjorde hon helt rätt i! Jag låg i sängen med datorn och kollade av alla sociala medier, lade upp en bild på instagram och så. 

När Linnéa kvicknat till så bytte vi om, åt frukost och gick till gymmet. Efter gymmet gick vi hem och lagade lunch, denna gången gjorde vi min mammas tonfisksås fast i gratängform, så god! Under tiden besyämde vi oss för att gå strandpromeaden mellan Maroubra Beach och Cogee Beach direkt efter lunchen. När vi satt och åt fick jag ett sms utav Jonas, den ende av oss som åkte i samlad trupp, som är kvar i Sydney förutom mig och Linnéa då. Han hade hittat ett busskort som räckte för hela stan, samt alla färjor. Lyckasost säger jag bara! Vi bestämde att ses vid Cogee. Jonas var framme lite tidigare än oss, vi beräknaden att promenaden skulle ta ungefär en timma. Den tog två timmar, hehe. Men mycket tack vare den fina utsikten och för att vi stannade och tog kort. Det var väldigt fint! Och varmt, det ska man inte glömma. 


En bild på "vår" strand, Maroubra Beach. Denna strand är mest till för surfing, inte så mycket lek. Eller solning!

Bilden ovaför togs en bit upp ovanför vår strand, Maroubra Beach. Vi följde strandpromenaden och kom fram til len slags bassäng som hade in-och utlopp, av havets vatten. Där hittade jag denna skylt med fiskar som levde i bassängen. 

På tal om Elina Strih! Jag gillar ju hennes så mycket, så jag och Linnéa kollade på denna videon från förra året, och jag var där och grät, haha. Lyssna mamsen! Och ni andra. Så bra! 
 

Hej på er! 

Idag kommer inlägget lite senare, så mamma, vet att du missade frukost-läsningen. Hoppas massa bilder väger upp! 

Nu är klockan strax efter 18 och detta inlägget kommer inte vara klar än på ett tag. Även fast internet är mycket bättre nu än första dagen (går inte ens att jämföra) tar det sjukt lång tid att ladda upp bilder! Men jag vill visa er vår dag idag!

Dagen började vid sjutiden då jag vaknade, Linnéa strax därefter. Väderstatus: Soligt! Vilket betyder äventyr! Vi startade dagen, likt de flest andra, med frukost. Sedan gick vi till gymmet för ett pass. Väl hemma igen var det dusch, mellanmål/brunch och insmörjning med solskyddsfaktor som gällde! Vi hade bestämt oss för att ta bussen in till city och kolla på Sydney Opera House och Harbour Bridge! 

Vi skaffade två 10-kort. Ett för inom en zon, "my bus one" och ett för två zoner, "my bus two". Vi delar på dem nu till en början, sen skaffar vi egna. Detta gick på nästan $50 men förhoppningsvis får vi nytta utav det. Vi tog bussen L49, tror jag den hette, och hoppade av vid Hyde Park ungefär 40 minuter senare, en park som även är lite "stadens hjärta". Ungefär som central park i New York. Vi satte oss i gräset, åt en kiwi och bestämde hur vi skulle gå, för vi tänkte ta en promenad till Opera House. Sagt och gjort vandrade vi genom parken som även delas för en väg. Vackert! Fåglarna kvittrar, folk satt i gräset och solade, lyssnade på musik eller annat, skratta och åt lunch. Det var så fint att se, alla njöt utav värmen och solen! 

 

Träden, så fina!  ♥

När vi gått igenom Hyde Park insåg både jag och Linnéa att ett toalett besök skulle behövas inom den närmsta framtiden så smarta som vi är sprang vi in på Biblioteket som vi gick förbi längs gatan. Det var enormt! Ett par snälla vakter förklarade hur biblioteket var upplagt och om vi sökte något speciellt, som datorer. Vi log mest, tackade för vänligheten, tog gratis handpsprit (finns lite överallt här i Aus) och gick ut igen. Måste sett lite speciellt ut nu i efterhand. Vi fortsatte vår ptur tills vi kom till Botanic Garden, en trädgård på över 30 kvm, alltså väldigt stor! Vi såg bara en väldigt liten del, för vi ville hellre gå raka vägen till Opera House. Men vi hann sätta oss på en parkbänk och käka varsitt äpple innan vi fortsatte. Då kom även dessa fina fåglar fram och hälsar, som bilden nedan. Vet inte vad de heter, men de är närgågna, söta och gulliga! I Botanic Garden såg vi en perfekt skött trädgård helt enkelt. Man såg trädgårdsmästare arbeta, och även här, utslagna folk på gräsmattan ätandes picknick eller lyssnande på något intressant.

Medan jag och Linnéa satt och pratade om allt mellan himmel och jord fick jag äntligen kort på dessa små krakar! Åh, blir så glad utav fåglarna här. De låter alla så glada och visslar verkligen. Ni som känner mig närmre vet att jag har en truddelutt på min mobil som sms-signal som heter "tweet", ni som har iphone vet nog vilken det är, och de låter precis så! Man blir så glad utv den! Så låter även mitt marsvin Sixten. Man blir varm inombords och ett fånigt leende spricker upp när man hör dem på morgonen, eller när man är ute och de låter så... speciellt. Däremot är det inte dessa fåglar som låter såhär, dessa är stora och plockar med sin långa näbb nära oss människor.

Hallå! 

Igår var en bra dag tror jag. Jag grät en hel del, räckte minst till två amazonasfloder. Men det var skönt och det gör ingenting! För vet ni? Idag vaknade både jag och Linnéa på helt rätt sida! Inte för att igår var en "fel sida" men för att igår fick vi ur oss massor båda två tror jag, jag på mitt vis och Linnéa på sitt. Vi snackade mycket och det kändes bra! Det känns så bra att kunna snacka om allt och inget, litet eller smått. Det är nog rätt viktigt också för trivseln. 

Så idag vaknade vi av oss själva vid sju redan! Vi lade oss rätt sent för vi, Dasha, Ken, Anthony och Richard satt och snackade ett par timmar igårkväll, vilket var mycket trevligt! Vi hade tidigare under kvällen gjort köttfärslimpa (mamma det kan jag inte minnas att vi ätit hemma? Inte hos mormor heller? När jag kommer hem lovar jag att göra dessa delikata limpor till er!) Vi låg och drog oss, snackade om våra drömmar och steg upp för att fixa frukost. Jag valde att käka keso/yoghurt med russin och havregryn och ett kokt ägg. Mjölk till såklart! Linnéa körde med havregrynsgröt. Som ni hör var vi redo för att äntra gymmet för ett förskräckligt benpass. Men gött var det och lycklig var jag, då jag var helt uppe på mina tyngsta vikter igen! Så märkligt det där, innan passet är man inte alltid så peppad, men när man väl börjat går det bra och man vet ju hur skönt det känns efteråt! Så det kändes bra att vara tillbaka på samma tyngder igen som när vi åkte. Det har jag lagt märke till också, att nu när vi återgått till våra träningsvanor har äntligen aptiten kommit tillbaka! SÅ SKÖNT. Nu kan jag åter igen äta vad som helst när som helst. Vilket även gett mig mer energi på gymmet då jag skakade väldigt mycket de första träningarna för att inte tala om Linnéa i Melbourne liksom. VI ÄR TILLBAKA!

Jag och Linnéa idag i parken. Jag vet att jag har mina charmiga kinesiska-svenska ögon. 

HEJ! 

Idag vaknade jag tidigt, vid sju, av mig själv. Inte helt utan anledning, för jag skulle skypa med bror och mamma vid 7.30, alltså 21.30 för er. Givetvis likt den känslosamma person jag är, gjorde tårarna entré vid "hej!". Men det är okej och det var så skönt att få prata med min bror och mamma! Samt lilla hunden såklart, men hon förstod nog inte. Såg knorren leva friskt och hon flög ner ifrån soffan, men förstod nog inte att jag var i skärmen på datorn, inte vid dörren! Det var så underbart att se min brors vecko-skägg, mammas härliga leende och deras underbara röster. Åh , vad jag älskar er! 

Medan jag skypade hade Linnéa kokat två ägg till mig. Ett fick ätas upp direkt till fruksoten som varyoghurt, keso med russin och ett glad mjölk! Den andra sparades till efter träningen som gick helt okej! Körde igenom ryggen då Linnéa ville köra axlar, som jag gjorde igår. Imorgon är det ben på schemat! Det ska bli kul! 

Annars har det väl inte hänt mycket alls idag, regn regn och åter regn. Regnar det här så är det i alla fall ordentligt! Nu ligger jag och har kollat på Solsidan och nu Montazamis med vänner, vilket är pinsamt dåligt så bytte till Helenius hörna. Vi hörs!

Nu sitter jag här, klockan är typ 22.00. Jag har tyvärr ont i magen. Kanske för jag moffat i mig lite väl mycket choklad under kvällen. Vi tog lite foton med Allison och Linda här i rummet innan, som tidigare nämnt är de Tegan & Sara fans, precis som Linnéa så de var lite hajpade över en video, hehe.

Jag har bestämt med bror och mamma att vi ska skypa imorgon klockan halv åtta för mig och 21.30 för er, längtar så vansinnigt! Det är lite jobbigt att älska och sakna, för mig är det ganska påtagligt. Jag tror inte att det är för att jag är vek, feg och svag men jag kan inte helt släppa allt i Sverige för det här. Kanske är det ett negativt personlighetsdrag och det tar emot att säga det, men jag saknar Sverige. Det har enbart gått knappt tre veckor, jag vet jag vet, men nu på kvällskvisten såhär kan jag sakna alla enormt mycket att en stor tennisboll fastnar i halsen och liksom tvingar bort tårarna. Jag ger inte upp för det, jag är inte sådan. Fick ett jättefint meddelande av en kär vän igår som jag tänker på när det känns jobbigt. Men jag måste medge att jag hade aldrig ägnat en tanke på att man kan längta hem också. Det har liksom aldrig slått mig i tanken, jag har varit så upptagen med att tänka på in checkningar, tider, boende, papper, allt praktiskt så nu när största omställningen lagt sig kommer väl alla känslor fram som man inte riktigt haft tid med tidigare, upp. Det svider, kliar och irriterande att också känna såhär, herregud, jag är ju 20 bast och måste ju växa upp någon gång, eller? Jaja. Nu fick jag ur mig lite känslor och tankar. Men jag är ju en fighter så jag ger inte upp för det, jag har tänkt lite och kommit överrens med mig själv, allt ordnar sig. Om det är något jag vet så är det just det. Det ordnar sig alltid! Det känns bra att veta. 

