elinwhirlwind.blogg.se

20/11

Kategori: Allmänt

Hej på er! 

Idag kommer inlägget lite senare, så mamma, vet att du missade frukost-läsningen. Hoppas massa bilder väger upp! 

Nu är klockan strax efter 18 och detta inlägget kommer inte vara klar än på ett tag. Även fast internet är mycket bättre nu än första dagen (går inte ens att jämföra) tar det sjukt lång tid att ladda upp bilder! Men jag vill visa er vår dag idag!

Dagen började vid sjutiden då jag vaknade, Linnéa strax därefter. Väderstatus: Soligt! Vilket betyder äventyr! Vi startade dagen, likt de flest andra, med frukost. Sedan gick vi till gymmet för ett pass. Väl hemma igen var det dusch, mellanmål/brunch och insmörjning med solskyddsfaktor som gällde! Vi hade bestämt oss för att ta bussen in till city och kolla på Sydney Opera House och Harbour Bridge! 

Vi skaffade två 10-kort. Ett för inom en zon, "my bus one" och ett för två zoner, "my bus two". Vi delar på dem nu till en början, sen skaffar vi egna. Detta gick på nästan $50 men förhoppningsvis får vi nytta utav det. Vi tog bussen L49, tror jag den hette, och hoppade av vid Hyde Park ungefär 40 minuter senare, en park som även är lite "stadens hjärta". Ungefär som central park i New York. Vi satte oss i gräset, åt en kiwi och bestämde hur vi skulle gå, för vi tänkte ta en promenad till Opera House. Sagt och gjort vandrade vi genom parken som även delas för en väg. Vackert! Fåglarna kvittrar, folk satt i gräset och solade, lyssnade på musik eller annat, skratta och åt lunch. Det var så fint att se, alla njöt utav värmen och solen! 

Detta huset/slott/vad man nu kallar det låg visserligen en vägsbredd ifrån Hyde Park, men ändå.
 

Ståtlig staty.


Träden, så fina!  ♥

När vi gått igenom Hyde Park insåg både jag och Linnéa att ett toalett besök skulle behövas inom den närmsta framtiden så smarta som vi är sprang vi in på Biblioteket som vi gick förbi längs gatan. Det var enormt! Ett par snälla vakter förklarade hur biblioteket var upplagt och om vi sökte något speciellt, som datorer. Vi log mest, tackade för vänligheten, tog gratis handpsprit (finns lite överallt här i Aus) och gick ut igen. Måste sett lite speciellt ut nu i efterhand. Vi fortsatte vår ptur tills vi kom till Botanic Garden, en trädgård på över 30 kvm, alltså väldigt stor! Vi såg bara en väldigt liten del, för vi ville hellre gå raka vägen till Opera House. Men vi hann sätta oss på en parkbänk och käka varsitt äpple innan vi fortsatte. Då kom även dessa fina fåglar fram och hälsar, som bilden nedan. Vet inte vad de heter, men de är närgågna, söta och gulliga! I Botanic Garden såg vi en perfekt skött trädgård helt enkelt. Man såg trädgårdsmästare arbeta, och även här, utslagna folk på gräsmattan ätandes picknick eller lyssnande på något intressant.

Medan jag och Linnéa satt och pratade om allt mellan himmel och jord fick jag äntligen kort på dessa små krakar! Åh, blir så glad utav fåglarna här. De låter alla så glada och visslar verkligen. Ni som känner mig närmre vet att jag har en truddelutt på min mobil som sms-signal som heter "tweet", ni som har iphone vet nog vilken det är, och de låter precis så! Man blir så glad utv den! Så låter även mitt marsvin Sixten. Man blir varm inombords och ett fånigt leende spricker upp när man hör dem på morgonen, eller när man är ute och de låter så... speciellt. Däremot är det inte dessa fåglar som låter såhär, dessa är stora och plockar med sin långa näbb nära oss människor.


Denna varelse ville inte alls fångas särsklit bra på kort, men fick dig tillslut!


En jättefin och vacker rosallé med parkbänkar där folk satt och njöt av solen. Vi höll oss i skuggan för solen tar ordentligt, och då menar jag verkligen ORDENTLIGT. Jag nöjer mig med sol i 15 minuter, sen steks mas sakta.

Vi fortsatte vår promenad mot Opera House och alltså "udden/pir/halvö", ja vad det nu kallas där Opera House befinner sig. Vi konstaterade ganska snabbt två saker:
1. ALLA är ute och joggar här i Sydney, gärna mitt på dagen i värsta solen. Förstår inte alls hur de orkar. Man ser folk springa med handdukar nedstoppat.
2. Man behövde nästan lägga sig ned på rygg på marken för att se toppen av höghusen. Vi var alltså i buisness-områdena. Vi måste varit det med texten att tyda på dessa jättebyggnader.

