I know I know I know
Kategori: Allmänt
Hej hopp! Ännu en dag att vara pepp och glad på! En perfekt dag för en perfekt dag!
Inatt har jag och Linnéa sovit rätt dåligt.
1. Det blåste och regnade helt galet.
2. Det var en massa högljudda röster vid 01.00.
3. Linnéa hade ont i ryggen på sin ömma punkt.
4. Jag drömde mardröm om att vårt stall hemma brann ner.
På tal om drömmar, drömmer jag om samma personer om och om igen. Inte ens personer som står mig nära, egentligen ytliga bekanta. Jag förstår inte varför. Det är absolut inga jag pratar ofta med, träffar eller snackar med egentligen. Såklart skulle jag stöta på personerna på stan klart man säger hej men inte mer än så. Det är inga personer jag går runt och tänker på direkt. Undra varför de komemr fram nattetid? Haha, känenr att jag måste dröm-googla lite, vad detta nu betyder sig!
Trots lite sämre sömn gick jag upp strax efter sju, ensam. Linnéa låg och drog sig, med all rätt! Jag åt frukost som är gröt, plommon och ägg. Lite keso på gröten också. Jag mötte Ken vid halv åtta-tiden i köket för det är han och jag som går frivilligt upp tidigt om helgerna för att träna, haha. Linnéa hade bestämt Skype-möte med sin familj vid halv nio tiden, så hon stannade i sängen medan jag gick till gymmet, ensam. Även om jag föredrar att ha sällskap på gymmet, dels för peppen, men även för passningen och för att det är roligare är det rätt skönt att få vara för sig själv en stund också. Så jag satte i lurarna i öronen, på med Spotify och styrde stegen mot den korta promenaden till gymmet.
Väl på gymmet tappade jag hakan totalt, det var fullt med folk? Vid åtta en lördagsmorgon? Mitt tänka schema brast och det blev inget chin kalas som tänkt. Men det gör inte så mycket, antingen ger man upp och blir grinig eller så ser man det som en anledning till att träna annat. Så, det fick det bli. Men ltie chins blev det allt!
Hur som helst, jag tog vägen förbi Coles för vi hade ingen lunch uppe, och ska iväg till Sydney nu under dagen och orkar inte laga mat ikväll. Skinka och ost köptes för skink- och ostsås med pasta! Enkelt, billigt och gott! Förhoppningsvis alltså. Nu är vi iordninggjorda och lyssnar på:
Jag sjunger givetvis med! Så jäkla go låt, superglad och man kan ju inte låta bli att bli glad, eller hur?
Så vi laddar för en dag på stan! Jag måste till Telstra, (still...) och ordna det där datumet! Suck, och hitta lite kläder. Undra hur många gånger jag nämnt detta faktum.
Imorgon är det 1:a december vilket innebär att det är tomteparad i Skara! Den missar jag, åh. Det svider ju ltie i hjärtat. Egenltigen är det ganska trist, samma saker varje år men det är väl det som kallas tradition. Äta en lussebulle och avnjuta en pepparkaka eller två... Visserligen har vi Tim-Tam kladdkaka. Nästan godare alltså... Något som jag inte är rädd för, men något jag inte vill, är att bli fast i traditioner. Ni vet "måste" göra saker för att man alltid gjort det! Därför är jag glad att Kalle anka-tittande på julen är en "tradition" som höll i vår familj tills jag blev 10 typ. Egentligen är det heligt för oss svenskar, men det är gött ändå att jag inte har växt upp i en exakt likadan jul hela mitt liv.
Jag och Linnéa har diskuterat detta ganska mycket. Hur ska vi fira jul? Julmat? Klappar och gran? Men vi har kommit fram till att eftersom vi ändå inte har några julkänslor, det kommer absolut inte bli en jul för oss här på samma sätt, så varför jaga en jul vi inte kommer vilja "ha"? Så vi har bestämt oss för att strunta i julen i år. Klart att vi kanske ger varann något litet, firar lite extra med god mat och mys på julafton. Men inget annat kommer vi göra för att komma i julstämning. Inget julbord på IKEA, inga granar eller julpynt. Det kommer inte komma någon snö, inga julstakar eller något luciatåg. Alla i världen firar inte jul, och jag är inte ens troende så varför är det så viktigt? Jo, för att man är med familjen, samlade kring lägerelden. Men det kommer inte vara så i år för oss och vet ni vad? Det gör liksom inte så mycket. Har firat jul 19 gånger redan och är ledsen att säga det, men julhysteri i all ära, men så hysteriskt det än är är det ändå familjen som är mysfaktorn för mig. Så då spelar det ingen roll om det är mackor och varmchoklad på bordet eller saffransbulle med glögg. Känner lite att ordspråket "home is were the heart is" stämmer även in här. Det spelar ingen roll vad för faktorer som gör julen till julen. Julen är mer än faktorerna, det är känslan och värmen inifrån liksom.
Så vi kommer strunta i faktorerna i år och inte fira särskilt helt enkelt. Det känns faktiskt bra eftersom det varit en del orosmoln runt julenm för oss alla på sätt och vis.
Nu kände jag mig lite poetisk och djup, haha. Men visst är det så ändå? Förresten, känner ni glädjen och lyckan flöda genom mina ord nu när jag vägrar låta mig vara så homesick? Jävlar vad bra jag är! Igår innan jag lade mig peppade jag mig själv med orden "Jag kan allt jag vill. Vad jag än vill så kan jag. Allt jag vill kan jag göra. Jag kan! Jag kan göra precis vad jag än vill." osv. Skit, nu börjar jag verkligen ordbajsa här, men ja. Blev så pepp och glad för jag vet ju att jag har rätt. Jag har ju det!