Det kan tänkas att man undrar vad tusan jag gör på andra sidan jordklotet om jag inte kan hantera det? Men jag hanterar det visst. Jag tror detta är extremt nyttigt för mig. Jag tror det kan vara bra på många sätt mer än bara utvecklande som person. Det ger mig tid och tanke på att tänka på min livsituation, vad vill jag egentligen? Det är så lätt att man traskar runt hemma i samma spår, väntar på något nytt. Men jag har försatt mig i ett annat persepktiv, som låter mig se mitt svenska liv i ett fågelperspektiv, lite mer spektrum? Fått mig att fundera och inse saker som jag inte tänkt på tidigare. 

Jag tror trots tre korta veckor har jag utvecklats något enormt som person. Det är jobbigt och det är kämpigt. Det är motvind men också medvind. Jag kan ibland vara osäker men man får inte låta det ta över. Jag vill vidga min komfortzon och är förhoppningsvis på god väg! Vi pratade just om detta. Om man tänker sig sin egen komfortzon som ett grön, runt område, där är allt okej. Du känner dig säker i allt du gör där, men sedan utanför det gröna går färgerna i gult, orange och sedan mot rött, för att sluta i blodrött. Där ute är du långt ifrån vart du känner sig säker, du kanske till och med är rädd där ute. Jag är stensäker på att ens komfortzon kan vidgas så även det röda kan bli grönt, att det röda ljusnar till gult och att sådant som förr varit en omöjlighet inte alls känns så längre om man fortsätter att utmana och besegra över sin egen komfort. Hänger ni med? Jag tror redan nu har jag vidgat min komfortzon enormt, och mer ska det bli. Exempelvis tyckte jag att det var jobbigt att fråga om saker på engelska i början här. Jag tyckte det var jobbigt att fråga om något så simpelt som vägen till busshålssplatsen eller vart närmaste affär låg. Men det är inte så jobbigt längre eftersom jag utsatte mig för att fråga fler och fler gånger om just sådana, enkla saker. I början behövde jag tänka ut i hjärnan exakt hur jag skulle formulera mig och visst det kan hända att jag gör det nu med, men inte alls på samma sätt. Jag kunde även tycka det var svårt att starta en konversation med andra, och egentligen tycker jag att det kan vara jobbigt nu med fast det är mycket lättare. Varför? För jag vägrar låta mig styras utav min komfortzon! Så det var perfekt när Anthony här i huset gillade hästar, då kunde jag ju fråga om hans häst eller bara något simpelt som vad den hette. Oftast rullar ett samtal igång med rätt enkla frågor! 

Men det var inte det mitt inlägg egentligen handlade om. Jag har bara insett att jag har, i mitt huvud, redan innan resans början, tänkt ut de värsta scenariorna som skulle hända: Inte ha tak över huvudet, komma ifrån varann, bli rånad, förlora pengar och pass, vara vilsen, kanske inte komma överrens med de andra och liknande. Jag hade även peppat mig själv just med språket, hur jag ska gå tillväga och tänka. Men en del glömde jag och det har jag egentligen aldrig tänkt på heller: Känslorna. Jag känner mig inte ensam, lämnad eller så. Det är bara det att jag visste inte att jag skulle sakna alla hemma så mycket. Jag hade liksom inte räknat med det. Nu får jag kanske det att låta som världens grej (med tanke på att inlägget är typ tillägnat detta) men jag kan väl knappast vara den ende som åker hemifrån och känner en viss saknad? Om jag är det, så avundas jag verkligen alla som åker hemifrån och inte känner någon som helst saknad.

Men jag är glad att jag åkte och jag fortsätter att kriga! Det finns mycket att se, upptäcka och vara med om! Än är jag inte klar, inte på långa vägar! Australien är ett fantastiskt land och jag är hemskt lycklig över att få vara med om det här, att ha möjligheten att åka med en bästa vän och dela allt detta fina med. Men det är en ständig uppdatering i sinnet som sker gällande ALLT. Otroligt nyttigt! Jag har mött så enastående människor och jag har nog lite svårt att inse och smälta allting, och det anser jag är helt okej, för det är okej att känna alla känslor.

En liten kort uppdatering om igår: 

Vi var på Westfield och kollade in shoppingcentret. Det var STORT. Lördag, massa folk. Efter ett tag när Linnéa köpt en tunn skjorta, skor och vi båda varsitt par flip-flops så gick vi hem. Det tog bara 20 minuter att gå fram och tillbaka, så det är ju uppskattat! 

Väl hemma så käkade vi lite ägg och frukt så begav vi oss till gymmet. Rygg och biceps stod på schemat och vi körde allt utom ländrygg (vi tappade orken att hitta på saker) och chins eftersom träningsvärken ifrån tricpes och bröst var allt för påtaglig. Till min besvikelse och Linnéas medhåll måste jag inse att dessa veckor med framförallt mindre mat, men också mer oregelbunden gällande mat och kost sedan jag bodde hemma har jag förlorat kroppsmassa. Det gör mig så ledsen, att se armarna skupna ihop och jag ser musklernas konturer så väl... Blev ledsen även om det inte syntes utåt så blev jag det. Det handlar inte om att maten är dålig eller att jag numera går hungrig som i Thailand, men blir så bitter på min kropp som har så lätt för att gå ner i vikt. Tänkte att de första veckorna skulle ge mig lite mer kött på kroppen och att sedan uttnyttja det för att bygge muskler när mer träningsmöjligheter skulle komma. Men ibland fungerar inte kroppen som man vill och det är bäst att lyssna på den! 

Så vi gick hem och duschade. Medan Linnéa låg kvar i sängen gick jag tillbaka in till "stan" och handlade varor enbart till mig. Avokado, keso och vårt lördagsgodis: Tim tam! Så sjukt goda kakor! 

Medan jag var ute en sväng, helt själv, vilket faktiskt slog mig just då att jag inte varit helt för mig själv en längre stund än på toaletten eller duschen typ. Det var lite skönt att bara sätta in lurarna i öronen, sätta på Kent högt som tusan och bara vara med mig själv, tänka lite. Ja, juste. Medan jag var ute så började Linnéa förbereda vår "parad-rätt", kycklingfilé med sötpotatis i ugn och sås till... Just denna kväll så hade vi även frysta grönsaker till, som vi värmde såklart! Plus en halv tomat var! Succé! Det var så gott och satt riktigt fint! 

Efter maten så skypa Linnéa med sin familj medan jag såg på film med Ken. Sedan anslöts sig även Anthony. Jag var dock så trött att jag minns inte vad filmen hette, vad den handlade om eller så, hehe. Egentligen uttnyttjade jag tiden till att kik:a med en vän. Det kändes mer aktuellt just då! Ken skulle senare på bio, 20:30. Linnéa och jag ahde ju planerat te + tim tam + LOST så det försötrde våra planer, hihi. Men jag var så trött när jag kollade på film senare att jag kände faktiskt inte för det, inte Linneá heller så vi tackade faktiskt nej och var hemma och kunde då lägga oss i tid som vi även hade planerat. 

Vi åt Tim Tam doppat i te, kollade på två avsnitt av LOST och jag börjar gilla det mer och mer, sitter just nu med vetenskapen att vi ska kolla efter lunchen och jag längtar, haha! 

Vi somnade vid 23.00 och ställde klockan på 8.00. Vi gick upp vid 8.00, väderstatus: Regn, regn, regn och åter regn. Suck. Vi åt frukost, och begav oss till gymmet. Linnéa vill köra cardio och jag körde lite axlar istället. Körde mina favoriter: Militärpress, baksida axlar i cable, utåtrotation, hantelpress och "plattan". En riktig genomgång!

Väl kalra gick vi till Coles och storhandlade! Fryst HEL kyckling, köttfärs, pasta, ris, ägg, frukt, mjölk... Massa kändes det som! Men mycket "basic". Saker som behövs. Som olja och soja. För marinad och sådant. Även om det var dyrt är vi bombsäkra på att det lönar sig i slutet och vi får bra mat till vettigt pris. Valuta för pengarna! Vi unnade oss en surdegs-baguette ifrån det franskabageriet som ligger nära Coles bara för att vi ska äta morotssoppa, som lagas nu, och vill såklart ha ett gott bröd till det! Läs: En liten bit bröd med massa smält smör på! Hoho.

Nu kokas morötterna och idag händer nog inte så mycket, tyvärr. Vädret är dåligt men det ger oss bara mindre dåligt samvete om att ligga inne, kolla på LOST och chilla med de andra och varann. Tror det blir en lugn och skön söndag med massa energipåfyllnad till den nya veckan imorgon! Nu ska jag svara på lite mejl och återgå till matlagandet. 

KRAM! Juste: Bilder! Det är en tråkig blogg jag har utan bilder, my bad. Men lovar att när vädret är bättre och jag tror itne ni uppskattar gym-foton direkt! See you! 

Ett snabbt litet inlägg som ni antagligen inte ser förrän imorgon, hihi. Ni sover förmodligen nu! Nu har jag och Linnéa käkat frukost och gjort oss iordning. Linnéa hann med en dusch också. Vi ska gå en kort promenad (15-20 min) till Westfield, ett megastort köpcentrum här i närområdet. Ska bli skoj, det ska tydligen ha närmare 300 butiker och jag söker efter en tygkasse/handväska och Linnéa ett par pjux. Får se vad vi hittar! Eftersom klockan snart är 12 här borta så tillät vi oss själva en sovmorgon efter den sena kvällen (natten) igår. Men den berättar jag mer om senare, tror Linnéa snart fixat sig klart och då beger vi oss! 

Annars får vi se vad dagen erbjuder! Vädret är soligt, men myket molnigt. Tror det kallas växlande molnighet... Åskan och stromen igår har lagt sig som tur är! Men, mer om det senare. Tills dess ska ni sova. Sov gott! 