Annars var turen fin och det går inte att förneka att ju närmare vi kom Opera House destu mer turister fanns det. Vi kände oss plötsligt icke utstickande med våra kameror, bleka ben och utlänska utseende, hihi. Tillslut kom vi fram och kunde skymta den stora, enorma vita byggnaden och bron. Härlig syn! Jag måste erkänna att jag inte dirket läst på om Sydney och visste inte alls vad det kända vita huset i Sydney användes till för bara ett par veckor sedan, när Linnéa berättade. Men det var en speciell känsla att få se detta, så stort. Så vackert! Lite specellt att vara på en sådan känd plats. Däremot skulle vi vilja ta en färja ut till Manly eller liknande för vi kom så nära inpå Opera House som är så enormt, så man fick inte riktigt "rätt" syn på det utan jag skulle vilja se det på håll också, se hela byggnaden i sin helhet liksom. Men det var en vacker syn! 

Vi fick hjälp att bli fotna av ett snällt par som jag tog på kort åt dem också. Roligt nummer två var en jättekul sak faktiskt, en grupp med japanska tonåringar frågade mig ur luften om, som jag uppfattade det med deras rangliga engelska, om jag kunde ta kort på dem. Men nä, de ville ha MED mig på bilden? Så jag drog med Linnéa för tyckte hon kunde gott vara med hon också! Lustigt det där, Linnéa hade en idé om att de kanske trodde jag var känd. Detta fick vi dock svar senare när vi kom hem då Ken berättade att fenomenet även hänt honom och det är bara så att japaner (inte alla kanske, bör tilläggas) gärna vill ta kort med främmande personer. Min teori som byggdes upp i huvudet var självklart att antingen vill de skryta för sina vänner och familj att de:
1. Skaffat/lärt känna massa nya vänner. 
2. De tycker det är kul att skratta åt oss när de väl är hemma, liksom västerlänningar... 
3. De tycker bara det är kul.

Vem vet. Nu kanske jag ligger på någon japansk facebook-sida och får massa likes utan min vetenskap. Eller skratt, vem vet? Haha. Det var i alla fall en rolig händelse!


Harbour Bridge.


Sydney Opera House.

Efter at gått runt ett tag, fotat och kollat satte vi oss på en bänk och åt var sin kiwi. Juste! Bör tilläggas att här i Australien äter man kiwi med skal. Vissa gör det i Svearike också, det vet jag, men det är mindre vanligt. Här hängde vi på trenden (det är ju massa fibrer!) och man vänjer sig! Kiwisarna här ger inte lika mycket sveda/kläda/stickningar i munnen/svalget som hemma heller, vilket är bra för frukt är dyrt här men kiwis är det alltid extrapris på.

Efter en stunds roande med att glo på folk så bestämde vi oss för att ta bussen hem, Vi stod i valet och kvalet om vi skulle åka och äta glass på ett ställe Ken tipsade oss om på Darlinghurst, men vi tänkte att vi kidnappar vår norska vän för ett besök på "godaste glassstället i byn". Vi tog samma buss dit som hem, mycket praktiskt. Vi slapp byta bussar och krångla hit och dit. En buss in till city, Klart! Illgött.

På vägen hem besökte vi Coles, sedan traskade vi den korta vägen hem igen. Hemma duschade vi av oss solkrämen, satte på oss myskläder och jag började ladda upp bilder här på bloggen. Vi åt vi vår värmda köttfärslimpa (som vi får beröm för) och snackade med Ken om jul. Han är en av oss fyra (Dasha också) som stannar över jul. Vi bestämde att vi ska försöka smuggla in hans mamma och hennes sambo, eftersom vi ändå är så få kvar under jul. Även att vi ska se föreställningarna med fyrverkeriet vid Sydney Opera House ihop. Ken berättade att det är två ställen han måste fira nyår på i världen och det är i Sydney, vid Opera House och Times Square, New York. Klassiskt! Som vanligt snackade vi om allt och inget, Ken är ganska pysslig om sig så han frågade efter recept för han ska göra photoshop-kakor när hans kurs är slut. Påhittig och kreativt tycker jag!  

Nu sitter vi sängen igen, för vi har sett ett LOST program och ska snart se en film med Ken. Han var tvungen att plugga först bara, hoppas de andra vill vara med. Dessvärre tror jag de flesta har mycket med sina exams att göra. Anthony berättade också att han kommer antagligen åka hem till Tyskland imorgon bitti. Buhu. 


KOLLA MITT HÅR! Galet! Ser ut som en hund, haha. 

Det ska vara två bilder till, men vägras att laddas upp. På mig och Linnéa. De kommer! Kan vi säga så? Nu saknar jag min mamma, lyssnar på Elina Stridh och pratar med Linnéa. Det känns bra.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: