elinwhirlwind.blogg.se

Nu har klockan slagit 22 här i Sydney. Jag ligger i sängen, nyduschad och lyssnar på Kents "cowboys", lyssna på den! Den får mig att tänka på massor utav saker. Älskar kent. 

Hur som helst, det nya året kommer med bestämda steg framför oss, men egentligen är det rätt ovesäntligt för mig! Det ska givetvis bli otroligt kul och spännande, men eftersom en vardag inte riktigt existerar här för oss, så känns ett nyårslöfte rätt dumt. Jag gjorde något nyårslöfte förra året, skrev ned på en lapp på hur jag ville tänka och se på livet. Jag hittade den lappen innan jag reste och kunde bocka av allt! Tänk egentligen, vad mycket som händer på ett år! För ett år sedan började jag precis våga sluta vara rädd för mat, även om det var en enorm fiende för mig så vågade jag mer och mer. Jag började gå bredvid i frukosten och meningen med livet kom tillbaka allt mer. Under året som gått har jag gjort himla många misstag men också himla många bra saker. Tänk så många nya människor jag mött! Så många känslor jag känt och tankar jag tänkt. Man kanske ska vara jätte blogg-aktig och göra en summering? Haha. Om jag har tråkigt någon dag kanske..

Idag ringde min klocka halv åtta. Linnéa var nog redan vaken då hon har lite svårare för att sova än mig, det hade tydligen blåst en del inatt. På tal om det! Jag hade pratat i sömnen ordentligt förra natten, då hade jag pratat i sömnen, Linnéa svarat och jag svarat tillbaka typ en-två gånger! Sjukt, haha. Jag gjorde iordning mig, åt min gröt och tog god tid på mig. Fem över nio gck jag samma promenad till Westfield, Eastgardens i Botany-Bay området. Tar samma ingång in, åker samma rulltrappa upp och möts utav samma ansikten. Eller nästan, idag jobbade jag med tjejen ifrån Taiwan som inte alls heter Joanne som jag först trott, det är hennes engelska namn, hennes riktiga namn är skrivet i kinesiska tecken, hehe. Leo jobbade också, och Sammy och en annan barista kille jag inte vet vad han heter, och Jerry, kocken. Dagen rullade på bra, var inte särskilt stressigt. Tror inte jag gjorde en enda take-away sallad eller en have-here heller för den delen. Jag slutade 4 och traskade hemåt. 

Väl hemma åt jag lite mellanmål i form utav gröt (billigt, gott, enkelt) sedan gjorde vi en chokladbollssmet och stack iväg till gymmet för ett ryggpass! Det kändes bra. Började med chins, sedan två lats-övnignar som är riktiga favoriter! Båda görs i cable. Underbara hjälpmedel! Avslutade med lite negativa chins. Sedan två rodd övningar och slutligen shrugs! Det satt fint. 

Sedan gick vi hem och gjorde köttbullar och till det potatismos hälften potatis och hälften sötpotatis! Mums. Sedan kollade vi på Lost och åt chokladsmet! 

Annars har inte dagen bjudit på översvallande nyheter, men det senaste som har hänt att jag ska träffa kusin imorgon i Sydney! Och att jag och Linnéa ska ha hit hela gänget ifrån Skara innan nyårsfirandet i Sydney! Kommer även göra min sista arbetsdag på just nyårsafton. Förväntar mig antingen stress dagen igenom eller att det är totalt dött. Den som lever får se helt enkelt! Hur ka ni fira nyår? 

Snart flyttar jag, igen. Fan vad stolt jag ändå är att jag är där jag är idag. Det finns tusen saker jag önskar jag gjort annorlunda, saker som påminner mig då och då även nu, men jag börjar förstå att allt händer utav en anledning och det som händer... tja. Det ska väl hända. Det är väl meningen, kanske förutbestämt. Det gäller väl att inte spekulera för mycket i det utan mer fokusera på nuet. Nu ligger jag och har rumpan bortdomnad och Linnéa ligger på mage för hon får ont i ryggen av min sittandes ställning och det är något fint i detta ögonblick också. 

Händer det något här, så händer det verkligen! 

Idag träffade vi Mitch och Magnus i Kingscross, och allt känns bra! Jag har även fått snacka i telefon med en kille någonstans som har farmjobb. Är så sjukt lycklig! Vi kommer få hjälpa till hemma hos Mitch och Magnus, ge katten mat och klippa gräsmattan. Men vad gör det? När vi får bo gratis? Är så sjukt lycklig nu! Så underbara människor det finns! Dessutom har de kontakter som har barer, matställen och så vidare. Kan inte sluta le just nu! Allt löser sig! Har fått massor utav tips med saker vi borde se och vad vi borde lägga pengar på. Just nu snurrar massor utav tankar och nya idéer. Orkar inte dra alla nu, men mycket är det och jag är glad!! Har fått massor utav underbara meddelanden överallt inom den sociala svären att jag inte ens hinner svara. Livet är härligt! 

Imorgon ska jag jobba mitt näst sista pass! Sedan ska jag umgås med sambo och njuta lite. 

Jag och Linnéa snackar. Mycket! Om viktiga saker, som vänner gör, eller borde? 

Mycket snack om livet i sig. Vad vi vill, tycker och tänker. Mycket analyserande egentligen. Om allt möjligt, om hur man ser sig själv, hur andra ser på andra och sig själv, 

Något vi insett är att de som har rakt hår vill alltid ha lockigt och tvärtom. Gällande allt! Är man blek vill man vara sådan som har lätt för att bli brun, är man kort vill man vara lång. Har man stora bröst vill man ha små. Inte alltid är det såhär, men jag tror att alla är hårdast emot sig själva. Det handlar nog om acceptans hos sig själv. Vi måste inse att hur mycket en tjej med kurvor svälter kommer hennes kropp alltid vilja ha former. Det spelar ingen roll hur mycket jag önskar att min kropp ville ha större bröst, för det vill den inte. 

Vi är alla unika. Vi är alla lika värda. Vi är alla egentligen exakt likadana. Vi är samma människor, egentligen. För det är vi! Men aldrig är vi nöjda.

Vi trånar hela tiden efter att bli lite bättre på allt. Egentligen är det kanske en naturlig instikt för oss och inte alls illa och dum: Vi borde alltid vilja vara the best version of our selves men samtidigt måste vi lära oss acceptansen och vara nöjda, här och nu. Det är en fin gräns emellan att vara nöjd och belåten och att fokusera framåt, till det bättre.

Jag ska inte spekulera i det mer för då komr jag inte kunna sluta skriva, ni som känner mig vet att får jag upp ångan på tangentbordet är den svår att stoppa. Nu hände något med tangenbordet för kan inte gå tillbaka och rätta "komr" utan att radera fler bokstäver... åh. HUR SOM HELST. 

Jag och Linnéa kom fram till det att vi måste acceptera oss själva! Inget nytt. Men vi var ärliga och hade jag fått välja hade jag hellre haft hennes kropp och hon min. Man får se det som så att man "vill" aldrig ha det man har, men nu har man det och vi både bestämde oss för att se det som en komplimang att person i ens omgivning kasnke ser min kropp som sitt "ideal". Om inte annat så spelar det ingen roll. Min kropp fungerar och det är egentligen det som betyder mest! Dock är vi uppvuxna i en väldigt ytlig värld och formas även utefter det. Vi får göra det bästa utav våra livsituationer! 

Planering!

Nu ska jag sluta skriva om det där, för jag börjar tappa tråden, haha. 

Nu har jag både fått nya jobbtider. Imorgon och nyårsafton! Inte så illa men kommer vara stressigt på nyår, helt klart. Ikväll ska vi återvända till Kingscross! För att träffa Magnus och Mitch, som vi ska bo hos i Brisbane! De mellanlandar i Sydney och skulle stanna en natt inann de flyger vidare. Det ska bli så kul! Jag hoppas verkligen de gillar oss så vi får bo lite hos dem, det hade varit en enorm lättnad! Men det är ju klart att vi måste komma överrens och att allt känns okej. Det är ju trots allt två främlingar de tar in i sitt hus, och jag förstår på sätt och vis inte hur de kan ens tänkas ta sig "an" oss överhuvudtaget! Men jag är tacksam och fruktansvärt glad över det! Det är ju lite så när man är på andra sidan jorden, man får liksom vrida och vända på alla små kontakter man har. Vet att Frida bodde hos någon kompis föredetta värdmammas mamma? Också långsökt och rätt mystiskt men gästvänligheten är högre här än i Sverige även fast det kryllar utav underbara människor världen över och tur är väl det! 

Nu ska jag strax duscha!JUSTE! Ni som följer mig, jag är så glad att ni gör det!! Är så kul att skriva till min lilla trogna skara läsare! Inte för att ni är super många, men ni känns perosnliga och det är betydelsefullt för mig. 

Hej på er!

Jag börjar tycka att jag skriver så tårkigt, lägger i princip aldrig upp bilder och nu skrev jag precis "aldrig" med två L. Illa. 

I torsdags åkte vi in till Sydney och träffade Kajsa, Frida och Julia. Snackade lite om nyår och vi kommer att fira ihop! Ska bli toppenkul! Givetvis ska de andra också vara med. Kanske kommer vi att ha förferren här i Maroubra till och med! 

Igår jobbade jag på Caféet. Saker och ting var lite knepig idag. Jag missuppfattade en barista kille en gång, så toasta en sandwisch när jag inte skulle det, ändå frågade jag honom. En gång gjorde jag två salladsmixar när det skulle vara en... Å andra sidan så gav de andra en herre en otroligt gammal tårtbit, fel växelpengar och allt möjligt. Jag fick också gå över till vår granne woolworth's för att två gånger köpa mjölk, en gång bananer (åtta för att vara exakt), muschrooms och mozrella. En gång till för att köpa spray-grädde. En gång för att köpa is. 

Också insett vilket luredrejeri café är. Inte för att klaga på "mitt" café, men att spara saker långt efter tiden för bäst-före-datum är vidrigt. Resten utav dagen rullade på, fick min lön som sagt. Så det var ett stort plus! Jobbade mellan 7.30-3.30. 

Igår kom jag hem och möttes utav Linnéa. Jag åt lite mellanmål i form utav gröt och vi fick julklapp utav Ken som var jättegod chokladkaka! Sedan satte vi oss ned och började forskandet efter flygbiljetter till Brisbane!! Vi hittade billigast med Jetstar, samma bolag vi åkte med ifrån Bangkok till Melbourne. Ett systerbolag eller baby-bolag till Quantas. Vi fick biljetten för $56 men som vanligt är det alldeles för bra för att vara sant, $18 för bagage, $6 för platser bredvid och en viss betalningsavgift samt bokningsavgift. Sjukt... Vi slutade på $82.5 var, vilket är 483 SEK. Helt okej pris ändå! Resan kommer att ta 1.5 h men kommer att bli som en halvtimma eftersom vi reser mot tiden, Brisbane ligger en timma efter tiden mot här i Sydney! Vi reser tisdagen den 14:e, på kvällen. Helt eufrosika och glada efter beslutet är det nu officiellt och det känns bra. Riktigt bra! Igår hade vi hört av oss till Shirley om att vi komemr åka tidiagre, och det var inga problem. Visst, vi förlorar bonden men det gör inget egentligen för det blir dyrare att vänta på den ändå! 

Efteråt gick vi till gymmet och körde biceps, triceps och mage. Tre tråkiga muskelgrupper, men ja. Nu har de fått sig en genomgång! Vi gick hem, lagade mat och såg på LOST med kaka till! Göttigt. JAg fick reda på mina sista skift, den 29/12 samt 2-4/1. Glad och nöjd var jag. 

Imorses.... Vaknade jag utav att min klocka ringde. Men det var inte klockans sköna sång utan min telefon ringde hysteriskt! Vem ringde? Min manager. Jag svarade inte, men sen ringde han upp direkt igen så svarade då. Han säger att han gjorde ett misstag, gav mig fel tider och att jag ska jobba om 10 minuter. Sedan frågar han om jag sover? Ja, vad brukar folk göra sju på morgonen en lördag när de är lediga? Sedan frågade jag om jag skulle jobba imorgon ändå eftersom jag fått alla mina skift fel? Men orkar inte bli... vad heter det? Ni vet låta andra behandla en hur som helst. Jag sa nej, jag tänker inte jobba. För det fungerar inte så!! Desstuom slutar jag snart så orkar inte ens bry mig mer. Visst hade mer cash suttit fint, men det är struntsamma. 

TUR ÄR ser jag att min mobil har haft en busy natt, alltifårn facebook, meddelanden och instagram har varit i överflöd! Ett sms var riktigt intressant. Det var ifrån min kontakt i Brisbane som kom till Sydney idag eftersom han och hans fru ska flyga vidare till Dallas, USA, imorgon så de undrade om vi kunde ses i Sydnet idag. DET är viktigare än att jobba just nu! Så bra att jag tackade nej till jobbet ändå. 

Så idag är det lördag. Vi ska väl gymma, vakna till lite mer (jag hade pratat i sömnen inatt, jag hade svarat på Linnéa så vi hade en konversation utan Elin. haha) och åka in till Sydnet senare idag. Sedan får vi väl se om det blir jobb imorgon eller inte, nu när allt blev fel? Om inte annat är väl inte jag så viktig att ha med längre, heller. Jaja. Nu är jag hungrig så ska försöka få upp Linnéa ur sängen så vi kan kicka igång denna dagen på riktigt! 

Hinner inte blogga men jag vill. 

Idag har det hänt mycket. Fick min lön och fick en chock, nästan $300 för två dagar? Måste blivit fel förra gången och så la de på nu eller något. Vet inte, men glad blev jag. 

Andra: Den 14 januari flyger vi till Brisbane. HEJ DÅ SYDNEY! Snart. 

Annandag jul. Det är det idag! Den 26:e december alltså. 

Igår firade Australien jul, i regn! Knepigt det där, jag hade förberett mig på strandliggande på jul, men istället får vi vårt klassiska julregn. Inte ens på andra sidan jorden kommer vi undan! Bloggade jag igår? Nope. Lite catch up då! 

På julafton var vi ute och åt på en thai-restuarang. Det var mysigt! Sedan gick vi hem och åt kladdis och tittade på Askungen. På kvällen diskuterade vi framtidens resa, planering och även det kommande livet. Vi bestämde oss för att verklgien sätta oss ned och planera hur vi vill ha det nästa år och så dagen därefter. 

Igår, torsdag, var detta en passande dag för planering med tanke på regnet! Vi tog sovmorgon till 10 tiden och efter frukost gick vi till gymmet. Linnéa sprang och jag körde ben med fokus på röven. Det fick bli djupa knäböj i ett kalas, sneda utfall i smith, leg extensions, bulgariska utfall på slutet, rumplyft med 25 kg extra och cable kick. Det gick fint! Vi gick hem och åt tonfiskröra till lunch, rester helt enkelt. 

Sedan började vårt planerande! Vi har inget spikat än och jag vill inte skriva en massa som kanske inte ens bli av, men som det ser ut nu har vi fixat boende i Brisbane hos ett par bekanta till mig. Vi kommer inte stanna här i Sydney så länge som vi borde med tanke på boendet eftersom det blir dyrare att stanna kvar, betala för att leva, och vänta på vår bond (typ handpenning man får tillbaka när man åker sedan efter tre månader) än att skita i bonden och åka tidigare. Eftersom vi har gratis boende i Brisbane. Som det ser ut nu kommer vi åka direkt efter att vi sett Paramore spela i Sydney den 11:e. Alltså runt den 13-15 januari. Som det ser ut nu via flyg som tar en halvtimma, men vi får se. I Brisbane kommer vi lägga vår resa mer exakt och antagligen beställa biljett hem. Vi kommer göra ett stopp på vägen hem för att sola, bada och chilla. I typ Thailand eller så, vi får se helt enkelt! Men ni får hålla er uppdaterade! 

Hur känns detta då? Det känns faktiskt sjukt gött! Ju mer det sjunker in och jag vänjer mig vid tanken känns det RÄTT. Mitt jobb känns inte direkt lockande att stanna här för, Linnéa har inte ens fått något jobb och ju längre vi stannar här destu mer tuggar det pengar på ingenting egentligen. Då är det roligare att få röra på sig igen och resa lite mer, se lite mer och så. Om man tänker efter har nog både jag och Linnéa tyckt det varit skönt att få "andas" lite här i Sydney. Settle down och komma in i språket, landet och allting. Vi har sett mycket och jag känner mig rätt klar här. Eller ja, jag känner faktiskt längtan härifrån och jag vet att mer, spännande resor väntar på oss! Det gör det! 

Annars då? Hur känns det annars? Jag har skypat med mamma och det var lite heartbreaking. Det är det alltid! Jag saknar dem där hemma och tänker jag inte på er så drömmer jag om er! Jag saknar att kunna finnas till, kunna trösta och snacka. Jag saknar hunden, hästarna, Sverige. Just nu under jul med alla adventsfirandet, jultomtar, julklappar, julafton och inte minst festerna på juldagen har varit lite hemlängtande! Lite skönt ändå att julen är för det mesta över! Julen är sådan familjär tradtion så man påminns varesig man vill eller inte om sin familj. Men som det är nu betyder inte det att jag vill hem. Jag är inte riktigt klar, inte än. Men jag känner mig tryggare i tanken att jag numera vet på ett ungefär hur resan kommer att se ut! 

Sedan saknar jag vänner också, kunna ta en fika på stan och snacka. Kunna finnas till för er, men jag blir alltid lika glad när vi snakcar på facebook, kik eller instagram! Kanske är det bra att komma hemifrån och inse vad man har där hemma, kunna uppskatta det på ett annat sätt. Inte för att jag tror att jag någonsin varit den som tagit saker och alla för givet. Kanske förr, när jag var en osäker liten tonåring men inte numera, nä inte nu. Men ni vet. Sakna lite. 

Om inte annat har det varit skönt att få sitt liv i Sverige ifrån ett anant perspektiv. Nästan så att Elin är kvar i Sverige men jag är i Australien och nu kan jag fundera över vad Elin borde och inte borde göra! Haha. Förstå mig rätt. Linnéa och jag har diskuterat framtiden på nivå med plugg/jobb också. Jag tror jag vet att jag vill plugga. Men inte exakt. Men det lutar till ett speciellt ämne som jag hållt fast vid nu sedan ett par månader tillbaka! Jag hoppas det håller i sig så jag kanske kan satsa på att plugga det i framtiden. Jobb då? Jag har ju alltid sommarland... Eller stadt. Det ordnar sig! 

Nu har Linnéa snart duschat klart och då ska vi se ett avsnitt LOST! Vi är inne på tredje säsongen och nu är det olidligt spännande! Idag har vi bara kört bröst och axlar på gymmet, efteråt skulle vi handla men fick snopet vända tillbaka då det var stängt... En mjölk fick vi köpa på 7eleven och var mer än dubbelt så dyr som vanligt. Sanslöst! En annan rolig sak var att jag var lite bitter en bit in i bröstpasset, bänken och flyesen var inte alls mina favoriter idag, och jag kände mig svag för 15 kg hantelpressen, som ändå jag kört med ett tag. Men sedan fick jag en knäpp, blev nästan lite arg och helt plötsligt kände jag mig as stark och det gick jättebra? Haha! Viljestyrkan är stakrare än musklerna helt enkelt! 

En annan sak som hänt är att Linnéas laddare tills in Mac krånglar (köp aldrig mac hähä) så vi ska in till Sydney och passa på att träffa de andra också! 

KRAM PÅ ER! 

"A psychologist walked around a room while teaching stress management to an audience. As she raised a glass of water, everyone expected they'd be asked "half empty or half full" question. Instead, with a smile on her face she inquired, "How heavy is this glass of water?" The answers called out range from 8oz to 20oz. She replied, "The absolute weight doesn't matter. It depends on how long I hold it. If I hold it for a minute, it's not a problem. If I hold it for an hour, I'll have an ache in my arm. If I hold it for a day, my arm will feel numb and paralyzed. In each case, the weight of the glass doesnät change, but the longer I hold it, the heavier it becomes." She continued, "The stress and worries in life is like that glass of water. Think about them for a while and nothing happends. Think about them for a big longer and they begin to hurt. And if you think about them all day long you will feel paralyzed - incapable of doing anything. Always remember to put the glass down."

Detta läste jag via Linnéas tumblr, som vår vän Linda hade lagt upp på sin tumblr. Tycker detta är så intressant! För så är det faktiskt, det är sant. 

De som känner mig väl vet att jag är en tänkare. Tänker jag inte för mycket så överanalyserar jag och sitter fast i tanken. Det handlar oftast om relationer mellan mig och andra människor. Jag kan fundera länge över saker som hänt, varför det hände, hur och hur den andre personen borde tänka, säga och känna. Varför jag är sådan är nog främst för det hör till min natur, men också för att jag är rädd för att såra. Jag är också expert att föreställa mig scenarion och tänka "om". Men jag är bara människa och även jag gör misstag och fel, även jag har sårat och sårar. Även jag säger fel sak vid fel tillfälle likaså som någon gör det emot mig. 

Men skillnaden är hur man hanterar det. Saker händer. Konflikter mellan personer sker och avstånd bildas mellan oss. Jag har alltid haft svårt att bara acceptera allt och gå vidare, jag vill veta varför. Varför ville inte den vara min vän längre? Jag analyserar mitt eget beteende, och andras. Mina egna tankar och känslor, och jag tänker nog åt den andre parten likaså. 

Om det handlar mer om specifik händelse, eller ett möte med en annan person som kanske varit det sista på länge så kan jag även här analysera ned mötet i detaljer, tänka hur, varför, när, varför tusen gånger om. Jag har lätt för att fundera över saker som jag borde gjort, vad jag inte borde gjort och så vidare. 

Som ni förstår kan en liten händelse plötsligt bli väldigt stor och betydande i mitt huvud, tankarna gör att stressen ökar och jag kan inte bara släppa det. Något jag har lärt mig är att jag kan inte tänka, känna eller förklara andras beteende. Jag kommer aldrig kunna styra någon annans tankar, alla tankar är privata. Känslor är personliga och beteenden... Tja, jag är inte den som bestämmer vad andra gör. Men däremot har jag mig själv att styra. Jag kan styra min tankar, känslor till viss del men framför allt mina handlingar. 

Men det ger också massor av tankar, eller kan. När jag och Elin blev ett, haha, så har det blivit lättare för mig att acceptera och släppa även min del utav grejen som hänt eller skett. Jag är inte alls så ångerfull med mig själv. Jag är lika hård gällande mina känslor eller dum om mina egna tankar. Det har även blivit lättare att släppa saker, inte överanalysera eller övertänka. 

Men även att bli mer ärlig och öppen har hjälpt enormt! Våga släppa på trycket inför någon man känner trygghet inför. Mamma är bra på det. Eller nu, sambo-Linnéa. Eller någon annan förtroendefull vän som man känner trygghet inför. Eller bara få diskutera sina egna tankar med ett bollplank. Gällande vad som helst! Framtiden, känslor, relationer, kärlek eller utbildning. Vad som helst! 

Det jag försöker komma till i detta inlägg, är väl att våga ställa ner glaset! Var inte rädd för att be om hjälp, stöd eller tid. Jag har många gånger inte vågat ta plats, inte velat "störa" och känt mig jobbig som klagar. Men det är inte klag, det är bara tankar som vuxit i ens eget huvud och faktum är, att när tankarna får komma ut ur munnen till någon man känner förtroende för brukar de inte alls vara så skrämmande stora som de varit inuti mitt eget huvud. Å andra sidan - finns det något bättre än att få diskutera tankar, känslor och andra frågor med en kär vän? Tror inte det! Jag har inte gått och lagt mig en enda kväll här i Sydney utan att diskuterat något med Linnéa. Vi pratar mycket om kärlek, känslor, relationer och även andra livsfrågor ihop. Det är skönt tycker jag! 

Nu tappade jag spåret lite, men ja. GOD JUL! 

Nu är dagen här. Julafton. 

Jag har noll julkänslor. Men mest beror det på att jag inte har någon som helst familj här, mer än sambo. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur det hade varit hemma, för jag får hemlängtan då. Saknad och känner mig ensam. Det är så tragiskt att jag till och med får en liten knut i magen när jag tänker på att jag missar utgången på juldagen, för är den en dag jag vill festa så är det på juldagen! 

Men trots det betyder inte det att detta är en dålig julafton. Bara en lite annorlunda! Igårkväll kom Ken, norskens i huset, mamma och hennes nya man om jag förstod det hela rätt. De verkar trevliga men röker utanför vårt fönster så vi får rök in i rummet. Inte så mysigt. För övrigt är det riktigt svalt idag, nästan så att man vill ha tröja och långbyxor är helt okej. Säger ju att vädret här har humörsvägnignar. 

Jag har pratat med kusin över sms, de hade tydligen precis kommit till Sydney och bor en halvtimma ifrån Maroubra. Jag har skickat god jul-sms till de andra. Annars är denna dag rätt lik de andra, vilket är både skrämmande och skönt. Vi har varit på gymmet för ett ryggpass och nu har vi så härliga ryggövnignar som är tunga och bra! 

Nu har vi lyssnat på jullåtar och det är ärligt talat lite plågsamt. Längtar hem. Egentligen struntar jag i julen, men julen är så familjär och jag vill bara krama om min bror, klappa Siri, driva med mormor och sitta i mammas knä. 

Kanske! Om ni läser bloggen på morgonen! 

Idag är den dan före dopparedagen och jag har julkänsla = 0. Idag är det värmerekord, sitter på sängen och svetten rinner. Det är ohyggligt varmt idag, värmerekord denna säsong kan jag sätta min vänstra arm på! 

Igårkväll skrev jag hastigast att en kackerlacka hade tagit sig in igen, kanske 2 minuter innan vi skulle sova. Jag var trött och orkade inte med de små kreaturen! Skulle fånga den i en glassburk men medan jag gjorde det hoppade/flög den emot mig så jag skrek, Linnéa skrek och kackerlackan försvann. En halvtimma eller så senare, utan att vi hitatt den, hade vi flyttat ut sängen ifrån väggen, sprayat vårt fönster och gjort allt för att få den att försvinna. Jag googlade om dem och allt. Vi var båda två rätt uppgivna, Jag och Linnéa alltså. Vi skulle få sova med en gäst i rummet. Ofrivilligt. Precis när vi skulle ta mod till oss och släcka lampan och ha en liten lampa lysande (de gillar inte ljus) så kröp det fram en jävel ifrån garderoben!! Jag sa till Linnéa som har svårare för dem än mig, att detta är hennes kamp mot kackerlackan. Allt för att jag skulle slippa ta itu med den, haha. Linnéa tog sprayet och spraya sönder den tvåkönade skalbaggen totalt, han dog. Jag fick in kackerlackan i glassburken och ställde ut den. 

Vi vet ju inte om det var samma kackerlacka men det kändes bra mycket bättre så vi somnade sen, relativt lyckliga. Grejen är ju den att man ska inte döda kackerlackor eftersom de avger någon doft som gör att andra kackerlackor dras till doften. Alltså dödar man en får man tio fler, eller 100 kanske? Men vi tänkte eftersom vi inte slog sönder/mosade kackerlackan utan tog död på honom utan kroppslig förstörelse på det sätt att den inte "gick sönder" så borde det vara lugnt. Vi intalar oss det i alla fall. 

Idag tog vi sovmorgon, jag var uppe vid åtta och gick på toa. Sedan trodde jag inte att jag skulle somna om men det gjorde jag! Vaknade vid tio över 10 till och med! Så skönt att sova ut! Vi tog på oss träningskläderna, åt frukost och planerade lite mat så vi kunde handla på vägen hem ifrån gymmet. Gymmandet gick faktiskt bra! Körde bröst. Först skulle vi köra triceps också, men det är så tråkigt och då tänkte jag att jag kör mage eftersom Linnéa gjorde det igår, men sedan orkade jag inte det heller, haha. Det blev ett superpass! Mina favorit pass är just nu främst ben, rygg och bröst! Vi har tänkt lägga om schemat lite också. Vi har alltid kört bröst och triceps ihop, rygg och biceps och axlar för sig. Men nu tänkte vi att vi ska testa bröst och axlar ihop, rygg för sig och biceps, triceps ihop. Eftersom ryggpasset är minst lika jobbigt som benen numera, så känns det bättre. Det är alltid så tråkigt att köra biceps (som förövrigt är den delen som är absolut tråkigast att träna) efter ryggen, och triceps efter bröstet. Även fast dessa "passar" ihop i och med sekundära muskler som aktiveras med de främsta. 

Värmde upp som vanligt med tunga, djupa armhävningar. Sedan ett set med enbart stången, sedan 30, 35, 40, 35, 35, 30 i bänken. Kändes bra! Flyes 4 set med 10-12 rep med 8 kg. Har inte gjort denna övningen mycket sedan jag började träna mer seriöst eftersom jag tyckte flysen i cc vart bättre, men nu har jag tröttnat på den! Variation är bra också. Jag och Linnéa ser så extremt hemska variationer av flyes i cc här i Sydney att hela övningen känns värdelös. Ni anar inte hur dåliga folk är på att träna här, deras teknik är under all kritik här. Har sett de värsta knäböjen, bänkpressar, marklyft, axelpressar (även andra axelövningar, huja!) och flyes här så det är inte klokt hur dålig kvalité det är! 

Efter flyesen körde vi fyra set med 8-12 rep med hantelpress med lite lutning på bänken. Både 15 kg hantlar och 12,5. Här tänker jag verkligen på att inte få som en båge som liknas vid denna parantesslutet: ) på högerarm alltså, eftersom man då tappar kontakten lite. Om man tänker att gå "rätt upp" så jobbar även muskeln i full räckvidd eftersom du annars tappar den utåt. Går hantlarna emot upplever jag mer att muskeln kopplas ur, och sedan på. Alltså en minimal vila. Sedan vet jag inte vad som är rätt och fel, men det ger go känsla, bra mycket bättre kontakt och go vibration i brösmuskeln! Så idag har jag byggt på mina bröst som gud aldrig gav mig! Haha. 

Vi gick ut ifrån gymmet och insåg vilken jävla hetta det var ute! Inte soligt, utan molningt men så extremt varmt, ville bara lägga mig i en isvak typ. Vi gick till Aldi och Coles, med resten av världens befolkning ungefär, för att handla mat. Det är nog en dålig dag att handla på, precis innan jul. Köpcentret var FULLT med folk, alla svettiga och varma i värmen. Hemmåt gick vi och då gjorde vi snabbt mat, tonfiskgratäng (pasta och frysta grönsaker läggs i en form som vi häller en blandning utav tonfisk, purjolök, grekisk yoghurt, m-grädde, salt, peppar, DILL i och toppar med ost) i ugnen. Vi delade upp oss eftersom vi fick ryck: Linnéa storstädade vårt rum och jag köket. Så jävla vidrigt är vårt kök emellanåt. Alla diskar relativt okej, men ingen torkar och ställer tillbaka, alltså blir det DRIVOR med halvdiskad disk och silen i avloppet är helt igenbekat och vem får göra rent det? Jo vi, för vi står bara ut till en viss gräns. Torka runt alla gasplattor, eftersom mat hamnar där och kommer ju brinna upp senare... Göra rent vårt klibbiga bord, det är konstant klibbigt, lägger man ett papper på så fastnar det och drar man bort det så sitter pappret FAST på bordet. Typ som en klisterlapp/prislapp på något man köpt och hälften åker med och resten bara sitter fast. Euw. 

Maten klar och vi åt med glädje. Dock så brände sig Linnéa så vi satt med en isklamp-liknande sak runt handen. In med resterna i frysen och dusch! Eller ja. Linnéa har duschat och jag började blogga. Har skrivit två mejl också. Ett till pappa och ett till Sommarland om återvändare! Hoho. 

Nu måste jag dock ta en dusch för jag är så vidirigt svettig, haha. Stay tuned! 

Hallå på er!

Idag har jag jobbat, gymmat, ätit, sett på Hobbit med Marabouchoklad i handen. Men jag ska ta det ifrån början: Fredags kväll!

Fredagkväll
Tänk att jagsätter en överskrift.. Hur som! Jag och Linnéa var inbjudna av min chef, Leo, till någon sorts jul-avslutning med jobbet, en kick-off, eller något. 6.30 på Cogee Bay Hotel. Okej! Linnéa och jag valde kläder efter omsorg och tacka vet jag detta klimatet (inte ofta jag säger detta) men min klänning som var tvungen att tvättas (hade fortfarande kvar mystiska föredetta-krogen-fläckar tyvärr) en timma innan utgång, progammet tog 51 min och torr 9 minuter senare! Dock tunt tyg men ändå! Strax över sex var vi framme i Cogee efter att åkt buss dit. Svetten lackade, då det var hemskt varmt denna dag. Jag har aldrig sminkat mig när det runnit svett i pannan förr, men nu har jag gjort det. Det är inget att rekommendera. 
   Väl framme i Cogee går vi förbi ett hak där folk redan är rätt fulla, vi säger till varann "bara det inte är ett sådant här ställe..." Det var det. Några meter senare ser vi skylten som tydligt visar att japp, this is the place. Eftersom vi var tidiga satte vi oss på en parkbänk vid stranden för att tänka. Läs: Jag. Linnéa gjorde kalrt för mig att allt låg i mina händer. Haha. Strax efter halv sju går vi in, visar våra ID:n och tar ett strög runt alla barer. Vi hittar inte en enda som skulle kunna liknas vid mina arbetskollegor så tillslut tänker jag att det kanske är ett avskilt event? Typ julbord för en firma liksom. Så jag frågar en vakt som är hjälpsam och ber mig ringa min employer. Sagt och gjort, kvart i ringer jag och frågar vart de är, då säger Leo att de stänger butiken nu... Men att de är på väg. Han frågar om min vän är med, och ber oss köpa varsin drink. 

En drink blev det dessvärre inte men lite pommes med chili-aioli (MUMS) och lite "barhäng" samt vart-ska-vi-ta-vägen-om-ifall-att... Snack. Haha. Vid kvart över sju sa jag att max till klockan åtta, sen åker vi hem. Fem-tio minuter ser jag en förvirrad Fran (Fransesca, min italienska arbetskamrat som har urusel engelska) så vi försöker kommunicera lite tafatt, haha. Hon har den ena Barista-killens nummer så vi möter upp han och en tjej som började jobba samma dag (till Linnéas besvikelse, och min). Vad killen heter minns jag inte, haha. Trots att vi jobbat de flesta dagar ihop. Men den nya tjejen heter Joanne och är ifrån Taiwan, varit i Australien i 3 månader, pluggat engelska i dessa månader och varit i Sydney i 6 dagar och har redan två jobb. What the fuck? Hur som helst var hon urtrevlig och jag gillade henne ifrån första stund! Det visade sig att vi skulle jobba ihop dagen därpå. 

Barista-killen köper in en stor hink med öl som vi alla delade på i ölglas utav plast. Dock är inte jag någon öldrickare så drack sämst utav alla, haha. Men vad tusan? Jag skulle ju jobba. En stund senare ser vi vår ena chef, kock alltså, och de köper in mer öl. Senare dyker Sharlie, Leo och deras dotter upp. Vi säger hej och de är trevliga (hej och hå) men Sharlie är alltid trevlig. Inte för att Leo inte är det, men han är ju en chef... Dessutom lite oberäknerlig. 

De beställde in vin, en pizza, en stek, pommes med chili-aioli (igen) och vi snaskade och drack. Alla drack och var glada. Jag skålade med Leo och han tackade för att jag jobbade på så hårt. Nåja. Vid nio tackade vi för oss mot deras "oh noooo", men tur var det för vi var inte hemma förrän vid elva med två bussturer, väntetid och lite gående. Väl hemma blev vi förskräckta då vi insåg att två kackerlackor hade tagit sig in i vårt rum genom fönstret, som har ett söndrigt insektsnät. Efter inre plåga tog jag tag i det hela, hämtade en tom glassburk och stoppa in dem då de utövade sexuella lekar med varann, de små krypen... Ut med dem och än idag ligger det en glassburk utanför huset. En tredje kackerlacka hade tydligen sett på sina förökande små vänner hur man tar sig in och jag skrämde bort den och vi gjorde en nödlösning. 

En sanndusch senare och vi fick leva med tanken att det kanske kommer in kackerlackor i vårt rum medan vi sover. En risk vi fick ta. Linnéa skickade ett sms till Shirley att det måste fixas. Under natten väcker Linnéa mig av att det luktar rök och att hon varit uppe och kollat gasspisen och allt möjligt, men jag var trött och minns knappt att vi snackat, haha. 

Lördag
Klockan ringde kvart i sex. Gjorde allt i vanlig ordning: klädde på mig, sminkade mig och fixade så att jag såg anständig ut. Gick för att äta frukost. VILKA ÄR UTE PÅ GOLVET? KACKERLACKOR! Snabbt som aset sprang de in mi en minimal springa mellan diskmaskinen och bänken. Jag har dock lärt mig att man inte ska döda kackerlackorna eftersom den döda lukten drar till sig andra kackerlackor.

Fem över sju gick jag hemifrån. Halv åtta började mitt pass och denna dag fick jag jobba med en ny tjej för mig, men en gammal tjej för caféet. Kate heter hon och hon var bra! Hon hade jobbat där i ett och ett halvt år så hon hade koll på grejorna. Leo jobabde inte denna dagen men var där både på morgonen och på eftermiddagen. Dagen fortlöp bra, de hade förväntat sig massiv kundorgie men fick nog bli lite snopna, trots sista helgen innan jul. Det var hektiskt tidvis men inte värre än vanligt! Vi hade rätt kul. Baristakillen ifrån kvällen innan kommer in och säger att han är fortfarande full, desamma med kocken. De berättar vad som hände under kvällen efter att vi gått och för inte första gången, men inte heller sista, får jag frågan om jag är ihop med Linnéa, om hon är min flickvän. Det får bli ett nej på den frågan och barista-killens nyfikenhet kunde lägga sig och han kunde fortsätta skämtsamt forsätta flrita dagen igenom. Kate visade mig och Joanne alla möjliga sorters mixar och hon gör så annorlunda än Leo... Om man säger såhär: Leo tänker ekonomiskt. Kate på kunderna. 

Mitt pass skulle sluta 4.30 men eftersom att det var så lite folk så fick jag gå vid 3.30! Inte mig emot! Jag gick hemåt i värmen (inte kul med svarta jeans och tshirt). Väl hemma catcha jag och Linnéa upp vad som hänt under dagen, typ att Shirley hade svarat att det varit 42 grader (!) igår och då blir kackerlackorna lite galna! Haha. Men hon hade varit i huset under dagen och gett oss tejp till att laga vårt insektsnät och ett spray för att hålla dem borta. 

Jag åt lite mellanmål i form utav gröt och vi begav oss till gymmet för att träna axlar och triceps. Ett kort men intesivt pass. Kajsa frågade om vi ville komma in till Sydney och se christmas carols eller något med 10.000 andra människor men jag fick tacka nej eftersom jag skulle jobba tidigt dagen efter. 

Efter god mat, kyckling, och lite snack så gick jag och lade mig. För att inte tala om den obligatoriska duschen! Man svettas gris i detta landet, varje dag.

Söndag
Klockan ringde 6.20 för mitt pass började 8.00. 8-4 jobbade jag lååånga timmar med Leo, Kate, den andre kocken och två barista killar. Början av dagen (fram till 9.30 då Kate började) var det helt galet stressigt. Sen var det rätt lugnt. Jag var trött idag och det var inte alls lika kul som igår. Beror kanske på att igår gick vi och små åt av allting, idag snodde jag bara med mig 3 macarons som ändå skulle slängas. 

På tal om det! Anledningen till att jag tog med mig dessa hem till mig och Linnéa var för att jag aldrig ätit en macaron. De ser inte ens goda ut? Tog två var i smakerna "forest" (de var ill-lila) och en var i "x-mas" (röd/gröna) de lila innehöll blåbär och socker. De andra mandelmassa eller något. De var inte vidriga, väldigt söta och jag kommer aldrig köpa dem själv. Ovärt helt enkelt. Dessutom ingen choklad.

Idag mötte Linnéa mig när jag slutat, vi gick till Coles på Eastgardens och köpte mjölk och pesto. Tog ut pengar till hyran... Suck. Det bara äter pengar! 

Väl hemma åt jag lite mellanmål och vi gick till gymmet. Linnéa har gymmat två gåner under daganra jag jobbat så hon körde lite rester medan jag fokuserade på rumpa eftersom Linnéa vill vila ifrån rena benpass en vecka. Fine för mig! Jag körde ass-to-the-grass squats med och utan stopp (ner så säkringarna tar stången) med enbart stången och upp till 40 kg. Göra tyngden tung! Detta gjordes typ 7-8 set med 5-12 rep. Vidare till sneda utfall i smithen. Rekommenderas! Jag hatar egentligen dessa utfall, dels för att de är tråkiga och när du är klar med ett ben har du ju ett kvar... Lika mycket. Men de sneda är riktigt, riktigt bra. Riktigt bränner i stjärten. Dessa gjorde jag med 20 kg på var sida utav stången och fyra set med 10 rep. Här någon stans började mitt ansikte likna mer en amazonasflod än ett ansikte, det verkligen skvätter kring mig och det rinner ifrån fingrarna! Glutekicks i cable, följt utan rumplyft med 25 kg extra, bulgariska utfall med 10 kg i handen. Alla med varierande set och rep. Cable var nog 12 x 4, rumplyft 10 långa, 10 korta, 10 långa, 10 korta x 4, utfall 10 x 3. DÖD. Kort och koncist. That's how I like it! 

Hem och duscha!! Rester till middag. Köttfärsås, pasta och pesta för mig. Kycklinggryta och ris till Linnéa. Sedan enbart ris och pesto haha. Efter middagen skypa Linnéa med sin familj. Jag, Ken, Mathew och hans två kompisar kollade på The Hobit med choklad till sällskap. Efter typ halva filmen så kom Linnéa. Nu sitter vi här, klockan är typ tolv på natten och jag är TRÖTT! Svetten rinner hela tiden. Var blöt i röven efter filmen och dett rann svett längs armar och knäveck så fick bli en kalldusch nu innan sängen. GODNATT! 

Andra saker värt att nämnas: 
- Linnéa har fått paket ifrån Sverike! Därav Marabou-chokladen! haha.
- Linnéa har förstört sin telefon! Idag, nyligen. Hon tappade den i golvet på gymmet och den har gått sönder inuti. Skärmen har liksom "ränder", lyser och så, antagligen fungerar den men skärmen är död.
- Jag får lön på torsdag.
- Jag saknar mig familj. 
- Jag vill hem. Men inte nu.
- Imorgon är det julafton!!!! Klockan är exakt 7 minuter över tolv. Har inte en enda julkänsla överhuvudtaget... Kanske lika bra det.
- I fredagskväll var det första gången på lääänge jag drack alkhol (drack ytterst lite) och det var första gången jag fick lite sommar-fest feelings och jag fick lite smålust att bli full.
- När jag går till jobbet tidigt på morgonen tycker jag att luftens doft påminner om de tidiga mornarna på Stall Stenströmer förra sommaren. Det får mig att minnas den sommaren som gör mig både varm och ledsen. 
- Jag drömmer hemskt mycket här. Ofta om personer jag knappt känner, bekanta alltså. Inatt drömde jag att jag var tillsammans med en kille som numera bara är en bekant och jag var jättekär i honom. Märkligt. 

NU KOM EN KACKERLACKA IN I VÅRT RUM OCH VI MISSA DEN PÅ JAKTEN OCH NU ÄR DEN FÖRSVUNNEN

Men jösses. Gick in på min blogg och insåg att jag inte har bloggat idag? Kanske jag inte har gjort då, hehe. Har faktiskt inget mer roligt att skriva än att idag: 

* Vaknade jag vid halv nio, så skönt att få sova! Dock vaknade jag mitt i natten utav att en hund skällde så in i...
* Jag har varit på gymmet med Linnéa. Satte nytt PB i bänken.
* Det har inte hänt så mycket idag.
* Någon knackade på vårt fönster tidigare idag och vi höll på att göra i byxan, det visade sig vara Ken som bad om vi kunde låsa upp dörren. 
* Någon har lämnat en stor skål med annorlunda godis med lapp "Christmas Candy for everyone :)" i köket. Ingen, det vill säga, jag, Linnéa, Nathan eller Jonathan vet vem som lämnat det. Vi trodde på att det skulle kunna vara Ken men det är inte hans handstil så nu lutar det åt att Tea skulle göra det. Hm. Vi får se! 
* Har sett två avsnitt av "Orphan Black" en serie jag rekommenderar! 
* Har sett en film som jag inte vet vad den hette, var rätt dålig faktiskt. 
* Ätit köttfärsås med pasta och pesto. SÅ GOTT! Denna gången tog dock vår "mixed herbs"-krydda slut så det blev inte jättemycket örtsmak. Vi kompenserade upp det med fetaost i röran. Ljuvligt gott. Med pesto till och jag är i himlen. 
* Kvällsmat blev gröt, igen. Hehe.
* Imorgon ska vi på "julfest/julavslutning/vet inte alls vad vi ska göra" med mitt jobb på ett hotell i Cogee. Jag är nervös. Vad ska man ha på sig? Kan bara ha på mig klänning som är uppklätt. Tänk om man är för uppklädd då? Hjälp. Vad har jag gett mig in på?
* Ätit två bitar kladdis med glass. Ljuvligt. 
* Duschat två gånger. 
* Svettats som en gris.
* Det har blåst en hel del idag, därför gick vi aldrig till stranden eftersom det brukar blåsa ännu mer där. 
* Tagit in posten. Nathan har fått massor utav julkort? Det roliga är att han heter Matthew i efternamn, precis som hans buddy här i huset heter... Haha ganska kul. 
* Hej då och godnatt

HEJ PÅ ER! 

Försöker att ladda upp bilder, men det går inte alls särskilt bra. BITTER-ELIN.

Nu har dagen fortlöpt och det är sent eftermiddag/tidig kväll här borta. Jag har nu skickat två mejl, ett var till varje päron och raderat en massa skräppost i mejlen. Jag har fått lön ifrån Sommarland? Himla märkligt men tar tacksamt emot det lönebeskedet på knappt 500 spänn, men det är överraskande pengar som sitter fint! Har nyss varit på Westfield (aka mitt tredje hem) och hämtat min minimala lön (orkar inte ens dra upp historien om hur minimal den är) Linnéa har fixat två kontakter i och med att hon lämnat ut CV'n! För att dra hennes historia så sa jag åt henne att lämna på ett ställe vid namn "mr expresso", fyndigt namn! Hon går fram och frågar om hon får lämna sitt CV/söker jobb. Jag hörde ju inte riktigt utan vill stå lite oskyldigt en bit ifrån. Men en kvinna i kön hade hört henne och ville också hjälpa Linnéa att få jobb! Hur bra? Fantastiskt! Så hon lämnade sina kontaktuppgifter till kvinnan samt att de pratade lite om allt möjligt, vilket känns superbra även för mig, Elin! Sedan pratade hon mer med mannen i the coffe shop om hans jobb. Linnéa kommer att få provjobba tre timmar, han sa att han skulle ringa, så hoppas verkligen att han håller sitt ord! Linnéa kommer att få göra KAFFE. Bli barista-girl i så fall. Detta är en huge oppurtunity för kan hon sedan göra kaffe, kan hon jobba överallt där kaffe görs. Baristas är väldigt eftertraktade så det vore grymt! Jag gör bara simpla milkshakes och bär disk. haha. 

Jag fick även köpt en sport-BH eftersom jag breddat mig en hel del sedan jag började träna i mars. I juni/juli började jag påminna mig om att de två nya jag köpt måste bytas ut, för de sitter för hårt och nu drar jag nästintill sönder dem varje gång samt att de ger stora märken efteråt.. Har köpt en för 99 kronor innan jag lämnade Sverike vilken är en stor favorit! Men nu köpte jag en ny, för 50% av priset! Gav $25 vilket i runda svängar blir 180 SEK vilket känns ändå värt! Den är snygg och har ilägg, precis som alla sport-BHar har i detta land (creepy) dock kunde dessa tas ur på denna BHn vilket känns bra! Eftersom jag inte har några melon försöker jag bygga mig till dem, vilket jag uppenbarligen lyckats en bit på eftersom jag måste köpa upp mig! Hoho. Om inte annat har alla timmar vid chins-ställningen gett mig större laxar (lats) eftersom jag har fått bredd. Nu låter det som om jag är STOR. Det är jag inte, men jag är större än vad jag varit. Jag kämpar på! 

Innan vi gick iväg till Westfield så åt vi lunch och baka kladdkaka. JAG VET att det ger hål i tänder och egentligen är allmänt onyttigt men jag orkar inte bry mig mera. För vet ni? Så bra jag presterat det senaste på gymmet har jag aldrig gjort förut! Vi körde ben idag. TUNGT. SVETTIGT. Det är gott när man känner hur magen tränas när inte ens det är i prioritet. Men ack en så viktig del i och med bålstabilitet under tunga övningar. 

Om jag fick välja en enda övnign att göra resten utav livet är det knäböj. Jag älskar knäböj! Det är så kul! Så därför har vi bestämt oss för att köra ett rent knäböjs-fest ett pass i framtiden, inom snar framtid. Alltså ett pass med enbart knäböj. En riktig fest. När jag sprang intervaller brukade jag köra "pyramiden" alltså:
Maxa 30 sek
Jogg 30 sek
Maxa 45 sek
Jogg 30 sek
Maxa 60 sek
jogg 30 sek
maxa 90 sek
jogg 30 sek
maxa 60 sek
jogg 30 sek
osv..

Fast med knäböj! Vore inte det kul? Fast mer i kg då. Typ 20, 20, 40, 60, 65, 70, 75, 80, 70, 60, 50, 40, 40... Något sådant? HUR KUL? As kul! 

Hur som helst. Idag körde jag 20, 20, 40, 60, 75, 75, 75, 60, 40. På 20, 40, 60 försöker jag verkligen gå så djupt jag bara kan för att jag vet att jag både orkar och KAN. Jag känner mig van vid vikten och det är inget nytt. 75 kg är en relativt ny vikt-kompis för mig och egentligen gör det inget. Men vi ska lära känna varann bättre och redan idag såg man stor skillnad ifrån förra gången, vi känner varann mer och jag vågar gå djupt med vikten här med. Det handlar om cm skillnad enligt Linnéa. Däremot märkte jag idag hur denna övning tog i rumpan på mig. Blev förvånad själv utav att det tog så mycket som det tog! Kul. 

Stegen tog tre steg åt vänter: Benkrossaren. Låter värre än vad det är. Benpress! Ett uppvärmnings-set, tre tunga och tre uthållighet med mjölksyra. Därefter grodan, ajaj. Sedan raka marklyft med hantlar och sedan en rumpövning och lite vadpress så vart vi nöjda och klara! 

Svettiga gick vi och handlar på Aldi, Coles och "grönsakslandet", en liten butik med enbart grönsaker, frukt och sådant. Vi handlar på alla tre ställen för att jaga de bästa, lägsta och mest prisvärda priserna! 

Så idag har vi varit riktiga krigareoch krigar vidare! Nu är jag hungrig och vill äta! SEE YOU! 

Så! 

Nu är det onsdag morgon här och jag väntar på att Linnéaska vakna. Klockan är ungefär nio och jag vaknade först vid sju, antagligen för att jag är van vid det. Så idag har jag fått lite sovmorgon! Så¨skönt.

I måndags jobbade jag mellen 8-30-3.30. Hade sådan sjuk ångest kvällen innan och på morgonen innan att jag nästan grät. Eller på söndagen gjord ejag det. Jag vet egentligen inte varför jag hade sådan ångest, men efter allt på söndagen ville jag nog bara dra täcket över huvudet och sova bort allt. Eller allra helst åka hem. Mamma ringde mig sent på söndagkväll och efter lite pepp så tog jag ett nytt andetag, höll huvudet högre och gick dit på måndagen. Det gick faktiskt ganska bra! Inga större incidenter, fast det har egentligen aldrig hänt. Det är mer att jag aldrig vetat vad som ska göras, att de ringer mitt i natten och att det känns som om jag varit ivägen. Kanske hade jag kommit in i jobbet mer nu under måndagen eller så var det så att chefen var iväg under de flesta timmarna under dagen och alla var mer avslappnade, kanske var det det. Hur som helst så kändes det ganska bra. Jag lär mig. Jag fick till och med beröm för mina sandwisches (som vi brukar rosta). Det är grejer! Efter jobbet gick jag hem och åt vår tonfisk och pasta gratäng, såg ett program av "Orphan black" också en sjukt bra serie (vi har sett klart den första säsongen av "Orange is the new black" så behöver nytt uptill LOST! Sedan gick vi till gymmet och testade en ny träningsform som gjorde att det verkligen kändes som om en hamster vill klösa sig ur axeln, haha. Hem, lite mat igen och SOVA. För jag skulle ju jobba dagen efter också! 

Tisdag. Jobb! Gick dit med tanken att jag vill bara sluta, men det var som dagen innan, helt okej. Jag kan inte komma undan med att jag räknar timmar och vill helst gå hem men jag GRÅTER inte och emellanåt träffar man faktiskt en trevlig kund eller att någon utav de andra snackar lite trevligt med en. Däremot är det hysteriskt stressigt emellanåt också, som när det inte finsn en enda ren gaffel eller kniv, sju tusen saker ska ut och massa disk står på borden och dessutom klagar någon på en ovärmd muffins samtidigt som jag inser att någon fått fel kaffe... MEn det ordnar sig. Denna dag fick jag beröm för att att han var nöjd med mitt jobb. Eller pretty happy. Det är väl ändå godkänt! Däremot fick jag ta hand om de nya beställningarna av varor utav kakor/bakelser/tårtor och så vidare. Jag gillar inte att handskas med dessa DYRA kreaktioner, flr jag är rädd för att första dem, tappa dem eller göra fel helt enkelt. Jag har fått använda mitt logiska tänkande för att förstå vilka som ska ställas under "windowsen" för att vara på kylning, vilka som ska upp i "windowset" och/eller fyllas på. Men jag tror jag gjorde det okej i alla fall. 

Önskar att jag kunde säga att tiden flög förbi, men det gör den inte. Jag började och slutade precis som dagen innan, alltså 8.30-3.30 och efter det sprang jag hem och lagade mat med Linnéa. Vi gjorde biffar med smak av fetaost och blandade herbs! Det blev jättegott. Vi gjorde sötpotatis i ugn och sås på skyn. Efter det hade vi 30 min (då jag bloggade lite snabbt) sedan sprang vi tillbaka till köpcentret där jag jobbade för att se på bio, "American Hustle". Var  SÅ DÅLIG! 10 minuter in i filmen hade jag tröttnat och efter 30 hoppades jag på att den skulle sluta, och det var nu. Så vidirigt dålig! Det bästa var att vi köpte en Ben&Jerry glass till, haha. 

Vi gick hemåt och jag fick smaka på norska specialitén gélé med vaniljsås? Det avr inte vidrigt med tanke på vad ajg föreställde mig men att det är sådan jättehit i Norge förstår jag inte... Kladdkaka är en hit. Inte gélé. Så det är nog något jag inte vill äta igen, haha. Sen somna vi och nu har jag vaknat. 

Jag har även talat med min kusin som kommer till Sydney den 24:e för att stanna till den 6:e! Jag hoppas att få träffa honom! 

KRAM! 

HEJ PÅ ER! JAG LEVER

Om cirka en kvart vill min dator uppdatera sig, samt att Ken är hemma om 5-10 minuter. Då ska vi på bio! Vi ska se "American Hustle". Hopaps den är bra! Vi ska se den idag, på en tisdag, eftesom det är nedsatt pris! Jag har velat uppdatera men jobbat nu två dagar och efeteråt har det bara varit mat, gym, vara med sambo och sova som gällt! Så egentligen är det postivit när det itne uppdateras så flitigt eftersom det innebär att jag har häcken full! 

Idag är det tisdag och imorgon får jag min första lön! Borde bli runt $500. Jag jobbar inte imorgon men ska dit för att få den ändå. Jobbet har förrersten känts bättre sedan söndagens bakslag och jag kämpar på! Skam den som ger sig! 

Nu måste jag byta om, puss och kram. 

P.S min kusinvitamin har fått boende i Sydney över jul & nyår! WEHO! LINA HAR FÅTT JOBB OCKSÅ! D.S

VET NI VAD??

Vi har lyckats göra lyckade vanilj-& chokladfudge! Både till smak, konsistens och förhoppningsvis utseende när de skärs upp. Det enda som bör påpekas var att chokladfudgen sprack när jag hade med den att göra... Alltså ifrån bakplåtspappret in i kylen. Så kanske att en del bitar har fult utseende då. Annars rörde jag inte runt eller hade ansvar över godiset, mycket bättre att Linnéa hade det, för jag bara misslyckas med bak. Haha. Men smaka är jag bra på! 

Nu hoppas jag att Linnéa vill se ett avsnitt utav LOST med mig. Chillkväll ikväll. Hoppas på gröt till middag, för det är så sjukt gott! Bilderna vill fortfarande inte komma upp. Tyvärr! 

Blev så trött!

Skulle ladda upp lite intressanta bilder på MIG (ja tro det eller inte) men däremot är internet något brutalt segt idag, så det får vänta. Tydligen.

I morses klockan fem (?!) ringde min arbetsgivare. Yrvaken och snurrig vid den tiden på dygnet trodde jag att det var ett alarm eller något, så svarade och i samma sekund lade jag på. Fick ett sms strax därefter om jag kan jobba imorgon, enligt mig blir det alltså på måndag eftersom klockan slagit midnatt. För att förtydliga detta svar svarade jag med att eftersom mitt skift är 8.30-3.30 på måndag så ja, jag jobbar då. 

Varför fårga denna fråga om måndagen på söndag morgon klockan fem? Det fick mig att ana ugglor. såklart.

Får till svar "ok". Svarar "see you at monday /Elin". Klart slut. 

Sedan hade jag tydligen fått svar att jag inte behöver jobba idag (?) utan vi ses på måndag. Detta såg jag när jag vaknade vid åtta igen. Vid halv nio får jag ett sms om jag kan jobba klockan nio IDAG. Nu var jag upprörd, fast mer ledsen och kände mig så handlingsförlamad. Jag slits mellan att "stå på mig" och inte ta all skit och att vara en bra anställd som ställer upp. För jag är ju egentligen väldigt godhjärtad och hjälpsam men detta var droppen. Trött var jag också. Dels för dagen igår och vi gick och lade oss sent och bli väckt vid fem helt, vad jag trodde då, i onödan. Blä. Var lite deppig på morgonen.

Men Linnéa piggade upp mig och efter att ätit frukost med efterrätt (kaka som Dasha bakat samt en halv mango) begav vi oss till gymmet, pigga på att kötta! Det gick fint idag, för oss båda två. Linnéa har utvecklat sina knäböj helt fantastisk och stark är hon, som en björn. Jag köttade på med mitt. Svetten rann. I sådana här lägen är det så skönt att det var nästintill folktomt på gymmet. Tänk i Sverige när det alltid är fullt? Man får slänga sig över racksen och cable maskinen är ALLTID upptagen. Idag körde vi ett mindre knäböjskalas med 9 set och 8-12 rep beroende på vikt. Tyngre = färre. Jag höjde mig även idag och Linnéa lade på mer. Därefter följde min bästa vän men mina bens värsta vän: Benpress. Ett uppvärmningsset, tre tunga och två mjölksyreset. Sedan var det "vila", eller det vore ju att ta i, men döda marklyft. (på engelska heter det ju deathlifts och svenska marklyft men här blir det svängelska) Detta är en relativt ny övning för oss, så tugnt eller maxat är det absolut inte, men koll på teknik och så. Ungefär här skedde anledningen till mina kommande blåmärken... 

Därefter sumosquats mellan bänkar. Men Linnéa kallar dem för gräshoppan och det tragiska är att jag ser ut som en gräshoppa som viker ihop benen för att flyga iväg... Linnéa fortsatte med raka marklyft med hantlisar och jag gjorde gående utfall idag igen. Sedan tog jag över hantlarna för mina hamstrings skrek efter träning och Linnéa strechade. En slurk nyköpt protein-pulver som vi förvarar och skakar i de, minst sagt eleganta, shakes. I PLASTBYTTOR. Så facionabelt, inte sant? 

Vi gick in på Coles för att köpa lunchmat. Pasta med ost- och skinksås. Enkelt! Medan vi tillagade denna glamorösa rätt snackade vi med Nathan (var förresten aldrig säkra på vem som är Matthew och Nathan för jag blandar tydligen göttigt mycket. Den ena var ifrån England och den andra ifrån Irland har jag också fått för mig men det var Skottland, inte Irland) och vi diskuterade tomten, julen och sådant. De får ju julklappar den 25:e och vi på kvällen eller så den 24:e. HELT SJUKT enligt vår vän, hur står vi ut en hel dag? Däremot träffar vi ju tomten, men det har aldrig han gjort. För tomten har ju varit där under natten och lämnat alla paket! Galet. Efter vår lunch snackade vi med Ken och diskuterade julmat och julen också. Haha, är det inte galet att det bara är nio dagar kvar nu? Vad önskar ni er i julklapp? 

Det enda att önska sig nu är ju pengar. Eller en kram eller två ifrån familjen, och få mysa med Sid! PÅ TAL OM DET! Vår granne vi går förbi varje dag har jag upptäckt en kaninbur i trädgården. Jag trodde det var en kaninbur men vet ni vad som gick ute och betade igår? TVÅ MARSVIN! Älskade, underbara marsvin. Åh. Juste! Vår hyresvärd hade med sig en hund hit till huset häromdagen, en mystisk känsla spred sig i kroppen. Var så längesedan jag vidrörde ett DJUR. Det kändes bra! Saknar alla. 

Nu ska jag försöka få med Linnéa för idag ska vi göra julgodis! Hohoho. Misslyckas alltid med julgodis men inte iår får vi hoppas! 

Linnéa visade mig precis en bild på rymden och texten "It doesn't really matter". För det gör det inte. På sätt och vis. 

Idag vaknade jag kring kvart över sex, halv sju stod jag i duschen. Sju vid frukostbordet, ensam. Jag åt min sederliga gröt och drömde mig bort. Vid fem över åtta gick jag ifrån huset, ut ifrån Maroubra och in i Randwick för att mötas av trafiken och rödljusen påväg mot Westfield, min arbetsplats. Jag svettades igenom mina stressiga sju timmar, jag vet inte vad jag ska säga om jobbet. Jag önskar jag älskade det, kände mig så hemma och allt bara är underbart. Det vore att ta i. Det är svettigt, och jag ligger på golvet och krälar. Jag vet att jag en god arbetstillgång sålänge man lär mig ordentligt och är tydlig, men är inte det självklart med alla? Det är inte så att de är elaka, men jag är längst ned på listan och är ny. Idag fick jag göra dessa saker:
* Plocka disk och diska samt ställa tillrätta den rena disken
* När barista-pojkarna hojtar "coffe's ready" springar jag fram och försöker urskilja kryptiska tecken på en lapp. Oftast är det två personer, eller en som ska ha. Då är det enkelt. Om det är en alltså. Dock brukar ett sällskap på två beställa samma sak, om inte annat hoppas man på att den ena beställt "longblack", "latte" eller hederligt te ifrån sin vän som beställt "extra hot soylatte large" typ. Jobbigt är det om det är fyra i ett sällskap (hyfsat sällsynt) och alla ska ha olika styrkor på kaffet men ändå samma typ av kaffesort. JÖSSES. 
* Torkat otaliga bord
* Även plockat skräp ifrån dessa
* Torkat arbetsbänkar oändligt många gånger.
* Rostat otaliga banabread med eller utan smör. Samt toast i ala dess former och något annat bread som är typ något annat, haha. Både take away och för att läggas på tallrik.
* Bärt ut tillagade måltider gjort utav kocken. Då ringer han i en plinga, ställer fram vad som ska ut och kvittot 8där jag hittar vilket bords nr allt ska till) lägger en vit liten napkin och gaffel och kniv.
* Sprungit runt med salt och peppar, vegemite (MELASS ÄTER DE PÅ TOAST I DETTA LAND HELT SJUKT!) och allt vet vad åt kunder.
* Sett när en kund halvt skrek på personalen för att inte hennes vad-det-nu-var var tillräckligt omrörd. Jösses.
* Hällt i för mycket mjölk i milshakern så en liten (ja, liten. men för mig enorm) mjölkpöl bildades.
* Gjort milkshakes i smakerna caramel och choklad. 
* Lärt mig göra bär-smoothes och coffefrappé.
* Ställt in dagens sallader i windowsen när kocken gjort fördigt dem. 
* Bockat av en faktura på beställningen. Alltså, det kom nya kakor och tårtor, jag kollade så att de stämde överrens med beställningen. Tror jag.
* Fick lära mig hur det går till när man "fyller på" kakor osv. Äldst tar man utav först, givetvis. Tro inte att ni får dagsfärska kanelbullar inte!! Hehe.
* Vikt ihop kartonger ifrån ovanstående. 
* Hjälpt till att göra "take away"s med kakor, macaronis, allt vet vad. 
* Sopat golvet och sedan moppat detta. 
* Putsat windowsen otaliga gånger. 
* Gjort rent alla hyllor i windowsen också. DETTA TAR TID. INTE KUL ATT HA ANSVAR ÖVER $50 TÅRTOR! Ah!
* Tömt soptunnor. 
* Etc.

Hur som helst var jag lite nedslagen när jag kom hem, inte minst hungrig. Linnéa har chillat hela dagen. Det är

Lite kladdkaka och mellanmål samt ett avsnittt LOST avtittat drog vi till gymmet jag och Linnéa. I början kändes det okej, men efter ett tag började jag eventuellt bli trött eller något. Jag kände att det inte alls gick som jag ville, och det skyllde jag på mig själv och då blev det en ond cirkel. Tillslut sa jag som det var till Linnéa och just nu, sitter jag bredvid henne när hon ringer Elina. Hur jag blev arg på mig själv för att göra något så oväsentligt till en grej? Men vet ni vad det bästa är, inser jag nu? Att jag sa som det var. Det sa Linnéa också. För vadfan gör det i längden? Inget!

Grejen är nog att jag är rädd för att komma in i "dåliga-tankar-om-mig-själv" igen. Sålänge jag altid (för det mesta) är på topp, tänker positivt och för det mesta ganska glad, så slipper jag ju det. Mötas med mina egna, bittra tankar. Tankar som får mig att minnas gamla tider, som gör ont. Det gör att jag försöker fly ifrån det och det är likadant som att tänka "får inte" för då kommer du enbart att tänka "JAG VILL JAG VILL". Psykologiskt kanske. Men egentligen är det bara friskt att ibland vara lite deppig på sig själv tror jag. Det är helt naturligt! Nu är det ju så att vad gör det om 100 år att jag var lite trött på mig själv denna lördagskväll? Inte särskilt mycket, egentligen. För världen ger oss nya chanser, varje dag. Så varför inte ta den? Jag är en vinnare. Om inte nu, så tillsist.

Jag har väl alltid vetat om att en dag kommer jag att flytta hemifrån. Eftersom den kärleks-kranka person jag är har jag alltid, och gör fortfarande, alltid drömt om att bli riktigt jäkla kär och att detta ska bli besvarat. Att få flytta ihop med den person som man håller kär, få vara nära och bygga upp ett liv tillsammans. Jag är nog en liten Svensson-are, men i grunden är jag bara en familjär, kärleksfull tjej som drömmer om att få bli riktigt kär och på så sätt flytta hemifrån, eller bygga ett hem tillsammans med någon annan. Eller ja, flytta hemifrån ensam till ett ställe där jag och Elin komma skall bo.

Men nu blev det inte riktigt som man en gång trodde. Flytta hemifrån har jag gjort, men inte bara till en lägenhet i Skara, eller på sin höjd Skövde/Lidköping utan i ett hus i Sydney, på andra sidan jordklotet. Jag blev inte mer kär än så att jag har en riktigt kär vän som är min första och bästa sambo! Linnéa. Bättre sambo får man leta efter! Är så glad att få dela detta med henne! 

Detta skrevs igår men postade det aldrig, haha. 

IDAG är det lucia och det firas tyvärr inte med lussebulle, glögg/julmust och pepparkaka! Tyvärr. Utan det ska bli kladdkaka med Aldi's Tim Tam som är typ 1/3 billigare än Coles "äkta" Tim Tam, ha! Med billig oäkta vaniljglass! Men det är en del av vårt firande också. 

Nu är det snart lunchtid hos oss, men först inann vi käkar ska vi se ett avsnitt av en sjukt bra serie vid namn "Orange is the new black". Den handlar om en tjej som sitter inne på en anstalt. Faktiskt en bra, rolig och underhållande serie. Inte alls så djup, genomtänkt och fantastisk som LOST. Men underhållande, så den är bra! Vi har just gjort ett "rest"-pass på gymmet, det blev marklyft, vader, lite axlar och mestadels mage för att ta ikapp det som missats under veckan. Ibland är det skönt att ha ett pass som blir lite som det kommer, man har inget förutbestämt. Det burkar bli ganska bra! 

Vet ni vad? Igår när vi gick förbi en hälsokost, som vi ladrig varit inne i men gått förbi varje dag i princip, så sa Linnéa: "Ska vi itne gå in och kolla protein åt dig?", jag svarade "Vaför inte?". Vi har aldrig ens varit inne där, men vet ni vad vi hittade efter en stund? Fyra proteinpulver-burkar nedsatt med 75% rabatt! GALET! Dessutom var det ändå okej protein, protein innehållande mestadels protein och inte socker... Vill ju ha protein för proteinet inte för 25% socker som en hel del innehåller här. Sen se på priset! Jag frågade vad det kostade eftersom det var nedsatt med 75% och inget nytt pris (eller gammalt) var märkt och hon svarade $7! Det blev alltså två burkar var åt mig och Linnéa. Fattar ni hur vi kände rötan log åt oss? Sjukt! Sedan gick vi in på Coles och handlade lite, bland annat så ska vi göra lite julgodis på söndag så lite sirap, grädde och annat onyttigt inhandlades! Vi har täntk att göra vaniljfudge och chokladfudge. Jag älskar vanilfudge i lösgodisform, så detta bara måste lyckas!

Annars har det inte hänt så mycket, "jagade" min arbetsgivare igår då det varit helt tyst på jobbfronten, men fick ett par tider under lördag, måndag och tisdag. Så lite mer cash in! Känns bra. Linnéa har lämnat lite fler CV'n. Hoppas på lite röta med det också, så vi tjänar lite cash! 

Julen är på god väg och även fast det till synes inte är det för oss, inget är som jul för oss, så spelas det jullåtar överallt, pyntigt är det i alla affärer och glittret är inget de snålar på här. Flygblad delas ut om "Christmas carols" och annat mysigt. Såg att de andra hade ätit julbord på IKEA igår så även de svenska traditionerna finns, om än i mindre skala, här också. 

Andra saker värt att nämna att vår trevliga (ja, jag har bytt lite inställning till killen) huskompis Nathan bakade "cinnemon rolls" häromdagen. Jag och Linnéa såg fram emot dessa svenska klassiker men tydligen ser inte engelska män dem likadant som vi svennar gör, utan det var som enorma gifflar eller ja, formaterade som misslyckade hundskitar, doppade i smältsmöt med kanel. TRO DET ELLER EJ men det var riktigt jäkla gott!! Faktiskt. Smakade itne som kanelbullar överhuvudtaget, en helt ny smak i min mun och det var gott! Tea, Dashas rumskompis har flyttat in men vad jag vet ska Dasha resa under jul/nyår och Tea bo hos sin pojkvän och därmed blir rummet ledigt för Kens mamma och plastpappa eller så, som ska bo här under julen. Jag hoppas på lite julmat. Tror att det komemr bli risgrynsgröt men hoppas mer på hemmagjorda köttbullar och sådandär rå lax ni vet? Eller om det är rökt. Tydligen är risgrynsgröt otroligt traditionsenligt i Norge. En mandel ska i och den ska finnas! Den som får det får tydligen en jättestor marsipan-gris, men vi svenskar är vana vid att den som får mandeln får gifta sig eller något liknande? 

Shirley har satt upp en minimal liten plastgran vid TV'n här i huset. Dock är det sådant korsdrag i vårt hus (som förövrigt är som en enda stor bastu) så kulorna ligger mer på golvet än hänger i granen, men det gör inte så mycket. Annars är det inte mycket till julpynt här. Ett par grannar några 100 meter bort ifrån oss kör på stort och har stora får i trädgården och en jesus-i-krubban-i-verklig-storlek samt blinkande grejer pyntades, det är ju trots allt lite pynt. 

Nu ha rLinnéa duschat och vi ska se på "orange is the new black". SE PÅ DEN NI OCKSÅ! Hur som helst, ha det bra i finfina Sverige. Saknar er! KRAM ♥

Hej! 

Nu sitter jag och har svarat på nattens alla meddelanden som kommit! Är så glad för de som hör av sig och så kul att kunna forsätta att snacka som vanligt, fast med ord istället för tal, men det gör liksom inte så mycket.

Idag vaknade jag till vid åtta, kollade igenom mobilen medan Linnéa låg och gotta sig en halvtimma till. Upp och hoppa, på med gymkläder och frukosten slank ner likt varje morgon tidigare. Vi gick till gymmet kort därefter, idag var det ben på schemat! Vi såg att båda våra racks var lediga så en snabb uppvärmning på en läskig crosstrainer så cyklarna var upptagna för att sedan gå trappan ner till svetthålan, eller alla fria vikter. Det som är märkligt med vårt gym att antingen är det nästintill tomt på folk eller så är det proppfullt. Idag var det proppfullt, vilket är ganska påfrestande då jag ogillar när vikterna är upptagna eller racken är upptagna vid benböj. Alla vet ju att det tar ett tag med benböjen och har någon precis börjat och jag vill ha en tar det ju sjukt lång tid... Gillar inte att ändra ordning på övningarna, men ibland måste man. 

Idag hade vi dock tur! Jag lyckades sno till mig "min" racket i tid, såg senare att jag hade ögon på mig eftersom en tuff kille ville ha den, men icke! Kvinnor går först! Det är så bra att gymma med en vän, Linnéa är jättebra. Min bästa passare, kollare, pushare, tipsare... Vi hade kul! Börjat gilla benpassen ordentligt nu! Känner mig starkare och starkare och tekniken sitter fint! Har fått träningsvärk i bålen efter benpass och det känns bra, då har jag tränat upp bålstabiliten också, vilket är väldigt viktigt vid dessa tygnre övningar. Idag körde jag 
- Benböj
- Benpress
- Benpress med hjälp av chins-maskinen? Vad heter denna nya övning? Haha
- Cable kicks
- Gående utfall 

Benpressen vill man helst slippa, sådan hemskt tung och BRA övning! Haha. På vägen ut ifrån gymmet stoppade duracell-killen oss. Varför vi kallar honom det är för att han är där minst lika ofta som oss, och gör saker VETTIGT. Han har tänkt på vad han gör och gör det med kvalité. Det var han som sa att han blir generead om vi kör tyngre än han, haha. Vilket är ovanligt här tyvärr. Han berömde oss!! Tyckte att vi gjorde fina squats och vi är en av de få på gymmet som gör något vettigt och planerat med tanke. Hur kul är inte det att höra? VÄLDIGT kul! Både motiverande och allmänt jättekul! 

Hemmåt gick vi och glada var vi. Vi stoppade in vår fantastiska tonfiskgratäng i ugnen medan vi duschade. När vi dushat färdigt var maten redo att förtäras. Så otroligt god är den! Innehåller pasta, lite frysta grönsaker som vi först värmt och en blandning av grädde, tonfisk, purjolök, grekisk yoghurt, massor av dill, salt, peppar, MER DILL. Ljuvligt! 

Nu sitter vi i sängen, jag svarade på lite meddelanden och min kära kusin ringde! ♥ Åh, blev så jäkla glad och varm. Han är den närmaste släkting jag har här, och han verkar ha det bra. Köpt sig en bil och jobbar med körsbär ungefär två timamr (eller om det var två mil?) utanför Melbourne. Han kommer till Sydney över jul/nyår och då måste jag få träffa honom! Han verkade ha det bra på farmen, med sina vänner och det är kul att även han har det bra. Det måste jag säga, att alal jag vet som är i Ausi nu och egentligen överhuvudtaget, har det gått bra för! Det har alltid löst sig på något sätt för alla. Gällande jobb, vistelse och även andra små problem eller utmaningar. Det är skoj! 

Nu väntar jag på att Linnéa ska ha skrivit klart till vår vän Linda så vi ska se andra avsnittet utav en serie som heter "Orange is the new black". Vi såg första igår och vi ska ge det en chans! LOST vill jag givetvis inte sluta se på, är så fruktansvärt spännande nu halva tiden in på säsong två. Trodde aldrig jag skulle se på serier efter mina misslyckade försök med både Desperate Housewives, OC och någon jag inte ens minns. 

Nu ska jag tjata på Linnéa. HEJDÅ! 

Hallå! 

Nu sitter jag, eller nej jag ligger i sängen, med Linnéas dator, en mac och jag känner mig priviligerad. Nästan! Nu är klockan eftermiddag här och idag har jag inte jobbat. Det är idag exakt två veckor kvar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp än! PANIK! Eller? Kan inte köpa så många tyvärr. Linnéa ska få något ska ni se, hehe.

Jag har sovit oroligt för jag vaknade av och till eftersom jaag var rädd/orolig för att eventuellt försova mig till ett job som eventuellt skulle börja... Men vid sjutiden vaknade jag och hörde av mig om att jag gärna vill veta vilka dagar jag sak jobba denna veckan. Det funkar inte att jag ska få reda på om jag ska jobba eller inte 10 minuter innan, eller hur? 

Vi åt frukost vid åtta-halv nio. Standard, orkar inte ens dra den. Mätta och belåtna gjorde Linnéa sig iordning för hon skulle lämna CV'n vid Pacific Square, och jag skulle gå på svart T-shirt jakt! Samt lite mat skulle inhandlas. Linnéa lämnade endast ett CV eftersom skrivarna inte fungerade på internetcaféet eller så var datorerna bara allmänt sega så vi fick inte ut något mer exemplar. Linnéa lämnade CV på ett frozen yoghurt place. Dock sökte de inte folk just nu, men eventuellt om det skulle bli krisigt.

Jag hittade en svart billig T-shirt för 7 dollar (hittar inte dollar tecknet på denna datorn) som visade sig precis ändrat pris till 6 dollar! Lycklig Elin! 



Sen gick vi in på Aldi och köpte en ny Pesto eftersom vi skulle göra köttfärsås med pasta och pesto är ett måste till! HERREGUDARS VAD GOTT DET ÄR! 

In på grönsaksboden, äpplen inköpta. Vidare till Coles för basic things. Hem och laga lunch, köttfärsås med mixed herbs, vitlök, peppar, salt, rivna morötter, krossade tomater, tomat puré (tror jag det är) och såklart lök. Och köttfärsås. Detta kokas en bra stund och pasta till det. Lägg upp i en djup tallrik med ost som smälts och en rejäl pesto-klick på det! DAMN vad gott! Vi gjorde en ordentlig sats, hela 1 kg köttfärs så vi får ungefär 8 portioner som vi nu fryst in och har två portioner i kylskåpet. 

Efter lunchen var vi trötta (läs jag) så jag sov en timma och Linnéa kollade sin youtubers. Jag vaknade till och tydligen ligger en sovande Elin på instagram. Vi gick till gymmet och insåg att det är sjukligt varmt ute idag! Måste vara varmaste dagen hittills! Väl på gymmet mosade vi axlarna med rotation, hantelpress, militärpress, lite mage och jag testade att gå på löpbandet (inte i löpfart såklart) på händer. 

Sedan kom vi hem, åt frukt och ägg och vårt hus är så varmt så jag svettas ihjäl inomhus! Vi kopplade in min dator med TV'n och insåg att ljudet fungerade! Kollade ett LOST program och nu har Linnéa just duschat, vilket jag också måste göra. ÄR SÅ VIDRIG! haha, och hårig! Mina ben är verkligen ludna. 

 

En till liten uppdatering. Jag måste först be er som läser alla mina ord jag skriver, om ett stort TACK eller något. Mitt liv är egentligen inget vidare speciellt, så om något läser allt är det så uppskattat! Egentligen bloggar jag mest för min familj (men min bror har nog gett upp nu) och mig själv. Dagbok och allt i ett! Vill ju minnas denna tiden liksom! Sen att jag är helt öppen och ärlig om mig själv, ganksa personlig alltså, det är ett val jag gjorde för att denna bloggen handlar om mig. Då hela mig. Jag har itne tänkt att bli mode-bloggare eller på något vis använda den än just som en öppen dagbok. Sen är jag inte alls så öppen som man kanske tror, jag har exempelvis inte berättat om min krånglande mage efter alla resor? Men det är ju inte så roligt att varken minnas eller läsa, men en del av livet, haha. Eller att mina föräldrar numera är skilda. Eller att min äldsta bror ska bli pappa. DET ÄR FÖRÖVRIGT HELT LJUVLIGT! Är så in i bomben stolt, glad och varm inombords. Ni får ta Elin med precis alla mina brister och mina guldkorn. 

Vet ni vad? Idag fick jag sådan fruktansvärd längtan när jag hade lunch rast vid halv-tolv tiden. Det var exakt samma sort som jag bar runt dagligen för någon vecka sedan, men denna gången var det inte efter mitt hus, min säng, Skara eller ens Sverige. Utan efter min fru, Linnéa. Haha, vi konstaterade detta innan när Linnéa hade maten redo på bordet när jag kom hem plus att hon hade städat under dagen... Haha. Hur som helst fick jag sådan hemlängtan hem, hem till mitt rum i Maroubra, Sydney. Hur sjukt?! Jättesjukt ju. Jag trodde jag har obotlig hemlängtan men tydligen hjälpte det med lite sysselsättning och acceptans. Däremot säger jag inte att jag inte saknar er där hemma, för det gör jag jättemycket. Det är bara det att jag känner inte tårarna trycka på i ögonen och klumpen i halsen lika ofta nulängre. Det är skönt. 

Jag har fått snackat med min enastående vän Quasi, eller Kajsabajsa, eller bara Bajsa. Vilket som passar bäst. Kajsa, Julia och Friday har flyttat hit till oss i Sydney nu! Eller okej, till Sydney. Fyra kvarter bort ifrån Lina, Linus, Jonas och Josse! Hur bra? Väldigt bra! Saknar dem och har inte sett dem sedan vi sa hejdå i Melbourne. Vilket får mig att komma ihåg hur snabbt tiden går? Tänk så mycket jag lärt mig och framförallt SETT sedan dess? 

Nu ska vi gå och äta lite kvällsmat i form av gröt och kolla på LOST. Det är fina grejer det! 

Herre min. 

Vaknade i morses tjugo över sex då jag får ett sms av chefen om jag kan jobba 9.00. Klart jag kan. Går upp vid sju och kvart över sju får jag ett till sms "Sorry, can you be here at 8?". Alltså? Jaha. Är det här något test? Jag stressade inte dåligt mycket, vill jag lova. Frukosten blev ägg och äppte på vägen till jobbet. Ändå var jag ungefär 10 minuter tidig, vet inte alls hur det gick till, men jag klarade det! Faktiskt så tänkte jag att det är ingen idé att stressa. 8.00 började jag med att göra mackor, eller de som komma bli toast och liknande. Fyra olika gjorde jag, en med pesto, någon ost, tomat, soltorkade tomater. En annan med skinka, ost och grönsaker. En med stekta grönsaker och en med friterad kyckling.Sedan övergck jag till mitt "vanliga" arbete, lämna kaffe, ta in disck och sköta disken. Fick ibland göra en toast eller bananbröd-toast för take away eller dirket servering. En gång fick jag faktiskt fixa cupcakes också! 

Ni har aldrig varit på caféet jag jobbar på, eller ja. Troligtvis inte har ni det! Men det är verkligen fint, hög standard tror jag. De har tårtor som man bara ser i tidningar, och cupcakes i alla dess former, bakelser, pajer, kakor, mat och allt vet vad. Smoothies, milkshakes och ja. Det mesta helt enkelt. 

Jag fick den svåraste uppgiften hittills. Flytta alla $50 tårtor (VARFÖR JAG?) det var så svettigt kan ni tro, alltså jag vågade inte tappa dem, de gick inte att bära och den lilla, lilla kanten ifrån kakans diameter utt till kanten på "kartongen" den står på var minimal. Enda gången jag var glad att jag äger klor för att kunan få upp den liksom... Detta gjorde jag för att göra rent i montern helt enkelt. 

Jag fick lära mig att göra is-kaffe. Tre isbitar, en kaffeshot, mjölk upp till "strecket" (ni skulle förstå om ni ser glaset) blanda runt, sätt på lock och fyll upp med grädde. Spraygrädde, euw. 

Fick även idag gå och handla lite och jag vet inte hur många bord jag torkat, hur många "you're welcome jag har sagt". Mina vader har sådan träningsvärk sedan jag tränade dem häromdagen, de gör förbannat ont nu. Men foten som blödde igår mår bättre idag för jag bytte skor. 

Linnéa var snäll och hade maten på bordet när ajg kom hem. Hej familj-varning! Haha. Hoppas allt är  bra i Sverige. 

Hej på er! 

En hel dag har gått, och sitter ned för första gången på hela dagen nu, och klockan är efter åtta på kvällen! 

Anledningen till soffläge till produktivetet skedde snabbt och jag ska ge er en förklaring. Jag har egentligen velat berättat allt igår, eller allra helt precis när det hände! Två minuter efter att jag lade upp mitt senaste klagoinägg (nåja) ringde det ett samtal. Grejen var ju den att jag hade svarat på så extremt många ad's om jobb att jag inte alls visste vilken det här var. Det visade sig vara den jag skickat ett någorlunda sanningsenligt CV till, på ett café på Westfield här i närheten. Varför CV't var något mindre lögnaktigt än det "egentliga" var för att jag hade tagit bort att jag hade RSA, som jag inte har och verkligen inte hade. 

Bör tilläggas att tio mintuer innan ringde en tjej vid namn Lydia om en intervju dagen därpå. Men jag fick kalla fötter och bytte dag till måndag. Det var också ett café fast det låg i Moscot, och jag skulle vara tvungen att 

Jag fick tala med en kille vid namn Leo. Han undrade hur mitt namn uttalades, vart jag kom ifrån och hur många års erfarenhet utav waitress jag har, en erfarenhet som är ganksa liten. Visserligen har jag jobbat som frukostvärdinna till och från i nästan ett år, det är det närmaste jag kan komma. Kunder/gäster har jag mött på Skara Sommarland om det är något att skryta med, mer än så är det inte. Men jag stod för det jag skrivit och sa som det var till honom i telefon. Detta var alltså i fredags eftermiddag. Han gav mig ett erbjudande: klockan 10.00 skulle jag gå till caféet och provjobba en timma. Sagt och gjort (vad i helvete gick jag med på kan jag undra nu) så tackade jag ja utan att tänka efter. Alltså, jag skulle provjobba för att visa mina kunskaper... På något jag aldrig nånsin gjort. Men som jag skrev i mitt utkast CV på "skills": I'm a superwoman with superskills. Min främsta egenskap är alltså mina superskills! Tas fram vid behov.

Kvart i tio ställde jag mig i kön till caféet som jag inte visste var så fint som det var. Det såg ritktigt lyxigt ut! Jag hade hoppats på en liten cykelvagn med en gammal kaffekokare på, men icke. Jag fick möta Leo, och han visade mig runt. Berättade absolut inte alls vad jag skulle göra mer än att "du ska dela ut kaffe, ta hand om disken och kanske göra iordning en kakka, toast eller så." Ingen beskrivning, ingen förklaring på hur något som ens diskmaskinen fungerar, absolut none. Stressad som ett as minst sagt skrek då på mig i början om kaffe. Fattade verkligen inget, hur skulle jag veta när jag ska springa med kaffe inte ens jag gjort? Sedan blev det två minuter in i leken fel också, men egentligen inte mitt fel, för det handlade om en kaka tror jag. Däremot var alla som jobbade där jättetrevliga, kocken skojade med mig och de andra berömde min frisyr och frågade vem jag var. Leo, eller chefen, bar verkligen "den där" blicken som bara lös om att nu ska vi allt sätta henne på prov! Vilket de gjorde. På den knappa tiden fick jag dock lärt mig både hur diskmaskinen fungerade, hur systemet "nu-är-kaffet-klart-Elin-kom-och-bär-ut-det-till-rätt-bord-och-person." Dock var alla förkortningar till kaffesorterna lika med soduko typ. Helt obegripligt. liksom WSC? lgC? lgF? F? What the... Det går ju an sålänge det bara är en person vid bordet. Är det däremot fem pers och alla har obegripliga orders måste jag ju gå fram till bordet och fråga vem som är vems. Fick en hel del hjälp med detta, vilket var enligt mig med all rätt. 

Tiden gick fort och 45 minuter senare kallade Leo på mig. Vi ställde oss utanför själva "coffee corner". "Butiken" eller vad man ska säga ligger precis på ett hörne. De har take away, och sittplatser. Kakor och en del vanliga saker som toast, frukostar, smoothies och milkshakes. De gör även sallader, soppor och tårtor. Lite bageri-feelings helt enkelt. Hur som helst, han kallade till sig mig och sade direkt att det syns att jag inte har erfarenhet av waitress här i Australien. Jag måsgte tillägga att jag hade förklarat klart och tydligt när jag kom att detta inte aaalls var som i Sverige, inte alls så här busy eller mycket folk och inte hade vi take away på caféet jag jobbade på minnsann. När vi stod där efter mitt test-pass så sade han ändå att jag kunde få jobba mer, att han skulle ringa dagen efter och berätta mina shifts. Eller schemat liksom. 

Men jag hade redan vunnit här, jag var dödsnervös och ville helst gå hem på väg dit på morgonen, det var så utanför min komforton men vet ni vad? Under tiden jag gick där, förstod inget och allt kändes kaos så var jag ändå så stolt över mig själv! Jag hade vågat göra något jag aldrig gjort förr, helt utsatt utan att helt kunna kominicera på engelska och dessutom under stress och under press! Linnéa fick stå ut med mitt tjat hela dagen sen om ALLT in i minsta detalj. Dock var det nog lite uppskattat för även hon kommer få ställas inför något liknande en dag. Jag skickade ett sms till Leo att jag var nöjd med lönen och kan börja direkt, och ser fram emot att lära mig mer. Givetvis firades detta på bästa sätt: Kladdkaka och billig jäkla vaniljglass! Två gånger. Under kvällen, kanske vid åtta-tiden? När vi som bäst hade ätit upp vår kladdkaka och satt spända inför ännu ett LOST-avsnitt (halva säsong två erövrad!) så klingar det till i min telefon. Ett sms om jag vill jobba imorgon. Jag är dum i huvudet om jag inte tar första bästa chans. Jag frågade vilka tider men fick till svar "Be here at 9. You'll see then."Ahhhh creepy ju! 

Sagt och gjort, upp tidigt igen och på med min svarta klädnad. Svarta jeans och svart tröja är inte kul 20 minuter i denna värmen även om klockan bara är halv nio på morgonen vill jag lova. Utan en blekaste på hur länge jag skulle få jobba, tog jag med mig ett äpple ifall om att. Även idag, likt den svensk jag är, var jag tio minuter tidig och satte igång direkt med mina arbetsuppgifter direkt. Morgonens breakfasts och alla morgon-kaffe-drickare avlöstes till att alla brunchare och därefter kaffe-på-maten människorna. Linnéa kom och åt en toast! Enda personen som åt utan dricka, haha. Jag sprang fram och tillbaka, och helt plötsligt började jag få klarhet vad alla symboler stod för, hur man kan skilja på en cappucino och en liknande som heter något på f... på frappé men det vet jag att det inte heter. lg = large. Eller klarhet och klarhet... Inte lika oförstående. Flat white cofee = fwc. Inte så svårt men svårt om man inte vet! Jag vet inte nu heller, men har ett hum i det i alla fall. Jag diskade, plockade disk, fick lära mig att göra både toasts, bananabread och milkshakes. Ställa upp muffins och andra saker i glasburarna ni vet. Uppdrag att köpa milkshakes påfyllnad också! Första gången gick jag dit och frågade en anställd (detta var alltså på matbutiken woolworth) som inte alls förstod vad jag menade, så fick gå tillbaka till Leo och säga att de inte hade samma, men sen skickade han iväg mig igen och köpa det jag trodde blev bra och då köpte jag en som hade en milkshake på etiketten, smak choklad eftersom att det var den som var slut. Mission completed. När jag visade de två förpackningarna för Leo skrattade han och sa "Haha, that looks cool". Fick dock aldrig användning för dem. Jag träffade massor utav människor idag, värt att nämna en kille ifrån Peru som kallade på mig hela tiden, flirta jäklar och gjorde släng kyssar. Och en stamkund som direkt såg att jag var ny. På hela taget gick det helt okej. En del missar här och där, men jag lär mig! Tydligen lade jag exempelvis en take-away toast på fel håll exempelvis. Hittade inte rätt bord på en gång. Men det gör inte så mycket, kanske lätt att säga i efterhand men så känns det nu. 