Snart är klockan 14.00, jag och Linnéa har just satt i oss minst tre personers fulla portioner... Vi gjorde köttbullar med sötpotatismos! Med sås. LJUVLIGT! Första gången på resan som jag blev hemma-mätt. Det smakade inte alls som mammas, men ändå. Det satt fint! Nu snackar vi med Linda Le, en vän till en som bor här i huset, haha. Hon är också paramore-fan som jag tidigare skrivit plus att hon älskar Tegan & Sara som Linnéa är totlat lost i så konversationerna går snabbt nu, haha. Jag kan igår skrivit att hon bor i huset, och det kan man faktiskt tro för hon är här jämt! Men hon är vän med Allison! 

Idag vaknade vi klockan åtta av att klockan ringde. Väderstatus: Soligt men molningt. En del vind. Eftersom tanken var att gå till stranden direkt efter frukost ändrade vi det till ett pass på gymmet. Lite längre uppvärmning på ett löpband som jag inte riktigt kommer överrens med, och lite armhävnignar skulle vi köra bänkpress... Förutom att sista "säkerhets"-pålen (som tar emot stången om du inte skulle orka upp med den typ) gör att jag inte ens kan gå ner till bröstet med stången liksom? Utan kanske 20 cm över. Så vi fick göra vår egen bänkpress med hjälp av knäböjs-ställningen! Skam för den som ger sig! Det gick bra, men man är ännu inte helt van vid alla nya redskap här, men det kommer!


Denna låten med Tegan och Sara är typ den enda jag hört och den är så bra!

Vad händer idag då? Vi skulle ta oss till det stora köpcentret men det orkar vi nog inte, kanske lika bra det för plånkan! Egentligen "borde" vi väl åka runt och kolla på saker, Sydney Opera House och allt vet vad, men ja. Vi har ju inte ens biljett hem! Varför stressa? Men vi har lovat att baka en svensk kladdkaka så ska köpa lite ingridienser till det!  Mer innehållsrikt än såhär är nog inte denna fredagen förr oss! Vi blev medbjudna på ett party i en annan del av Sydney men känns väl lite sådär för jag har ingen lust att bli full och vet inte hur man kommer hem, dit eller vad det är för grej ens. Något jag skulle vilja göra ikväll vore att få skypa med familjen! ♥

Här händer det grejer! Dagarna flyger rent ut sagt iväg och det är bäst att hålla sig i för att hänga med.

Efter att jag och Linnéa käkat, vilat på maten och bloggat lite gick vi tillbaka till gymmet. Vi fick välja på en gratis pröva-på-vecka eller få ett erbjudande med reducerat pris på starting fee, $49 istället för $99. Vi fick dock en gratis träning, så vi tog det. 

Det är ett relativt litet gym, en del värdelösa (alltså för oss oanvändbara) maskiner. Men två chins-ställningar som var relativt ordentliga. En smith maskin, två ställningar för knäböj, två benpress (en rak och en sned uppåt) dock saknades en ryggresnings-redskap samt liggande leg curl (fanns en sittandes). Och lite fria vikter på stång, men det hittade vi i ett annat rum senare. Fanns dock 10, 15, 20, 25 osv men ibland vill man ju kunna ha 12,5 liksom! Men annars, helt okej. Rent och fräscht. Lite speglar saknas kanske. Men överlag okej! 

Efter att kört ett par övningar för bröst, rygg, biceps och triceps var vi nöjda och signade oss. Detta gick på $77 för två veckor + startavgiften. Det var lika bra att få det gjort! 

När vi kom hem möttes vi av att alla var i köket, och ett litet barn springandes överallt. Richard och hans sambo Sam var på besök med deras son Oliver! Antagligen för att Pete åkte hem idag, så det skulle säga hej då och så. Söt unge i alla fall! Sedan ville de ta gruppfoto, och jag och Linnéa kallades in. Ni som har mig på facebook kan se det där då jag är taggad där. Jag satt i hörnet och alltså i vidvinkel, vilket gjorde mig rätt platt? Eller så ser jag bara ut sådan. Eller något, haha. 

På kvällen snackade vi lite med Linda, en tjej i huset, som också ska se på Paramore här i Sydney den 11:e januari! Kul! Linnéa snackade en del med henne och tydligen lyssnade de på Kent och snackade Paramore så vi är inte längre ensamma i huset med att vara Paramore fans! 

YÄY! Fick upp en bild!! Vågorna på Maroubra Beach.

Idag vaknade vi upp till solsken. Eller egentligen att klockan ringde 8.00 Vi hade bestämt oss för att gå till en bank och fixa ett kontokort och så, och hade blivit tipsade om commonwealth. Det fick det bli, vi fick hjälp av en trevlig man som förklarade noggrannt hur det fungerar! Dock är det ju så att man förstår ju knappt på svenska hur banksystemen med itnernet, kort, appar osv fungerar vilket gör det inte enklare på engelska. Men förstod ändå det mesta! Det kommer fungera ungefär som i Sverige. Har ett kort, mastercard, och internettjänst där jag har ett "sparkonto" och ett som är kopplat med kortet. Alltså som i Sverige, har mest pengar på "sparkontot" och för över vid behov till kortet. Det var också en del om hur deras app fungerar och mobiltjänsten. Lite om fee's att ha kortet, om tax file number och en pensions-liknande besparing våra arbetsgivare måste betala oss som vi sedan kommer förlora för evigt när vi åker hem till Sverige igen. 

Hur som helst kommer det ta ungefär en vecka att få korten i brevlådan! Vi har redan loggat in på internettjänsten och ja, det fungerar likt som i Sverige. Tur det kanske.

Efter bankmötet som var 9.30 var vi på gymmet strax inann 11 och körde igenom benen, och det är helt sjukt så snabbt man tappar! Men vi körde det vanliga fast i större omfång typ, hehe. Knäböj, utfall, bulgariska utfall, baksida lår och benpress. Simple and clean liksom. Imorgon vill jag köra bröst men har träningsvärk idag så får se, vi får se! Något blir det helt klart! 

Efter gymmet stack vi till coles och inhandlade lite fryst spenat och palsternacka samt lite annat som behövdes! Till lunch blev det spenatsoppa a lá frokenelva (det receptet är underbart!) med ägg. Billigt, enkelt och helt okej gott! Det är så roligt för alla i huset undrar alltid vad det är för mat vi lagar och blir nog allt lite förvånade och frågar om det är typiskt svensk mat eller så.. Haha. Efter lunch snackade vi lite med Anthony då en propp i köket gick, vi letade efter proppskåpen med hittade det tyvärr inte, så eftersom internet försvann bestämde vi oss för att gå ut på en promenad till stranden. Men en it in på promenaden gav vi upp för det var så varmt och vi såg väl inte jättemycket fram emot att gå i uppförsbackar till stranden så vi gick längs butiksgator och bestämde oss för att köpa glass. Dock gick inte detta så bra för vi ville ha Ben and Jerry med det kostar typ 70:-! Tokigt! Så det fick bli ett paket med choklaskakor som vi åt på en parkbänk i solen. 

När vi käkat klart och tröttnat på solen gick vi hem och spelade scrabble, typ som alfapet men på engelska. Fast vi körde med svenska ord! Då kom Hashley och frågade vad de betydde och så skrattade vi lite åt orden, vi föröskte förkalra ordet "fika" - ursvenskt! Sedan värmde vi vår soppa och kokade varsitt ägg. Åt ett äpple till efterätt. Snackade med mamma, hon verkar ha det bra och det känns bra i hjärtat! Efter maten lade vi oss här i sängen där vi fortfarande är! Nu ska vi bestämma mat till imorgon och sedan eventuellt se på en film om internet vill! 

Saknar lilla Sverike! Hoppas ni har det superbra allihopa! 

 

 

Idag är det onsdag! Vi vaknade upp till solsken, vilket var väldigt glädjande! På bättre humör än när jag gick och lade mig bestämde vi oss för att käka frukost och gå ner till stranden någon timma. Vi åt frukost med Dasha och Hashley och vi snackade om gym samt när de ska åka hem, framtidsplaner och så vidare. Hashley gick till ett gym som hette typ "24/7" så vi bestämde oss för att gå dit på vägen hem ifrån stranden. Sagt och gjort, vi smörjde in oss och begav oss mot stranden som ligger kanske 20 minuters gångväg bort, dock har vi nog gått fel väg både idag och igår.

Väl på stranden var det ganska folktomt. Det kanske är det som är lite gött med Maroubra ändå eftersm det inte är en turistig del av Sydney utan mer som en lugnare förort, en utav det bättre om man frågar google. Dock är Maroubra Beach en utav de bästa surfstränderna, vilket betyder stora vågor och starka strömmar, vilket är inte optimalt att bada i. Redan idag var det flaggat "danger". Vi lade ut våra handdukar och solade någon timme. Vi sa "max halv två" men gick en stund innan för moln började komma och täckte solen, vilket gjorde det blåsiga vädret kallare än vad det egentligen var.

På vägen hem bestämde vi oss för att gå till gymmet som var "24/7", det är likt namnet öppet 24/7 men inte bemannat. Givetvis var vi där när det inte var bemannat... Kommer bli bemannat 15.30 igen så vi gick hem och lagade mat. Tonfisksås med dill och purjolök (mammas recept!) och pasta till det, yum! Vi åt med Anthony som berättade om riddarspel han varit med i, att han åker hem snart och att godaste baugetten i Maroubra köps på ett helfranskt bageri som ligger ungefär där vi handlar mat, och det var jättegott! Han pratar så målande, jag undrar om det har med hans ursprung att göra. Han bör vara lika gammal som mig eller kanske ett år äldre (jag hade ju fått för mig 24 typ) och är uppväxt i Tyskland tills han var 12, bott i Frankrike i 6 år och fem månader i Australien. Han åker hem nästa vecka tror jag, och skulle först till Paris för intership (=praktik) i två månader sedan till Tyskland igen. Jag som ändå varit en galen hästtjej blir ändå imponerad av hans sätt att prata om hästarna, på hans sätt när han förklar hans känsla han får när han galopperar låter som en sagan om ringen-film eller så, man blir typ tagen. Det är fint.

Nu sitter vi och delar på ett äpple och väntar på att maten ska smälta, typ. För att senare gå till gymmet! Woho. Förhoppningsvis får vi den första träningen gratis. 