Pepp på er söta läsare, KRAM
Inatt har jag och Linnéa sovit rätt dåligt.
1. Det blåste och regnade helt galet.
2. Det var en massa högljudda röster vid 01.00.
3. Linnéa hade ont i ryggen på sin ömma punkt.
4. Jag drömde mardröm om att vårt stall hemma brann ner.
På tal om drömmar, drömmer jag om samma personer om och om igen. Inte ens personer som står mig nära, egentligen ytliga bekanta. Jag förstår inte varför. Det är absolut inga jag pratar ofta med, träffar eller snackar med egentligen. Såklart skulle jag stöta på personerna på stan klart man säger hej men inte mer än så. Det är inga personer jag går runt och tänker på direkt. Undra varför de komemr fram nattetid? Haha, känenr att jag måste dröm-googla lite, vad detta nu betyder sig!
Trots lite sämre sömn gick jag upp strax efter sju, ensam. Linnéa låg och drog sig, med all rätt! Jag åt frukost som är gröt, plommon och ägg. Lite keso på gröten också. Jag mötte Ken vid halv åtta-tiden i köket för det är han och jag som går frivilligt upp tidigt om helgerna för att träna, haha. Linnéa hade bestämt Skype-möte med sin familj vid halv nio tiden, så hon stannade i sängen medan jag gick till gymmet, ensam. Även om jag föredrar att ha sällskap på gymmet, dels för peppen, men även för passningen och för att det är roligare är det rätt skönt att få vara för sig själv en stund också. Så jag satte i lurarna i öronen, på med Spotify och styrde stegen mot den korta promenaden till gymmet.
Väl på gymmet tappade jag hakan totalt, det var fullt med folk? Vid åtta en lördagsmorgon? Mitt tänka schema brast och det blev inget chin kalas som tänkt. Men det gör inte så mycket, antingen ger man upp och blir grinig eller så ser man det som en anledning till att träna annat. Så, det fick det bli. Men ltie chins blev det allt!
Hur som helst, jag tog vägen förbi Coles för vi hade ingen lunch uppe, och ska iväg till Sydney nu under dagen och orkar inte laga mat ikväll. Skinka och ost köptes för skink- och ostsås med pasta! Enkelt, billigt och gott! Förhoppningsvis alltså. Nu är vi iordninggjorda och lyssnar på:
Jag sjunger givetvis med! Så jäkla go låt, superglad och man kan ju inte låta bli att bli glad, eller hur?
Så vi laddar för en dag på stan! Jag måste till Telstra, (still...) och ordna det där datumet! Suck, och hitta lite kläder. Undra hur många gånger jag nämnt detta faktum.
Imorgon är det 1:a december vilket innebär att det är tomteparad i Skara! Den missar jag, åh. Det svider ju ltie i hjärtat. Egenltigen är det ganska trist, samma saker varje år men det är väl det som kallas tradition. Äta en lussebulle och avnjuta en pepparkaka eller två... Visserligen har vi Tim-Tam kladdkaka. Nästan godare alltså... Något som jag inte är rädd för, men något jag inte vill, är att bli fast i traditioner. Ni vet "måste" göra saker för att man alltid gjort det! Därför är jag glad att Kalle anka-tittande på julen är en "tradition" som höll i vår familj tills jag blev 10 typ. Egentligen är det heligt för oss svenskar, men det är gött ändå att jag inte har växt upp i en exakt likadan jul hela mitt liv.
Jag och Linnéa har diskuterat detta ganska mycket. Hur ska vi fira jul? Julmat? Klappar och gran? Men vi har kommit fram till att eftersom vi ändå inte har några julkänslor, det kommer absolut inte bli en jul för oss här på samma sätt, så varför jaga en jul vi inte kommer vilja "ha"? Så vi har bestämt oss för att strunta i julen i år. Klart att vi kanske ger varann något litet, firar lite extra med god mat och mys på julafton. Men inget annat kommer vi göra för att komma i julstämning. Inget julbord på IKEA, inga granar eller julpynt. Det kommer inte komma någon snö, inga julstakar eller något luciatåg. Alla i världen firar inte jul, och jag är inte ens troende så varför är det så viktigt? Jo, för att man är med familjen, samlade kring lägerelden. Men det kommer inte vara så i år för oss och vet ni vad? Det gör liksom inte så mycket. Har firat jul 19 gånger redan och är ledsen att säga det, men julhysteri i all ära, men så hysteriskt det än är är det ändå familjen som är mysfaktorn för mig. Så då spelar det ingen roll om det är mackor och varmchoklad på bordet eller saffransbulle med glögg. Känner lite att ordspråket "home is were the heart is" stämmer även in här. Det spelar ingen roll vad för faktorer som gör julen till julen. Julen är mer än faktorerna, det är känslan och värmen inifrån liksom.
Så vi kommer strunta i faktorerna i år och inte fira särskilt helt enkelt. Det känns faktiskt bra eftersom det varit en del orosmoln runt julenm för oss alla på sätt och vis.
Nu kände jag mig lite poetisk och djup, haha. Men visst är det så ändå? Förresten, känner ni glädjen och lyckan flöda genom mina ord nu när jag vägrar låta mig vara så homesick? Jävlar vad bra jag är! Igår innan jag lade mig peppade jag mig själv med orden "Jag kan allt jag vill. Vad jag än vill så kan jag. Allt jag vill kan jag göra. Jag kan! Jag kan göra precis vad jag än vill." osv. Skit, nu börjar jag verkligen ordbajsa här, men ja. Blev så pepp och glad för jag vet ju att jag har rätt. Jag har ju det!
Pepp på er söta läsare, KRAM