Eftersom jag varken ser någon klocka eller bär klocka/mobil på mig så hade jag absolut ingen aning vad klockan var. Fick rast vid halv två i en halvtimma. Ringde Linnéa som lyckligtvis var kvar i byggnaden och så köpte jag en cottage cheese och åt mitt äpple. Lunch vågar jag inte kalla det, men något var det i alla fall! Halvtimma senare gick Linnéa hemåt och jag fortsatte jobba fram tills tjugo över fyra då Leo sa att jag kan sluta halv fem. Jag fick skriva upp mig på ett schema, så jag får betalt. Han kommer höra av sig inom det närmaste sade han om komamnde shifts.

Under dagen så hinner man ju snacka lite med de andra. De andra åter dumt, men vet faktiskt inte alls vad de heter. Kocken småsnackade jag lite med, var inte samma kock som när jag provjobbade. Han var irländare. Barista-killarna (som gör kaffet) kan väl komma ifrån Iran eller något? Den ena fråga om jag var basketspelare och som vanligt, hur man uttlar mitt namn. Den enda tjejen som jag jobbade med idag är lika dålig på engelska som jag och är italienare. Vi hade rätt kul när vi skulle förklara saker för varann för vi använde nog mer rörelser än ord. Alla sätt är bra förutom de dåliga! 

Leo hinner man inte snick snacka med så mycket. Men man märker när han sätter en på prov. När jag fick göra min första milkshake exempelvis, liksom är något i hans ögon som blinkar till på ett litet hån-aktigt sätt. Han är inte så jätteöverdrivet berömmande men tänker att sålänge han inte säger till så kan det knappast vara uruselt. Är ju van ifrån tiden på frullen, får man inget höra är det bra. Berömmer de är det övernaturligt. Haha, typ så. En annan rolig sak är att de fårgade mig vilken typ av kaffe som jag tyckte bäst om, då svarade jag att jag inte dricker kaffe. Så fårgade de om Sverige kaffe-kultur typ, och då sa jag att de dricker kaffe men absolut inte lika stort som här, på sätt och vis är det ju så. Starbucks, Wayne's, Espressohouse mfl har ju en del att välja på och alla är ju inte helt obekanta med både capuccino och latte. Men dessa krumelurer de gör med kaffet här finns ju inte på långa vägar hemma! En kaffebryggare, filter och pulver och där har vi svensk relation med kaffebönan. Däremot är jag rädd att de fattade det som att jag var totalt obekant med denna sortens böna och att vi svenskar knappt visste vad kaffe var... Nåväl. Haha.

Klockan halv fyra tackar jag för mig och Leo berättar att han alltid velat åka till Sverige. Lite småsnack om allt möjligt helt enkelt, och så om jobbet såklart. Små springer hela vägen hem där min hemmafru Linnéa kokat pasta, värmt min bajskorv (eh, köttfärslimpa) och tagit fram pesto och mjölk. Nu är jag mannen i huset va, den som försörjer familjen så man på bordet är det minsta jag begär!

En timma senare och en hets-tvätt av min svarta kostym är vi på gymmet och kör ben. Blev positivt överraskad av mig själv. Körde totalt 12-12-40-60-70-70-70-60-40 på knäböj. Sket i vikterna och fokuserade på djupet, stabiliteten och känslan. Kändes himla bra! Benpress blev det förutom pressen som i sig måste väga en jädra massa med tanke på storleken och fyra ställen att hänga vikter på blev det + 20 kg ifrån förra gången. Efter detta är det utfall... Men en pojke hade snott smithen så vi bestämde oss för att hitta på annat. Jag använde cc'n för att göra glutes-kicks fyrbent på en pall. Måste sett sjukt ut, men bra var den. Sedan en rump-övning därefter sumosquats och sits men itne minst raka marklyft med hantlar för hamstrings. Ett bra pass! Så himla himla skönt att släppa all stress på gymet och bara fokusera på en sak. Terapi mina vänner, terapi. För övrigt har jag nog aldrig svettats så mycket under ett pass, inte ens ett benpass förr! Det var som alla dagens känslor, stress och spänhet ramlade av mig med svetten typ, haha. Drack 1,2 liter vatten också. 

Efter detta gick vi till vår banks automat, som dessvärre ligger utanför pacific square. Tre (!! INTE OKEJ!) övergångställen med röd/grön gubbe måste passeras. Är så jobbigt! Totalt sex för att komma tillbaka också. In på coles, köpa russin, frukt, mjölk, ägg. Behöver jag nämna att endast ägg var det som skulle köpas? Hem påbörja detta inlgg. Duscha. Äta gröt med ägg, keso och plommon samtisigt man kollar på LOST. Dö lite en aning. Är så fruktansvärt trött nu! Mest mentalt tror jag. 

Hur är läget hemma? Saknar er. Men nu fick ni en liten uppdatering i stora drag om vad som pågått. Givetvis har jag tackat nej till intervjun imorgon som väntade. Kan tillägga utan att skämmas numera, att jag tackade nej till intervjun inför galopp-häst jobbet också. 

Juste! Så på något vis har jag fått något utav en självförtroende-boost nu de senaste dagarna. Gått ifrån att knappt velat öppna min mun på engelska till att tvingas både jobba för något jag aldrig gjort, och vara bra på det också, prata engelska och ställas utanför min komfortzonsradie man kan komma. Jag har överlevt och det har gått rätt bra ändå. Blir så stolt och glad att det gått så bra, är tacksam för att vågade, fick och gjorde det! Känner mig som lottovinnare! Peppade mig själv mentalt inför och under arbetspassen. Jag klarar allt! Jag gör faktiskt det. På något sätt, eller tillslut. Det känns bra. Men jag får kriga vidare, det är mycket att lära och jag har givetvis inte fått in allt som måste läras, kommer inte komma ihåg hur allt tillagas eller görs. Eller alla kryptiska symboler! Hujeda mig. Men vad jag vet att det löser sig ändå.

Nu ska vi hitta Linnéa ett jobb också men idag var hon och lämnade CV'n på ställen där de sökte folk, så det känns mer lovande då! Jag hoppas på det bästa och det kommer att ordna sig! 

Nä nu måte jag sova. Klockan är mer än tjugo i elva, hujeda mig! Ha en fin söndag och en GLAD ANDRA ADVENT där hemma i snön! Tänker på er ofta, mycket och länge. Love♥

Att våga. 

Ett par gånger har jag hört av min omgivning att jag är så modig som vågar åka ifrån Sverige, bara sådär. Att kasta sig ut i något som skulle kunna liknas som frittfall på Liseberg eller ifrån tioende metern i en simbassäng. Kanske är det så, kanske är jag modig. Men modig är mer än bara att våga. Det tror jag. 

Alla är vi nog lite vilsa under tonårens år, jag tror vuxna och även personer i min ålder kan alla hålla med om att man på ett eller annat sätt försökte hitta sin identitet under ungdomen. Vissa hade en större "utveckling" än andra som höll samma, jämna fart framåt. Vissa kanske genomgick sin största utveckling senare eller tidigare. Men just under tonåren händer det så mycket, inte bara att killar för mörk röst och tjejer bröst, men även så mycket identitetsfrågor haglar. Man lär känna sig själv, eller ja. Man försöker väl så gott som det går. Man är ena dagen ledsen, ensam och känner sig som det svarta fåret. Andra dagar har man både självförtroende och är peppad på livet. Allt sådant är okej, för det är ju en del av utvecklingen. Om att hitta sig själv. Man ska under tonåren lista ut: Vem man är, vad man står för, sin sexualitet, blivande karriär och så vidare. Inte nog med det ska du plugga, jobba och hinna med fritiden som oftast är någon form av fysisk aktivetet, vänner och gärna en partner. För att inte tala om festa också! 

I allt virrvarr om sin stora identitesfråga så står man där. Antingen ganska lugn eller helt totalt förvirrad. Sådan var jag. Jag var förvirrad. Jag både stressade och pressade mig själv. Det kanske inte syntes så väl de första åren, men efter ett tag så är det inte lika genomskinligt för resten utav världen. Så länge jag kan minnas har jag tyckt att jag varit sämst. Dålig, ful. Jag har haft, till synes fullständigt tramsiga och korkade, "ramsor" om mig själv. Det kunde handla om mig som person eller mitt utseende. Den som "betydde" mest var F:et: Fet, Finnig och fantastiskt Ful. Nu kan jag säga att jag aldrig varit ett enda utav de påståenderna men  då var det på blodigt allvar. Att aldrig känna att man duger till, skyller alla motgånger kring en på att jag liksom bar på en ond skugga över mig som drog med sig allt negativt. Det vet jag också idag att det inte stämmer, men däremot brukar negativt tänk faktiskt dra åt sig negativa handligar, men det är ju egentligen bara logiskt. 

Fylld utav skam, självhat och självförakt började jag hoppas mer och mer på att min tid på jorden skulle bli kort och lågsam, inte skulle jag komma lindrigt undan, det vore ju inte rättvist. Det konstiga är, och jag vet om det så väl själv, att man blir expert på att dölja alla känslor och tankar inför andra. För att få utlopp av alla känslor, tankar och för att slippa tänka på livet och istället på smärta var det ett enkelt val: Eftersom jag var fet och värdelös låg det nära till att fokusera och ägna all tanke på att, just precis. Svälta. 

Om det är något jag någonsin vet att jag är ruksigt bra på, så är det att just svälta mig själv. Det låter kanske lite komiskt, och egentligen är det ju väldigt hemskt. Men jag är något utav en expert på det. Att ägna hela livet till att just tänka på mat, mat och mat. Men aldrig äta. Jag är en matälskare och alltid varit, men det är skillnad på friskhet och sjukdom! 

Jag har länge tänkt att jag vill att alla som lär känna mig NU inte ska behöva lära känna sjuka-Elin. För den delen finns inte längre, men det är ändå en period i mitt liv som alltid kommer vara just en period i mitt liv. En väldigt betydande sådan, min hittills största livskris och egentligen den tiden jag blev kär i mig själv och jag och Elin gifte oss med varann. 

Tillbaka till svälten. Siffror blev viktiga. Min största fiende var mat. Min största farhåga var att äta. Ju mindre jag åt, destu sämre fungerar huvudet. Ju sjukare blir man. När detta pågår under flera månaders tid, ja då är man liksom förlorad i sig själv. För att göra en lång historia kort: Jag åt mindre och mindre, hade tvångsbeteenden och de enda få känslorna jag kände var: Rädsla, ledsamhet, ensamhet, ångest, rädsla, ångest, ångest och åter ångest. Jag insåg nog aldrig hur hela mitt liv raserades. Relationer krossades. Jag svek. Ljög. Allt för att dämpa ångesten som lurade precis överallt. Som viskade hur dålig jag var. Hur ful jag var och hur värdelös jag var. Hur jag än gjorde så var jag sämst. Dög aldrig till, det enda jag var god nog till var att sakta försvinna, dö. Svälta. Istället för att ta tag i sina egna, inre problem (som jag tror ju egentligen bara var en fråga om VEM JAG ÄR, och en avsakaknad av både självförtoende, självkänsla och självrespekt) 

Jag trodde på fullaste allvar att jag var helt anonym med det här, att det inte alls syntes utåt och herregud, varför kollade folk på mig så? Var jag så fet att folk alltså behövde glo på mig? Det triggade ju bara mer och mer. Så sjuka tankar, så dumma tankar! Så felaktiga. Men är man sjuk, så är man. Men det visste jag ju inte. Jag visste inte att jag var sjuk. Jag trodde jag bara var utvald till att behöva plågas. Deprission. Ätstörning. 

Men nu lämnar vi det! Det är ingen rolig läsning, för vet ni vad det bästa är? Bara för mam varit på botten betyder inte det att man inte kan nå toppen! På något jävla vänster så kom jag på rätt köl igen. Jag vet inte om det var den gången jag hörde Elina Stridhs låt för första gången och jag minns att jag sprang vägen hem och ramlade ihop, för mina ben var så trötta, eller när min hals var så sårig och svullen och jag kunde knappt prata, eller om det var när jag gick två mil i -20 grader med blödande fötter i converse? Jag vet inte, men något skedde och jag kom på fötter igen, och vet ni vad? Jag gjorde mig själv väldigt stolt. Det är bland det bästa jag någonsin gjort och är så evigt tacksam! På något sätt började jag, äntligen, förstå. JAG HADE FATTAT. 

Jag tyckte inte alls att jag var fet. Jag var rätt tanig. Jag var inte ful, jag är rätt söt. Jag är inte värdelös, jag är faktiskt både unik och värdefull. Jag kunde plötsligt värdesätta saker i livet. Inte bara vänner, familj. Men även att fåglar kvittrar och solen skiner. Låter så klyshigt, men känslan när man kände sig enad med sig själv, när Elin och jag blev bästa vänner, när vi blev enade i samma kropp. För när jag kände för första gången att Elin är in bästa vän, att hon är min trygghet, att jag gillar henne och att hon egentligen bara vill mitt bästa. Då var det som om himlen sprack upp i raketer vid nyår eller regnet störtar ner en varm sommardag. Den dagen, jag minns inte när insåg jag att min egentliga och enda trygghet är mig själv. Sålänge jag har Elin är jag i de mest trygga händer som finns. Så länge Elin går bredvid mig, hand i hand med mig, vet jag att jag alltid klarar mig. Att Elin gör allt för mig. Att hon inte är dum, den där Elin. 

Det låter kanske schizo-aktigt att se sig själv som i två delar, men vi är ju egentligen bara en person. Men jag måste vara bästa vän med Elin och det är jag nu. Det är trygghet! 


Men man måste våga. Våga vara rädd, våga slänga sig ut. Våga drömma och gå efter drömmen! Det är inte lätt. Man kommer snubbla på sina fötter, slå i huvdet och gå långa omvägar. Men vad gör det? Ju bredare du går, destu mer hinner du lära och se. Jag vågade ändra på mitt livs riktning och på sätt och vis är denna resan en revansch för mig. För att jag tog tillbaka MITT liv av något/någon tog ifrån MIG. Jag skulle i så fall säga mer att jag är modig som vågade lämna mitt förflutna och låta en ny sida skrivas än att jag modig som vågade åka utomlands. Jag skulle kunna identifera mig som modig till en viss del, men för det mesta handlar jag nog FÖRE jag tänker. En gång frågade Linnéa mig om jag sett "Yes man" någon gång, för jag säger alltid ja till inbjudande fröslag som att hänga med på saker. Ja, jag har sett den filmen men egentligen har jag nog mer sagt "ja til llivet" än JA bara för att inte säga nej. Kom på att de säger "JA till livet" i filmen också, haha. 