BILDER! Försöte igår och det var seeeegt! Fick inte upp en enda. Ska testa senare ikväll, ni har ändå inte vaknat än! 

Idag har vi varit på drift i två veckor. Vilket betyder att det är längsta tiden på riktigt länge jag varit utanför Sverige, vari USA i två veckor och någon dag för något år sedan men inte sedan dess. 

Det har varit två extremt händeslerika veckor. Antagligen de två mest intesiva veckorna i mitt liv. Jag har varit i tre av världens största städer, varit på tre kontinenter och gjort tre 10-timmars eller längre, resor. Jag har bytt tidzon två gånger och träfft otroligt många människor. Jag har varit otroligt utmattad, otroligt hungrig, trött och jetlaggad. Men jag har även varit glad, pigg, utsövd, mätt och fntastiskt pepp! 

Alla dagar har gått i ett, det har hänt mycket och alltid varit något att fokusera på, något som måste göras eller ordnas med. Idag var nog första dagen utan egentligen ett innehåll. Klart att vi borde gått till banken, vi borde väl rent logiskt redan nu söka jobb och springa runt med CV'n. Men det var som om luften gick ur mig idag. Jag har liksom inte haft ork att ta tag i allt det där, Jag hade en underbar kväll igårkväll och idag sa vi att sovmorgon är okej, vilket gjorde det lite svårt med banken eftersom man bör vara där i tid. 

Idag var första dagen jag liksom känt efter. På riktigt. Det har hänt så mycket så snabbt och på kort tid att det känns inte som om hjärnan riktigt hängt med. Idag är det första dagen jag känner av allting, tror jag. Det är lite jobbigt också faktiskt. Jag är en person som vill ha fullt upp hela tiden, no time to think! Men det fungerar väl inte så alla gånger.

Nu ikväll har jag och Linnéa haft ett bra familje-samtal (vi är familj ju!) känns bra att ha henne att kunna vara helt ärlig till, säga hur man känner och vad man går runt och, i mitt fall, oroas över.

Idag var första dagen med saknad också. Riktig sådan. 
Imorgon: Nya tag! 

Nu ska jag berätta om hela flytten, hela första dagen. 

Vi satt som vanligt på gungorna på Peterpans för att få timmarna att gå, och tillslut bestämde vi oss för att gå och käka lunch. Det fick bli kycklingfilé för mig och kycklingschnitzel för Linnéa, mätta och belåtna gick vi de tiotal meter tillbaka till vårt hostel för att hämta vår packning. Klockan började närma sig 12.40 då Danny, som skulle hämta upp oss, skulle ringa och kolla läget. Sagt och gjort så ringde han, jag pratade med honom och jag måste erkänna att jag hade svårt att höra vad han sa för antingn har han typisk australiensk-dialekt eller så bryter han på något. Eller så är det bara jag som inte är van, antagligen är det så. Hur som helst skulle han vara utanför prick 13.00 så vi gick på toa, och gick ner med all packning och väntade. Det lustiga var här att det ligger en turist-byrå liknande grej rakt lver gatan, mitt emot vårt hostel alltså, ett peterpan men ett annat företag. Gissa vem som står där och försöka fånga kunder? Killen som snackade svenska på Bondi Beach!

Hur som helst stod vi och väntade en liten stund I regnet. Eftersom Danny sa I telefonen att han körde en vit mazda kolla vi efter en sådan. Grejen är att de flesta bilar här I Sydney är just vita och dessutom visste vi inte hur en mazda ser ut? Men efter en stund kommer det en vit bil med nerdragen ruta och en man som sitter där och frågar om vi väntar på honom, och vi svarade ja.

Vi sprang över gatan och fick hjälp in med all packning och den relativt korta resan till vårt nya hem I Maroubra. Lite ordväxlingar med Danny under resans gång samt en felkörning senare var vi framme! Jag fick en känsla av att det var varmare I Maroubra än I Kings Cross, vilket jag ansåg vara klart positivt!

In med all packning, säga hej till Allison och Linda som bor bredvid, blev lite rundvisad, packa upp, starta en tvätt och en timma eller så senare lade vi oss på sängen. Jag hade frågat efter wi-fi och fått lösenord. Däremot sa de att det var så segt och man får inte ens upp en sida... Vilket visade sig vara sant. Inte en enda sida fick vi upp! Vi blev lite nedslagna och frågor som att “ska vi bo här I tre månader utan internet?”. Vi blev förargade av att bli så uppgivna av förlusten av internet, hur tragiskt är inte det egentligen? Men jag tänkte att då måste vi klaga för Shirley, och det känns väl inte det roligaste att göra. Det första man gör när man flyttar in är att klaga. Men samtidigt måste jag ju ha internet, banken, kontaken med vänner och familj, ALLT det där måste jag ha. Hur ska jag kunna betala hyra om jag inte kan föra över pengar? Gå till internetcafé var och varannan dag är inget alternativ.

För att inte deppa ihop totalt bestämde vi oss för att gå och handla mat. Jag vill inte vara den som är en fånig tjej, men jag kände mig så ensam och övergiven att inte ens kunna prata med min familj och jag ljuger om jag inte saknar mammas kramar. Det betyder inte att jag vill åka hem, eller har hemlängtan som är brutal men att jag älskar min familj så mycket. Jaha, nu fick jag tårar I ögonen igen. MAMMA: Jag saknar och älskar dig så mycket! Det är lite så att jag vill ha familjen här, visa dem allt jag och Linnéa ändå fixat själva: Resan till sydney, boende, lagat mat, allt det där. Sen saknar jag deras kramar. Jag får be Linnéa om en kram! 

Nu tappade jag spåret lite, haha. Vi fick vägbeskrivning till ett av de närliggande köpcentrumen som har ALLT. Vi valde att handla på Coles, då Aldri känns lite Lidl-varning. Efter en timme eller så (det tar tid att handla när man ska dels hitta, leta priser och dessutom kika på saker man kommer behöva) var vi klara med inhandlandet. Vi hade hittat 1 kg köttfärs för $5 vilket är galet mycket mat till otroligt lågt pris! Vi köpte även sötpotatis och lite andra nödvändigheter till frukost, kryddor, frysta grönsaker etc.

Vi hade bestämt att moussaka a lá Elin & Linnéa skulle bli vårt nästa lagade mål, men vi hade tänkt att skippa det eftersom vi åt så bra på lunchen, men vi gjorde det ändå. Dels av tristress och för att vi var hungriga. Det blev helt okej, vi stekte köttfärs, lök och krossade tomater och lade lager på lager med tunna sötpotatisskivor, på med en delad tomat och permasanost. Under tiden vi lagade mat berättade en kille I huset, Pete, att internet inte brukar vara så här segt utan att det är internet som kommit till sin maximum gräns och måste “fyllas på”. Han sa att det brukar vara riktigt bra. STENEN FÖLL IFRÅN HJÄRTAT! Därefter frågade Anthony om vi ville hänga med och spela lasertag och bowling med några andra för $15. Vi skulle ta en buss vid 18.30 och klockan var då 18.00 och ingen mat var klar än på ett tag. Vi tackade ja men undrade vad vi skulle göra klart maten och inte äta, äta halvklar mat eller strunta I att hänga med. Men istället för att fråga fick vi svar ändå. En kille kom och ville hänga med och hade inte ens gjort mat. Så de var schyssta och väntade på oss. När vi hälsade på honom frågade han om vi var svenskar, men på norksa, för han är norsk, så nu är vi några skandinavier här!

Jag, Linnéa, Pete, Ken, och Anthony tog bussen till stan medan Dasha fick skjuts med Richard. På vägen till bussen och under bussresan fick vi snacka en hel del, vilket är bra! Men vi fick berätta om oss själva, de berättade om sig och de tipsade oss om bra banker, hur bussarna fungerade, vad som är bra att tänka på och så. Eftersom varken jag eller Linnéa har ett tio-kort (du får åka tio gratis åk med buss) eller ens en single-ticket och att det inte fanns ett 7eleven eller liknande I närheten bjöd Pete oss på bussturen dit. När vi kom fram köpte vi oss varsin singe-ticket I en vanlig pressbyrån-liknande butik. Vi hade tänkt att dela på ett 10-åk kort men det fanns bara för studerande och åker vi p ådet och bli tagna så blir det ju böter. Onödigt! Dock var våra single-tickets också för studerande då det också enbart fanns, men det fick gå för dena gången.

Pete måste vara 25-30 år, ifrån England. Varit I Australien I snart två år. Han berättade om hur det var att jobba på farm, och var väldigt lojal och noga med att vi kände oss välkomna. Han åker hem nu I veckan men kommer nog tillbaka I februari.

Ken är alltså norsken kanske 21-24 år någonting. Han är här på samma visum som oss, working holidat visa och på det visumet får man plugga I tre månader, vilket han gjort nu. Han pluggade grafisk design. Om jag minns rätt kommer Ken vara kvar under sommaren.

Anthony var 23 år, skulle fylla 24 nästa sommar om jag tjuvlyssnade rätt, han är ifrån Tyskland men bodde I Frankrike med sina föräldrar på en hästgård där de drev någon slags verksamhet som var att folk kunde komma och rida, och känna på att rida på riktigt. Anthony har varit här I 5 månader och pluggade på universitetet. Han kommer att komma tillbaka I februari.
Det som förvånade mig mest var at han var hästkille. Alltså ingen som tävlar utan hästkille som förstår hästar. Han berättade att han började rida som 6 åring för att hans mamma tvingade honom. Han gillade inte att rida överhuvudtaget, och att galoppera var inte alls kul. Men att han gav sig den på det och galopperade tills hans kände rytmen, kände att hästen och han var ett och just den känslan som fick honom att börja älska det. Det låter kanske otroligt när jag skriver det, men han förklarade det faktiskt så målande också. När han var 12 började han rida dressyr men gav snabbt upp det, för ett hästuppehåll. Sedan åkte han till USA och var där ett år på en ranch där han fick lära sig arbeta med mustanger och det var väl ungefär här jag förstod att det var en hästmänniska på samma nivår som mig. Han kom hem och lärde sig av sitt sto, som han sa, och idag rider han enbart freestyle och natural horsemanship. Trodde aldrig I mitt liv att jag skulle träffa på någon bara sådär, mitt I en stad, som är minst lika erfaren som Christoffer och Rebecca. Om inte än bättre på “tala med hästar”-viset. Han berättade på bussen att han inte gillade alla galopplöp och sådant, att det var lite emot hans syn på hästar. Anthony åker hem under sommaren och kommer tillbaka I Februari.

Dasha (vet inte om det stavas så) är en tjej ifrån Ukraina som bodde en tid I Ryssland och sen flyttat till den franska delen av Canada. Jag pratade inte mycket med henne men hon verkade väldigt snäll, trevlig och lojal vilket de flesta verkade vara I huset! Hon kommer stanna under sommaren I alla fall.

Richard är en vän till familjen, eller huset haha? Med sjuk humor, no kidding. Men han var trevlig, snäll och generös. Köpte in pizza och chips när vi spelade bowling och var väldigt barnslig av sig, han måste varit I alla fall 35 år och berättade att han hade en son som hette Oliver. Jag vet egentligen vad han har för relation med alla I huset men vänner är de och schyss var han också! Innan vi hann träffa han “varnade” dock de andra om att han lite speciell humor, men även att han har en hemsida som skulle hete “richardnfamous” där han lägger upp bilder på sig själv med en kändis, haha. Hur som helst skulle han ha över 2,000 bilder tror jag?

Väl på plats mötte vi Richard som direkt förklarade hur dålig han var på namn. Vi blev namngivna till Mary och Susan. Det roliga var att första var jag Mary sen var Linnéa det. Vi förstod alltså redan direkt att det här är en skön kille, som bjuder på sig själv och tar in en I gruppen på det där humoristiska sättet som gör det så enkelt och självklart allting. Därefter kom Tascha också.

Först spelade vi tre rundor laserton (laserdome i Svearike) och jag är väl ingen talang på det så att säga. Men det är ett kul och enkelt sätt att umgås med andra. Så vi sprang runt och sköt på varann och ja. Det var kul! Efter tre rundor där jag låg näst I botten under alla spelen gick vi en trappa upp för att spela bowling. Här fick vi byta skor och dela upp oss på två banor. Jag, Ken och Linnéa spelade på en bana medan Dasha, Richard, Anthony och Pete på en annan, som låg alldeles bredvid.

Richard frågade mig och Linnéa om vi var bra på att bowla och vi skakade båda på huvudet och sa nej, och jag måste medge att jag ljög inte. För bowling är inte heller en sak inom min talangradie men precis som laserton är det enkelt, roligt och socialt liksom. Men Linnéa kan knappast talat sanning för kvinnan gör strikes efter spärrar och allt vet vad! Men jag lyckades göra två strikes totalt under tre spel tror jag!

Under bowlingen visade verkligen de andra “sina sidor”. Alltså det var galna, hoppa omkring, utmana varann och som Dasha sa “99% of what we doing is a joke.” vilket stämmer himla bra. Men vi var alla glada, alla log och jag själv log väl som ett fån hela tiden för jag kunde inte sluta le helt enkelt!

Richard beställde in som tidigare nämt både pizza, chips (pommes) med dipp. Nu är inte jag den som vågar ta för mig av mig själv med de var verkligen schysst av allihopa och ville verkligen att vi skulle känna oss välkomna och det gjorde vi verkligen. Trots lite brutala skämt (inte mig emot) och höga skratt så hade vi alla kul och man kunde liksom inte låta bli och vara så jäkla nöjd med tillvaron. Jag viskade I Linnéas öra att “hur kunde det bli såhär?” På ett bra sätt alltså, men det har det verkligen. Känns så gött att få lov att komma in I en grupp såhär men ändå ha Linnéa med sig. Att vi gör detta ihop, det är så kul!

När vi spelat klart bowling körde vi laserton en gång till, först ett spel där vi delade oss I två och sedan ytterligare ett då vi var alla mot alla. Efter skratt, svett och en lång kväll tog de kort på oss alla I ett team och ja. Trots de få timmarna vi varit I huset kunde man inte känna sig annat än en av dem!

Klockan var nu närmare halv 12 på natten medan vi promenerade mot bussen. Vi sa hejdå till Richard och gick sista biten själva. Då berättade Anthony om spindlar och andra farliga djur. Att han hittat en hel del I huset... Inte så kul. Men att han också tagit kort på dem, haha. Han hade aldrig sett en orm I huset eller på gatan eller så, utan bara på zoo. Men han sa att om vi träffar på en orm så är de oftast gifitga. Spindlarna är inte alltid giftiga men kan göra ont att bli bitna utav och att hur trevlig är det att träffa en hårig spindel som är lika stor I diameter som en fotboll? Eller handboll kanske. Bussresan hem gick bra och de förklarade hur vi ska komma ihåg vilket stopp vi ska hoppa av på, att det inte alls är kul att hoppa av för tidigt och få gå långt eller hoppa av försent och få gå ännu längre. Kommer du till havet är du tok för långt I princip! Men vi kommer att lära oss, det tror jag allt!

Vi gick hem, det var då Anthony berättade om hästarna för han frågade när jag började rida. På något sätt fick jag ett slag I magen eftersom jag vet med mig att jag inte alls haft varken ork, lust, motivation eller känsla för att rida det senaste halvåret. Som om jag tappat gnistan och faktiskt velat sluta. Men nu när han berättade hur han red, så är det ju egentligen det jag också alltid velat. Fast lite mer academic art of riding kanske, men ändå. Så jag blev lite hoppfull om att kanske kan det kicka igång något intresse igen, vem vet.

Väl tillbaka I huset borstade vi tänderna, jag och Linnéa summerade dagen och ifrån att vara ledsna över internet till att det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Internet kommer ju att lösa sig! Det enda som är tråkigt är att de flesta flyttar denna eller nästa vecka vilket betyder att enbart jag, Linnéa, Ken, Dasha och en kille som heter Jonathan kommer att vara kvar.

Jonathan träffade vi som hastigast precis innan vi skulle sova. Han var väl lite äldre än oss kanske och ifrån Hongkong. Han verkade väldigt stressad och förklarade att han hade exams imorgon. Men som de andra verkar han väldigt snäll och trevlig.

Det är just det som glädjer mig så! Alla verkar så männskliga? Så bra sammanhållning, inga intriger och att de hittar på saker ihop. Egentligen skulle även de andra följa med på kvällen men de hade assigments och allt vet vad. Jag minns inte dessa tjejers namn, hehe. De verkar alla vara människor som “står på jorden”. Ingen verkar vara ni vet extrem festprisse, spännis, ensamvarg eller på annat sätt avvikande till de andra. Egentligen skulle itne det betyda något för sådant spelar ingen roll men fördelen med att alla är så schyssta, har god stämning, är trevliga och verkar ha samma tanke om hur atmosfären ska vara I huset så har de sjukt go sammanhållning och det var så kul att få ta del av den direkt. Det kändes verkligen jättebra!

Hur många gånger har inte jag och Linnéa varnat varandra att det kanske är “too good to be true?” men sjutton det verkar ju inte så. Bara det att de flesta åker hem... Men kasnke så ses vi I februari igen! Det vore grymt!

Så känslan och tankarna som gått under och nu efter första dagen är att jag är så glad att vi höngde med på det här, att de frågade och ville ha med oss. Det betyder så mycket. För jag tror att både jag och Linnéa eller svenskar överhuvudtaget, har lite svårt att bjuda in oss själva. Det är så lätt att man hamnar på “sin kant” och det handlar inte om att man är osocial eller otrevlig utan för att det är lite så vi alltid gjort I alla år. Men nu blandas så många kulturer, så olika fostringssätt och hur vi umgås med varann att det är bäst att bara hänga på. Och det gör vi! Det är jag glad över. Så summan av den här första dagen kan man enkelt säga att det blev så himla bra och jag är glad att den blev som den blev.

Hur som helst börjar denna roman nå sitt slut. Jag skrev det först I openoffice för att få det klart. Internet är segt men kommer upp så fort det går. KRAM

God formiddag! Idag ar det den 11/11, var det inte nyss det var 11-11-11? Nu ar klockan typ 11 har i Sydney. Idag vaknade vi upp till regn. Igen! Jag vaknade tidigt for faglarna utanfor skrek. De later ungefar som mitt forra marsvin Sixten (dromde om honom sa kanske darfor) jag vet verkligen inte vilken typ av fagel som later sahar, men de maste vara i parningsperiod eller nagot for de SKRIKER. Ja, och ni som vet hur sixten lat kan ju sjalva tanka er hur de later. Jag har fatt for mig att de ar de vita, storre, faglarna med lang svart nabb med svarta ben och fotter som later sahar och haller mig vaken. Naval. I Sverige har jag nog aldrig blivit vackt av en fagel i alla fall!

Igarkvall sa kollade vi klart pa filmen "upside down", sen var det uppehall sa da gick vi en promenad. eftersom vi planerade att se annu en film pa kvallen, kopte vi notter ihop! En salig blandning av mandlar, cashew, macadamians, hazel och pecan. Jag kopte ocksa ett apple och Linnea sin favorit choklad! Vi vandrade hem och det borjade regna igen, sa vi kunde ju krypa upp i sangen med film utan daligt samvete! Vi kollade pa den svenska filmen "Kyss mig", otroligt stark! den var jattebra och jag grat, haha. Sen somnade vi runt tio tror jag.

Efter vart vaknande till regn, duschade vi, at frukost, gjorde oss iordning och vid 10 checkade vi antligen ut.
Nu sitter vi pa Peterpans i King cross, gor vi ens nagot annat kan man undra (det gor vi ocksa) och letar gym! Nu har vi hittat ett intressant, blir nog att besoka for att snacka lite :) Har i Oz betalar de ut lon samt betalar alla rakningar varannan vecka, sa har skulle man fa betala gymmet varannan vecka (om man inte stannar mer an ett ar) och bara for att ens fa bli medlem kostar narmare 500SEK pa en del stallen, blir tokig ju! Det ska inte kosta att starta tycker man. Som en startavgifta alltsa. Inte okej! Men nu har vi hittat ett som ar prova/pa gratis i en vecka! eftersom det kryllar av gym kan vi ju kora gratis veckor pa alla inom en viss radie, da har vi nog fatt ihop nagra mander, haha.

Klockan 13.00 hamtar Danny oss och vi far flytta in! Vi ska kaka lunch ute innan dess och forsoka forsta att vi har boende for tre mander framover! Fantastic! Snart mina vanner, BILDER OCH RIKTIG SVENSKA!

Hej på er! Som ni ser har jag nu svenska bokstäver igen! Förklaringen är att jag har med min dator till Peterpans. Nu är det närmast pinsamt att gå dit, eftersom vi är där jämt...Men vi måste fördriva vår tid och det känns bra att sitta här, musik, internet och allt på ett ställe! Hur som helst så är det söndag idag, söndag förmiddag klockan halv 12 för att vara mer exakt. Igår kväll gjorde vi världens mest värdelösa mat, pasta med värmd krossad-tomatburk. Var riktigt vidrigt och inget jag rekommenderar. Åt inte ens en fjärdedel. Efteråt gick vi upp på rummet, duschade och kollade nästan klart på filmen "upside down" med Kirsten Dunst, vi såg inte klart den men den var ändå okej, Då åt vi en frukt så vi lade oss inte helt hungriga i alla fall.

Hur som helst, igår tog vi bussarna till Bondi Beach. Alla bussarna var fulla, tog lång tid att vänta på dem men fram och tillbaka kom vi. Vi kom till vackert väder, massa turistter och stora vågor. Fint! Vi var hungriga när vi kom fram så vi åt varsin burrito som inte alls var så god för $10,5.

Vi skulle ju kolla på skulpturerna vid Bondi Beach, vi började gå strandpromenaden och det var fint, bara det att det var extremt mycket folk att jag tröttnade rätt snabbt. Så vi gick upp, gick genom ett mindre samhälle i Bondi och kom ut vid Bondi Beach igen. Där träffade vi på en arbetande svensk i vår ålder, från Stockholm om man låter hans dialekt bestämma området. Han hade bott på hostel i 15 veckor (!) i Kings Corss (HUR STÅR MAN UT?!) Men skulle flytta vidare snart. Kul med svensk! Efter vårt svenska möte gick vi in och köpte bussbiljetter hem och efter någon timma och lite förvirring var vi "hemma" på Kings Cross igen.

Jag har tagit foton, som jag precis lagt in på datorn, vilka är lite ljusa. Jag skulle gärna lägga upp någon men internet via Wi-Fi på Peterpans är fruktansvärt segt så kolla linnéas tumblr för tror hon fick upp bilder (kolla länk menyn) ni får tyvärr stå ut ett tag till, för jag får inte ens upp "infoga-bild-grejen".

Idag vaknade vi till regn. Jag vaknade klockan 7 första gången av en "hemsk" mardröm jag haft två nätter i rad, den handlade om att jag inte fick åka till Australien. Märkligt, jag är ju här? Kanske har det inte smälts helt än. Idag hade vi planerat en promenad till Hyde Park, för att därifrån gå en gratis sightseeing på tre timmar, men där satte vädret stopp. Tyvärr! Så idag blir det nog en vi väntar dag, för imorgon flyttar vi ju! Eller om vi letar upp något köpcentrum. Vi får se, vi måste försöka få i oss någon sorts mat också. Vi ska även snacka med Danny, en kille som ska hämta upp oss imorgon inför flytten! Jag hoppas alla ni där hemma har det bra, att jag tänker på er!

Goddag!
Nu ar klockan 11:42 a.m har sa vi har tagit en valfortjant sovmorgon efter ett par natters dalig sovande. Vi delar rum med tva andra tjejer, men den ena chackade ut idag sa nu far vi en ny. Det gar bra, kanns bra att enbart dela med andra tjejer. Idag ar det fint vader, varmt som satan och trots att alal sa att det skulle bli regn over helgen verkar det inte direkt bli sa... Jag och Linnea har smorjt in oss med 50+ over allt och lar behova smorja in oss annu mer nu nar solen tar sa mycket.

Igarkvall var vi som sagt och handlade mat, $41 kostade det, for tre dagar sa vi lever bade snalt men vill ju anda ha mer mat an nudlar. Sa igar kvall nar vi skulle gora aggrora med skinka sa insag vi till var fasa att det ar gasspis som man satter pa genom att satta pa gasen och tanda eld. Det har vi aldrig anvant forr, men gick ju okej. Vi misslyckade den forsta sa fick slanga och gora om. Alla redskap ar helt trasiga, finns val inte en enda plan stekpanna. Hur som helst fick vi mat i oss och efter vi diskat sa sag jag hur nagon lamnat spisen med GASEN PA!! Forsta gangen jag blev lite skraj eftersom hela huset kan ju sprangas om det skulle statt pa och nagon skulle tanda en tandsticka pa morgonen.

Vi gick till rummet, kollade pa en film som hette "the art of getting by" med b.la Emma Roberts. Den var bra! Vid 22.00 slocknade vi och steg upp 9.30 kanske? Illgott att sova! Pa med oronproppar sa hor man inte de andra som kommer in, biltjuten, skriken eller hoga roster ifran de narliggande rummen. Sa nu sitter vi aterigen pa Peterpans efter att atit frukost som var keso+yoghurt och agg. Billigt och bra! Eftersom vi inte ar sa sugna att halla till i Kings Cross sa tankte vi ta oss till Bondi Beach som just nu har konstutstallning, ett tips vi fick av Shirley, "you have to see it! It's just once a year and fantastic!" Sa varfor tveka? Sista dagen ar pa sondag och det vore ju kul att fa se det.

Pa mandag kommer jag kunna skypa eftersom att vi flyttar in i rummet da. Da kommer aven bilder, normala bokstaver och massa andra roligheter! Aventyret fortsatter och tills dess far ni ha det sa bra, jag saknar sarskilt min familj extra mycket men just nu ar linnea inte bara min van, hon ar min familj.

Ha en fin helg pa er, vi hors!

SNABB UPDATE! Vi har boende for minst 3 manader framat i ett fantastiskt fint hus, nara till shopping, traning, innercity och HAVET!! Vi kommer bo med trevliga manniskor som jag uppfattade det varav en jattesnygg kille, sa Elin ar glaaaad! Agaren ar jattebra och valdigt rar, fin och lojal, precis som vi trodde! Nu ska vi bara forsoka att smalta det och inte fa allt for mycket traningsvark i kinderna, for vi kan val inte lata bli att le! Vi har firat med frozen yoghurt och allt kanns bra.

Visst, jag undrar ocksa om detta ar ratt val, ar det ratt sak att gora? Jag vet inte, men det kanns ratt i magen, och da far jag vara nojd med det. Jag har Linnea, vi har varann och det ar val lite det som spelar nagon roll, resten loser sig. Jag vill gora mina 88 dar pa farm ocksa, men detta kanske leder till nagot sadant och nagan stans maste man faktiskt borja och detta kanns jattebra, jag tror pa detta och det kanns fett gott.

Hej pa er!

forst maste jag be om ursakt for detta inlagg, sitter pa internetcafeet "Petyerpans adventure travel" dar vi blev medlemmar for $2 och far anvanda datorer, wifi hur mycket som helst. Stallet finns overallt i Australien. Hur som helst finns inte a, a och o. Ja, ni ser ju. Ni far sta ut!

Igar tog vi alla atta (utom Frida) en taxi in till Melbourne CBS, inner city. Hela dagen strosa vi runt, kaka, de andra checka in pa sitt nya hostel och jag och klinnea fordrev tidn pa en outlet. Medan de andra at pa subway precis nar vi kom in till stan fragade Lina oss alla:
"Om ni fick valja en person, van, familj eller vem som helst att stiga in genom dorren nu, vem hade ni valt?" Utan tvekan svarade jag min bror Carl, skit vad jag saknar han! Carl, om du laser detta, snalla kan inte du fixa 1 year working holiday visa och dra hit du ocksa? you won't regret it! Love you.

Hur som helst sa var resten av gangets hostel mycket snallt och sa att det avr okej for mig och linnea att ha vara saker i deras luggage-room under dagen sa vi slapp kanka pa vaara stora vaskor pa ryggen. De andra gick senare och sovde pa deras rum, men dar var vi inte valkomna, vilket ar helt forstaeligt, sa da at vi och strosa omkring. Vi blev trotta och satte oss pa en bank och diskuterade detta med att aka till sydney. VAD vill vi egentligen? For att fa 2-ars Visum maste man jobba minst 88 dagar pa farm eller liknande. Det vill vi gora, men salange vi ar i stader ar det ju svart. Samtidigt vill vi bara ha en stable place to be, lite vardags-feelings och bara ha rutiner. Just nu. I sa fall ar det permanent boende och "fast" jobb som galler, eller farmjobb saklart, en langre period. Vi bestamde oss for att dra till narmaste Peterpan (love this place!) och soka jobb och boende pa gumtree (Australiens blocket.se fast annu battre.) Dock blev det bara sa att vi sokte pa rooms eller flat sharings, alltsa boende. Vi skrev nummer till intressanta annonser och i slutet bestamde vi oss for att skriva en egen.

Sagt och gjort gjorde vi det, tva minuter senare far vi svar! En kille som erbjuder boende och jobb pa hotell! How amazing? Men dock ar vi ju pa var vakt, och tur ar val det for en horde av sig och fraga om vi var intresserade utav sexuella massager typ... Eh, nej. Efter att snackat fram och tillbaka med nagra ringer en tjej vid namn Shirley som berattar att hon har ett rum ledigt at oss en bit nedanfor Bondi Beach, med bra forbindelser in till inner city, nara till stranden, kopcentrum och savidare. Att hennes tyska inneboende ska flytta pa mandag och fran och med da ar rummet ledigt for oss, om vi ville ha det. Under kvallen mejlade hon over bilder och det ser superfint ut! Shirley hade slaktingar i Sverige och verkade bade trevlig, serios och lojal. Vi komer att mota Shirley klockan 13 p.m idag for att kolla pa rummet, vi ar lite i extas men allt ska nog ga bra!

Hur som helst sa hamtade vi senare ut vara stora vaskor ifran hostelet, checkade in dem pa tagstationen, tog en fika och sa adjo till vara vanner och satte oss pa taget. 19.50 p.m gick taget och natten spenderades pa taget. Somnen var val sisadar... Men det gick bra! Vid 7 a.m i morses kom vi fram till Sydney, en resa pa 11 timmar alltsa! Val pa stationen fragade vi efter hur vi tar oss till Kings kross, och alla ar verkligen supertrevliga har! Vi fick sallskap med en 23-arig kille som ocksa var backpacker ifran Israel sa vi snackade lite! Nu har vi lamnat vart bagage pa hostelet (far checka in 13 p.m) och har atit frukost, letat upp matbutik och nu sitter vi pa peterpans. Det har gatt enkelt och smidigt och det ar vi sa glada for! vi ska bara ata lunch och senare mota upp shirley, sen far vi se.

Jag hoppas pa att kunan blogga mer ordentligt, med bilder och anvanda vart fulla svenska alfabet, men det far vanta lite till. Hold on! Men ville mest saga att allt ar bra, jag lever och mar bra! Att vi ska kolla pa rum och att allt ordnar sig!

Allt hander sa snabbt har, dagarna flyger och aldrig har jag val haft sa mycket att gora som nu. Sa mycket tankar, kanslor och saker att gora! Mamma skrev i ett mejl att jag ar modig som vagar. Men jag ar nog inte modig, egentligen? Bara valdigt motiverad till att LEVA. Det finns inget rum for bitterhet och jag kanner sjalv hur jag vuxit som manniska pa den korta tid har, jag har tagit stora beslut, pratat med massor med manniskor, lost problem och sa vidare. Men jag har ju alltid haft nagon med mig, mina vanner, min "familj" och mig sjalv. Min storsta trygghet just nu. Det gladjer mig, och vi kampar pa, varje dag! framfor allt ar det sa himla kul och roligt allting!

Sa nu forstar ni att jag alltid har relativt mycket att uppdatera om? Hela tiden hander nagot, maste bara forsoka hanga med i huvudet, kroppen och hinna stanna upp och njuta!

Nu ska jag skriva mejl till min mamma, skot om er.

Godkväll Sverige! 

Hos er är klockan 23.20 typ nu, här är klockan 9.20! Om 40 minuter måste vi ha chechat ut härifrån och 10.30 går vår taxi in till Melbourne City, där de andra går till sitt nya hostel och jag och Linnéa tar tåget till Sydney senare ikväll. Tänkte bara säga hejdå och så hörs vi när jag har internet igen! 

Hej på er kära läsare! 

Jag ska försöka uppdatera er riktigt ordentligt nu! Dagana går så snabbt, mycket händer och det är lite tid till att slappna av helt.

Nu har vi sovit två av tre nätter hät på HQ Habitat, St Kilda i Melbourne. Ett mysigt hostel men med sjukt dåligt internet, trevlig personal och helt okej kök. Mycket bättre toalett (vi har en eget för vårt rum) och rum överlag än Bangkok. Bangkoks stora fördel är internet som är otroligt mycket bättre än här!

Hur som helst var flyget ifrån Bangkok till Melbourne två timmar och tio minuter sent, så vi som var på plats redan vid 15 (Josses bagage var borta men kommit till hostelet samma morgon) skulle behöva vänta ifrån 21.20 till 23.30, vilket kändes sisådär. Men det var bara att bita ihop. Godis, promenader och kortlek underhöll oss! Alla kontroller gick bra, väldigt trevliga är de i Thailand! Inte alls så bittra som personalen på flygplatser brukar vara.

På flyget satt jag mellan Julia och Linnéa. Jag hade tur och sov hela resan igenom förutom när vi satte oss (mat) och 1,5 timma innan landning (frukost!) ganska bra då det ändå var natt/tidig morgon i Melbourne. Resan gick bra, om än att man aldrig sover bra i en flygplansstol men jag var ändå glad för att timmarna rullade fort. Väl av ifrån planet var det den fruktade deklarationen av alla saker man tagit med, lite "behöver jag deklarera träet i mitt armband" och så vidare. Jag deklarerade p-piller, skosulor och andra huvudvärkstabletter typ. De var inte alls så som jag trodde, de var trevliga och kollade inte ens efter bankuttdrag eller öppnade upp min väska. Det enda de lät oss göra var att ta av oss all packning, ställa det på en rad med mellanrum emellan och en hund fick nosa efter knark, sen var vi fria! Tjiho! Där väntade vår vän Frida med en skylt där det stod på ena sidan "Swedish fools" och "wälkom to åstralia" typ! Tillsammans tog vi en taxi-buss till hostelet där vi checkade in, betalade, och gick till våra rum. Fyra av oss (jag, Linnéa, Julia och Kajsa delade ett rum och de andra delade det i 10 mans rum tror jag! Resten av dagen gick vi ner till stranden, käka lite, kolla affärer, fixade simkort och lite sådant. Vi var nog rätt sletna och trötta. Kallt var det också! Men jag stod ut i shorts för inte åker jag till Australien och går i långbyxor!

Igår var det mycket varmare så på med 50+ solkrämen! Vi gick upp och åt innan nio, då frukosten stängde. Frukost? Ja om det ens kan kallas frukost... Socker-bomb. Vitt toastbröd, marmelad som var så söt att det brände i munnen på något vis och cornflakes med mjölk. Men vad gör man inte när man var svinhungrig? Efter frukosten gjorde jag mitt första samtal med Australien, jag ringde och aktiverade mitt telstra-kontantkort! Det gick fint, såklart att man fick be personen i andra änden upprepa sig men för det mesta var det faktiskt bara utvecklande! Så nu har även jag nummer är i Oz! Just det, det är ett kontantkort laddat mer 30 dollar, håller i 30 dagar. Det kostade en viss summa varje minut som påbörjas men mellan 6 p.m 6 a.m är alla telefonsamtal och sms gratis. Det ingår 500 mb internet och ja, det får duga!

På hostelet har ju kök, kyl och allt som behövs för att laga mat så efter frukosten bestämde vi oss för att gå till närmaste matställe och köpa lite frukost och mat. Jag köpte lite frukt, cottage cheese och tillsammans med Linnéa allt som behövdes för en tråkig köttfärssås och pasta. Så efter att vi alla handlat, traskade vi hem och lagade mat. Eftersom jag och Linnéa köpte närmare 1 kg köttfärs har detta räckt till sju portioner! Vilket är skitgött ju! Mycket bättre än enbart nudlar som de andra äter. Det var nötfärs som kostade cirka 40 svenska kronor, om det är någon som undrar! Det sista av denna maten ligger nu i våra magar och det var as gott! För att vara en köttfärssås enbart innehållande kött, krossad tomat, blandade örter, salt och peppar smakade det något burkvarning, men får duga.

Efter lunch mötte vi upp Frida och vi spenderade kvällen och eftermiddagen på stranden och däromkring, åt lite glass, lyssnade på live musik och traskade i Luna Park (en minimal nöjespark) och chillade och så. På kvällen åt vi lite mat, de andra drack och gick ut på krogen, medan jag ochLinnéa stannade för att sova (de gick väl halv ett eller något ändå haha) Varför då kan man ju undra? Jo, för jag och Linnéa bestämde oss för att gå till ett gym på morgonen, sagt och gjort frågade vi här nere i receptionen om det närmaste. Vi gick dit och fick betala 3,5 dollar för att prova på. Dock hade vi inte en tanke på att vi måste ha en handduk för att ens få träna, vilket kostade 2 dollar. På gymmet körde vi squats, benpress, hantelpress, chins och triceps pushdown. Linnéa mådde dåligt efteråt, antagligen för lite sömn, för lite frukost, träning och allt möjligt. Så vi gick hem och på vägen sprang jag in och köpte yoghut och en banan till Linnéa. Efter att halvt tvingat i henne bananen, så gick vi hem, duschade och gick ner för att göra frukost medan de andra sov. Idag blev frukosten ägg, keso med yoghurt och en banan i. En kopp te till det.

Sedan gick vi upp till rummet, då hade de andra vaknat, och gick ut för att gå till ett internet café för att boka någon slags transport till Sydney och boende där. Vi bestämde oss alltså igår för att dra dit. Varför vet jag inte, har någon slags dragning dit och magkänslan säger att det var ett bra beslut! Allt ordnar sig. Stället hette PeterPans och det visade sig att tjejen som hjälpte oss var också svensk! Efter att fått internet som var segt, men acceptabelt, hade vi till slut efter flera timmar med jämförande av priser och sökande fått beställt ett nattåg om går imorgon kväll vid 19.50 och är framme 7.15 i Sydney! Vi ska bo på ett hostel i ett fyrbäddsrum för enbart tjejer, alltså med två tjejer vi inte känner. Vi har snackat med Towe som bor i Manly (en del i Sydney) och vi ska eventuellt ses! Vilket är kul ,få lite information och lite snack liksom! I och med att internetet fungerade helt okej där fick jag tag på min kusins nummer, som har åkt till en farm 8 h ovanför Melbourne för att plocka körsbär fram till jul! Livet leker.

Som ni förstår händer det mycket på kort tid! Vi ska gå till en 7eleven och fixa tram-card för att ta oss till stationen imorgon. Fast nu hände något nytt! Kanske kommer vi alla dela en taxi in till stan eftersom resten av gänget bokat hostel där! Snabbt och mycket händer, men det är för det mesta kul. Ibland blir man lite stressad, upprörd och vemodig. Men jag klarar det här! Verkligen, jag vet att jag klarar mig på egn hand. Det känns så jävla gött att veta det. Nu har jag ju Linnéa med mig också, kan det bli bättre? Visst vore det roligt om vi alla 9 höll ihop, men jag förstår ju själv att i längden fungerar det inte, få jobb ( varesig farm eller vanligt!) vill ha så många anställda eller hitta så många jobb på en liten yta, så man kan dela hem.

Men jag tror att allt ordnar sig! Livet belönar handling, det tror jag på, och det fortsätter jag att tro på! Följ dina din magkänsla och kör! Se til latt ha kul också! Så en klapp på axeln till oss alla på resan som vågar, vägrar ge upp och fortsätter ta oss framåt. 

Stay tuned!



 

Blir otroligt dåliga inlägg nu, men jag lever! Så lugna, om ni undrat! Internet är otroligt kasst så lär stängas ner snart... Hur som helst var jag upprörd igår, massa resande, oro/stress/hunger/trötthet spelar nog in. Många tankar flög runt. Nu, idag känns det bättre. Men jag som är en kontrollmänniska är så fruktansvärt instabil gällande hur det KÄNNS. Jag vill veta vad jag ska göra, och när. Jag vet inte vart min nästnästa natt kommer att vara, det gör mig både orolig, rädd och fruktasvärt taggad på allt! Vi är nu 9 personer i och med att Frida (som varit här i 1 månad) har slutit upp. De flesta vill till Tansmanien, eller vad det nu heter, men jag vet inte vad jag vill alls. Lättast är ju att bara följda med, men samtidigt måste jag nog göra det JAG vill! Fast jag vet ju inte, haha. 

Jag vet inte alls vad jag känner just nu, är lite kluven tror jag. Farmjiobb, inget jobb eller mer ett fastjobb? Resa runt eller fast boende? Frågorna haglar och nu på kvällen, efter en dag enbart i sol, är jag både trött, tvivlande och vet inte vad jag vill. 

Men en sak vet jag och det är att allt löser sig till slut. Just nu har min fina bror hjälpt mig med mejlen, ska försöka få reda på min kusins nummer och ringa till honom. Allt löser sig! 

Vi kom fram till Melbourne igår vid 14 tiden tror jag, flygert var 2 timmar sent. Vi har sovit en natt här på HQ Habitat sim ligger i St Kilda (strand området typ) och internet och allt krånglar som tusan, så helt sjukt att jag kan skriva det här. Men jag ville mest bara säga att jag lever! Stay tuned. 

Nu är det söndag morgon/förmiddag här i Bangkok. Jag och Linnéa ställde klockan på 9.00 för att hinna duscha, packa och göra oss iordning. Klockan 12 måste vi ha checkat ut. 

Jag har duschat, gjort mig iordning och packat färdigt så plockade upp datorn nu för att säga ett sista hejdå innan vi lämnar Bangkok för att flyda vidare till Melbourne. Vår transfer hämtar upp oss vid 14.00, kanske tidigt med tanke på att flyget går 21.20 men eftersom Josses bagage har försvunnit är det lite att fixa med det, sen är det ju aldrig fel att ha gott om tid på sig, eller hur? 

Vad hände igår då? Vi gjorde faktiskt ingenting! Vi chillade på rummen fram till klockan 20 ungefär, då vi gick ut och åt. De andra gick för att se på ping-pong-show, vilket varken jag eller Linnéa kände oss sugna på. Jag ville skriva färdigt mitt CV samt gå och lägga mig i tid. Fast riktigt ingenting gjorde vi heller, vi mejlade på x antal lägenheter/rum/hus runt om i Melbourne, jag och Linnéa skrev färdigt CV'n, blogga, mejla, läste Vecko Revyn, käka nötter... Sovde. Chillade med de andra, diskuterade. Planerade. Målade naglarna också! 

Så nu medan jag skriver är Linnéa fullt upp i sin packning, och jag måste säga att det är lite pirrigt att flyga till Australien. Jag är dels lite spänd inför resan med alla deklarationer och sådant, men det tror jag löser sig. Det är ju ingen fara! Men annars det här med boende, jobb. Vi diskuterade just detta, vad gör jag om alla förutom jag får jobb? SKa jag åka hem ensam, flytta eller på anant sätt tvingas lämna de andra? Eller tänk om man mot sin vilja kommer ifrån varann, eller får jobb ganska långt ifrån varann att det är ohållbart att bo ihop? Jag har ju insett att vi alla åtta inte kan bo och leva ihop, om vi inte får tag på ett hus eller så, men liksom HELT ENSAM. Men kanske känns det bättre när detta beslut, om det måste tas vill säga, kommer eventuellt att tas. Det är väl en mening med allt och så även det då! Det ordnar sig, det gör det alltid! 

Varje natt har jag somnat som ett barn, alltså minns inte ens att jag slöt ögonen, igår kväll var det lite svårare, kanske berodde det på att vi flyger idag. Sen drömde jag mardröm och vaknade. Men annars har jag sovit gott, men det enda nu är att jag är så sjukt hungrig! Nu ska jag kolla mitt saldo på kortet, ciao! HÖRS I MELBOURNE! Till dess: Ha det gött! 

Godmorgon! I Sverige är klockan 7.00 när jag skriver det här och här i Bangkok är klockan 12.45. Jag vaknade vid halv tio-tio och postade förra inlägget eftersom jag inte orkade göra klart det inatt. Så vad tycker ni om min blogg? Något ni vill veta om Bangkok eller bara undrar över? Kommentera! 

Haha, trodde aldrig att jag i hela mitt liv skulle skriva meningarna likt de här över... Hur som helst, jag postade inlägget och satte på Kent i mina öron och bara vilade tills Linnéa vaknade, kring elva. Då gjorde vi iordning oss och letade efter MAT. Jag ville ha mat, alltså vanlig mat, hur svårt ska det vara att hitta? Som tur är serverar Bangkok frukost oavsett tid på dygnet så vi satte oss på ett mysigt café-liknande bar/restuarang som hette The cozy Corner, tror jag. Linnéa säger The cozy House men jag tror hon tänker på Diamond House... Frukost är det enda som är likt min typ av mat, är så trött på risigt ris och böngroddar, bambu och allt vet vad! Vi beställde hemmagjord yoghurt med fruktsallad som bestod av papaya, banan, ananas och mango tror jag. Det går inte ens att jämföra frukterna här med hemma i Sverige. I Sverige är bananerna stora, kärnfria och antagligen genetiskt ändrade för att passa oss. Här är de små, smakrika och har kärnor i! Precis som bananer SKA vara! Yoghurten var ganska sur (osötad) och var perfekt till frukterna. Låter inte så fancy kanske, men har ätit så lite de senaste dagarna att allt som smakar okej, ser bra och fräscht ut är fruktansvärt gott och skönt att äta! 

Jag, Linnéa, Julia och Kajsa gick ut på gatorna för att turista lite, hitta något fint ställe att bara chilla på, ta lite foton och bara allmönt fördriva tiden. Riktigt så blev det inte, för snart dök två unga killar ifrån en tuk tuk fram och skulle fixa en heldagsupplevelse åt oss. De är luriga de där, de lyckas få en att verkligen inte kunna gå därifrån men tillslut gav vi oss därifrån. Sedan snackade vi med en skön gubbe som berättade om lite saker vi kunde hitta på, så han stannade en tuk tuk åt oss som kördes av en kille som hette Pong. Pong levde egentligen i norra Thailand med sin familj där de levde på risodling. Men under tiden riset växte flyttade han till Bangkok för att köra tuk tuk i ett par månader. Detta hade han gjort i 10 års tid. Hur som helst var vi i två tempel. Det första templet köpte Kajsa en liten bur med fåglar, som hon släppte ut. Vid detta tempel fanns en jättebuddah som var kanske 4-5 meter hög som tydligen skulle vara helt i guld. Väldigt fint!

Kajsa köpte tre pippi-fåglar för 90 Bath vilket är ungefär 22.50 kronor. Dessa släppte hon senare ut.


Så här såg templen ut.

God morgon Svearike! Trevlig eftermiddag Bangkok!

I Sverige är klockan ungefär halv nio, och hade det varit en helt vanlig dag för mig i Sverige hade jag nog ätit frukost, suttit vid bordet med mamma, redo för att äntra gymet med Linnea! Kanske hade vi lagat lunch ihop, kyckling, potatis i ugn och med vår guacamole gjord på keso till. Saknar gymet och träningen (och maten! Ris börjar bli lite risigt) men det får bli senare i Melbourne. Bangkok är väl inte känt för sina gym precis!

Känner att min uppdatering är riktigt god! Anledning till detta är att vi idag har valt att just chilla lite. Vi åt frukost/lunch ihop vid halv ett, jag valde kyckling med cashewnötter med ris, så sjukt gott! Ätit samma rätt en gång tidigare och idag var den godare, eftersom det var mer hetta i! Till detta valde jag givetvis älskade ice-tea med lemon smak. Så sjukligt gott! Se bara hur fotot blev:

Denna gång hann jag inte ta kort innan jag ätit upp. Var hungrig igår igen (!) när jag skulle sova, vid tolv på natten, och sen inte mat förrän 12.30 dagen efter så det är helt okej! 

Jag är ingen fotograf (än) men jag lär mig! Utforskar, studerar. Testar mig fram och jämför. Eftersom både Kajsa, Linus, Julia och Linnéa har haft systemkameror är de rätt haj på detta också, så man har experthjälp! Kolla gärna in Linneas tumblr och Julias blogg! 

Vad bjuder dagen på idag då? De andra hade ätit skorpinjon och grodor igårkväll, hade gärna velat se det men hoppar nog gärna över provsmakandet! Däremot hade de käkat pangkakor vilka ska vara helt fantastiska så det kanske det blir idag! Tror även att alla var sugna på lite marknad idag, vilket jag inte är sen på att hänga med på. Jag visade ju er mina elefantshorts och dessa bär jag just nu! Känner mig så fri, de sitter inte åt och "trycker" som de flesta jeansshorts jag har med mig gör, så funderar på att köpa ett par till! Ni som känner mig väl vet att jag har rätt lätt för att shoppa... Sen är det så billigt och så stor plats i väskan tar det inte, och jag har ändå 1,5 kg på mig om man räknar den vikt jag hade hemifrån till maxvikt. Armand! Ja, armband vill jag också köpa i massor. De är så himla fina!

Nu har jag och Linnea just vaknat upp i Bangkok, vår andra natt. Klockan är typ 10 och det är redan höga ljud, klibbigt och ljust ute. Hur är det i Svearike? Hörde att det var grått och trist, lite som november brukar vara. 

Jag ska vara ärlig och har inte alls börjat längta hem, sakna så mycket. Än. Jag tror att det kommer tids nog, att det kommer att komma dagar som är jobbigare än andra. Men tills dess är jag glad! Men det kan även bero på att vi har så mycket att tänka på och göra fortfarande. Sen har det ju inte gått så lång tid heller.

Våra vänner var ute igårkväll och vi vet inte hur länge de sover, så vi kanske väntar med att att käka för att käka med dem senare! Time will tell. Nu ska vi chilla och uppdatera världem, hihi. Sov lugnt och försov er inte!