För att på något sätt knyta ihop säcken jag just öppnat vill jag säga att jag är trött på att styras av rädslor. Se problem istället för utmaningar och se mig själv som en förlorare när jag är en vinnare. Idag är jag inte längre rädd för att vara rädd, det är en del av livet. Men istället för att styras av det blir jag mer och mer pepp på att övervinna rädslor, eller oron eller tvekan eller vad man nu kan se som ett orosmoln på ens egen himmel. Alla dagar är inte självklara med pepp som gör att det ryker ifrån mina fötter. Jag känner mig inte världsbäst varje dag och vissa dagar känner jag mig både värdelös och fet. Men det betyder inte att jag är det, eller att jag låter mig styras utav det. Jag låter det passera. Jag vet ju att det går över, alla känslor är okej att känna! Jag vat ju egentligen både hur och vad jag står i tanken, i känslor och allt. Men ibland är det skönt att låta ytan röra om lite grann.

Såvida om jag är modig eller inte, eller om jag vågar eller inte. Jag vet inte, men en sak vet jag. Jag vägrar låta mig styras utav rädslor och är inte längre skräckslagen utav att ställas mig utanför min komfortzon. Jag har postat tidigare inlägg om just komfortzon-scenarion. Sålänge den är i ständig utveckling, så blir komfortzonerna än större. Numera klarar jag det mesta, med Elin i sällskap. Utan henne går det ju inte! Det är bland det bästa som hänt mig. Att jag lärde känna mig själv på riktigt.

Precis som jag och Linnéa just satt och diskuterade är fenomenet "det är någon mening med allt som händer" som vi båda tror på (nu har jag massor att blogga, haha.) så tror jag även detta ingår där. Just den här identitet-frågan, resan och modet i sig. Det är någon mening med allt, likaså detta. Det är ganksa skönt att lägga ansvaret på något annat till frågan "varför" också. 

Så är jag modig? Kanske är jag det. Jag är nog ändå det. Litegrann. Jag vågar vara modig. Men också rädd, ledsen, ensam och glad. Jag vågar också vara ensam och ställas inför problem. Och vad är ett problem egentligen? Går det att lösa - varför oroa sig? Går det inte att lösa? - varför oroa sig? 

Nu kanske jag mer drog i lösa trådar än att komma fram till något konkret i inlägget, men ni som läste får en gulstjärna i kanten! ♥

Ännu en dag. Vaknar strax efter sju för en mardröm. Drömde att jag jobbade som hästskötare för två travhästar som skulle startas. När vi skulle packa hö, stora, pressade balar så lade vi dem bakom hästarna, så de blev väldigt skärrade och nervösa. Jag sade hela tiden att vi kunde lägga dem framför hästarna, där det till och med var byggt för att de skulle packas. Det värsta var att jag redan inann vi åkte skulle ske en olycka och hästarna skulle skada sig. Jösses, vart får man allt ifrån egentligen? 

Väderstatus: Sol och mycket blåst. Det är ritkigt blåsigt! På väg till gymmet blåste det så illa att det drog riktigt kallt faktiskt! Idag avr jag ensam på gymmet, utan Linnéa. Biland är det gött att bara vara för sig själv ett tag. Det gick bra och jag gick hem och pratade med Dascha och Linnéa om jobb. 

För att få "dela ut" alkohol som en waitress måste du ha ett certifikat, RSA. Det kostar runt 600-700 :- och görs via internet. Det tar ett par timmar och ett par dagar efter klarat prov (garanterat) så kommer det på posten. Detta är nästintill obligatoriskt om man tänkt jobab som waitress. Det är dock inte lika angeläget på ställen som inte serverar alkohol, tänk er glassbar, café, mcDonald's och så vidare. Eftersom vi är super fula och ljugit om erfarenheter som inte finsn i våra CV'n ljuger vi även om detta. Alltså: Vi söker jobb med CV'n som intygar att vi innehar RSA. Den dagen vi får napp som känns bra då fixar vi det samma dag. Smart va? Då ser vi ju om våra förfalskade CV'n går hem utan att göra ett RSA i onödan. 

Givetvis är det inte kul att behöva ljuga, verkligen inte. Men det är medräknat här. Alla ljuger. De kallar det inte ens för lögn, utan ett "måste". Våra svenska gener säger åt oss att detta är FEL FEL FEL och det må det vara i Sverige. Här är det tydligen en del av spelet. Eftrersom våra nya CV'n inte är i våra händer än ska jag nu försöka söka lite via internet sålänge och se om det går hem! 

Stay tuned! 

Hej på er! 

Ska alldeles strax säga tack för denna torsdag och lägga ned datorn. Men ska uppdatera er lite snabbt först! Dagen började likt sina vanliga rutiner, ägg kokas och gröten tillreds. Jag äter alltid gröt med keso och plommon. Torkade, förstås. Dessa biter jag av i mindre bitar med hjälp av tänderna, förr använde jag en sax men de små rackarna klobbade bara sig fast på saxen. Biter jag kan jag ju liksom få dem att landa exakt där jag vill ha dem. 

Ni ser? Även här är rutiner skönt och hemmavant. Vi i Sverige är vana vid att förstora saker och ting, som om livet vore helt annorlunda på andra sidan jorden än hemma i Sverige. Visst är det så, jag menar här är det varmt i december och man växer inte upp med skoluniform och rödljusen på gatorna är inte alls så många som här. Men ändå, folk ser oliak ut och det gör alla, här som i Sverige. Men ändå förskönar man nog utlandslivet på sätt och vis. Men jag tror minst lika stor % av invånarna här, likt Sverige, bara längtar efter sin semester, få sluta jobbet och komma hem till vad för dem är en familj, eller ett hem, eller ja. Ha en vardag helt enkelt. Så exoktiskt är det för oss kanske. Vi är inte vana vid att gå längs Darling Harbour Bridge kvällstid då alla kontor längs de megastora, enorma skyskraporna tecka sig framför oss likt ett hav av ljus och höga som en flodvåg. Det är exotiskt för mig, som är van vid barren i skogen och samma gamla domkyrka. Men för alla de andra, som gått där var dag, är det för mig barren och domkyrkan. De kanske hade tappat hakan när jag visa dem runt i Skara. Sett saker som jag aldrig lagt märke till, inte sett skönheten i det jag kallat vardagen. 

För att komam tillbaka till verkligheten ska jag tala om att nu har vi minnsann efter uppmaningar av vår hyresvärd skrivit om våra CV'n. Känns himla kul att ljuga om erfarenheter som är tomma likt kolsyrebubblor i en nyöppnad colaburk, men Shirley, hyresvärden berättade att det minnsann inte är lögner. Det är såhär det går till. Nåväl, vi fick skickat dem till henne för utskrift sedan får vi se vad detta leder till! 

Vid fyra tiden begav vi oss in till Sydney för vi skulle grilla med resten av familjen, eller en del utav den. Vi mötte Lina, Linus och Josse på Coles i Pyrmont, där de bor. Efter ett långt besök på Coles där vi skulle komma fram till vad vi skulle laga (grillen var eventuellt inte användbar, ugnen oupptäckt osv) så bestämdes det för biffar med råstekta potatisar. Vi blev inbjudna till deras mysiga lägenhet och där väntade lille Jonas på oss! Efter något som kändes som en evighet blev maten klar! Innan dess hade vi gått husesyn (ingen otrolig vandring men mysigt har de allt! Julstämning efter besök på IKEA). Maten var helt okej, något smaklöst men vad tusan spelar det för roll när man får vara med sina vänner igen? De är saknade och man märker när man är ifrån dem hur mycket de betyder för en, hur mycket man faktiskt uppskattar dem. Jag kände mig mer eller mindre hel när jag var där. Komplett. Inte så att jag känner mig halv nu, eller innan, men mer en familjär känsla spred sig inombords liksom, ni vet så där varm och man skulle kunna identifiera sig med en katt som ligger i soffan ihoprullad till en kanelbulle, med slutna ögon och kurrar så där mysigt. Nöjd med tillvaron här och nu liksom.

Efter en massa snack om allt mellan himmel och jord tog vi våra trogna apostlahästar till Hyde Park där vi tog en buss hem. I med pluggar i öronen och musik sattes på. Svara meddelanden på favebook och kik. Kolla instagram. På vägen hem gick dock bussen sönder eller något så vi fick hoppa på en annan buss som väntade bakom oss. Hur de lyckats tajma vår buss strejk och den bakomvarandes räddning vet jag inte, men hem till Anzac Parade kom vi och gick vår sista halvkilometer hem. Hemma hivade i oss vatten, lät min dator ladda ned gratis antivirus program, fy skäms Elin som inte haft detta, och nu ligger vi här som döda sillar och borde sova. Vilket jag ska nu! KRAM!

Hej på er, 

Idag hade vi kommit överrens om att åka till Madame Toussoud's eller Wild life of Sydney. Men ibland blir inte planerna som man planerat dem helt enkelt! Vi tog dock en svängom in till Sydney för att kolla läget och för att staden saknade ju oss! 

Annars går tankarna ganska trögt under de allra varmaste timmarna på dagen, då solen vare sig den lyser eller ej, avger värme som får min överläpp att svettas... Det faktiskt så. Vi har diskuterat en del om vad vi borde göra, vad vi vill göra och lite ekonomi-frågor. Räknat lite på hur vi skulle klara oss utan jobb och lite så. Både jag och Linnéa skulle klara oss rätt bra utqan jobb även om det skulle ge lite extra klirr i kassan till en större budget till framtida planer. Men det skulle GÅ och det är inte omöjligt. Jag har fått svar ifrån ett jobb jag sökt och det är hästjobbet. Men då är frågan: Är det värt det? Kommer det vara ett slitjobb? VILL jag verkligen detta? Jag är ju egentligen inte desperat efter ett jobb, och är det då detta jag vill? I Sverige var jag trött på hästjobb, visst detta är inte Sverige någonstans men ändå. Jag är inte så säker på att jag vill mocka bajs dagarna i ända här heller. Kanske låter brutalt bortskämt av en snorunge som jag men sanningen är sannerligen sann. Hur som helst vill de ha en eventuell intervju på fredag, med en bunt papper om omdömen ifrån tidigare jobb. Det låter ju käckt, men hur tusan ska jag hinna fixa fram det? Hujedamig. 

Samtidigt känner jag å andra sidan att ett waitress-liknande jobb skulle ge mig mer rent för språket, inflytandes och lära känna mer "normala" människor. Nu säger jag inte att hästmänniskor är onormala, men att ni vet få mer inflytande i det vardagliga livet. Jag ska inte sopa iunder mattan att jobb som jobb eller folk som folk är alltid givande. Jaja, hur jag än vrider och vänder på det slår fördelar ut med nackdelar och jag står ändå mitt i stormen och greppar kring en lyktstolpe eller tappade glassen men har struten kvar i handen. 


En bild ifrån min promenad häromdagen. Som ni ser så är det varmt (okej detta kanske inte kommer fram så tydligt) men det är soligt, folk svettas och det är varmt som satan. Ändå har "vår" strand mindre besökare än Flämslätt i Skara. Hur bra är inte vårt läge? Jag är glad att Bondi Beach inte är vår närmsta strand, där kryllar det av turister. Här skulle vi kunna tas som icke-utbölingar. Nästan,

Idag var vi inne i Sydney och gick till en sportbutik, för att kolla på proteinpulver. Tillskott, onödiga saker helt enkelt. I Sverige kan man komma lindrigt undan med ett hyfsat, illasmakande proteinpulver runt 150 :- för ett kilo eller två, här var det billigaste som inte innehöll en jäkla massa socker $70 för 900 g, alltså inte ens ett kilo för närmare 450 :-! Det är helt sinnessjukt? Det tråkiga är att jag hittar verkligen inget billigare, och de billigare alternativen, som då är oftast skit, är ändå i princip samma prisklass, kanske $60-65 vilket ändå är runt 400 :-. Hell no!

På tal om träning så tränade vi idag och det var lägg dej-schema eller B.R.U.T.A.LT (Ben, Rumpa, Usch, Tungt, Alltid, Lika, Trött - ett citat jag läste på en blogg, sant eller hur?) eller bara leg day. Ben idag. Men det är inte tråkigt, ett av mina absoluta favoritpass. Varför? För att det är gött att kötta och för att det ger i sig en go känsla. Men också för att det är så mycket kvar att lära, testa och utvecklas! Ingen har perfekt teknik men mina benböj KÄNNS bra. Jag har till och med fått beröm för dem! Idag möttes vi av att "min" stång är upptagen. (HELL NO! NEVER HAPPENDS AT THIS GYM!) Det var duracell-kaninen som hade my squat-racket. Men han var trevlig och sade något i stil med "I get emberessed if you put more weights than me". Det gjorde vi... Hehe. Egentligen är det inte min stång som ni förhoppningsvis förstår, men det är en ganska stor längdskillnad mellan mig och Linnéa så det är lättast att ha var sin ställning i och med att när det är tungt vill man (jag) inte böja mig ned och Linnéa når inte om den passar mig. Så Linnéa fick börja. Idag blev det ett utan-att-vi-själva-visste-om-det-pass med fokus på utveckling och teknik. Linnéa ville fokusera på att våga gå djupare. 60 kg på racket och fina benböj gjordes. Jag å andra sidan har egentligen bara en liten slö räv bakom örat, behöver lite pisk för att gå djupare, för ganska djupt kan jag gå utan att tappa rygg, stabiliteten eller själv grundpositionen. Men däremot har jag lite av en slö räv, men även en mental spärr som innebär att jag inte vågar lita på mig själv. Jag blir helt enkelt osäker när viktskivorna är stora, det är tungt på stången och... Jag behöver tid på mig att vänja mig vid vikterna, bli bekväm med dem. Lära känna dem ordentligt, bli vänner att vi gör det här tillsammans! Så när jag började nosa på 60 kg behövdes det en rejäl tid för mig att vänja mig. Sedan flytten har jag dock köttat på rätt okej och låg senast på 75 kg genom de tyngsta böjen. Idag körde jag med "bara" 70 kg. Det är en strålande vikt för mig personligen! Är så glad att nu kunna känna att det är en vikt jag har däruppe. Visserligen spelar inte vikten någon roll, musklerna i sig skiter fullständigt i siffran, antal rep och set, bara den får bli trött liksom. Men ändå är det en vinst för mig. Jag kommer ihåg tidigt i våras när jag kämpade med 10 kg på muskelpassen hemma på Hälsostudion.

Det jag skulle komma till var att när jag knäböjer 100 kg har jag lovat att bjuda ut Linnéa på restaurang för att fira lite! Mål ska man ha, det tror jag är bra. Jag har fler mål, ta 50 i bänk, 30 i militären, men det är inte så relevant nu, men snart och skam den som ger sig! Knäböjen följdes av den härliga mosaren, aka mina bens bästa vän, benpress. Lassa på mer vikt och det gick fint. Detta följdes upp med utfall med samma vikter som vanligt och isner att dessa börjar bli lätta och inte alls så tunga längre. Så det fick bli sumoböj med hantel mellan/på två bänkar. Tungt! Sedan var det ett par övningar kvar och allra sist en strålande favorit: Romanian deadlifts with dumbbells! Eller raka marklyft med hantlar, kändes fint i hamstrings och en give-me-five på den och Linnéa och jag var nöjda. 

Skalliga Elin under "av travningen". Altså vi brukar alltid sänka vikten till 40 kg under sista setet för att känna att det är lekande lätt, ungefär som när man hopptränade med hästen och när man var klar med den svåra övningen hoppade man om för att få hästen att förstå hur lätt det var, eller ja. Trava av efter ett pass hemma.

Kanske inget roligt inlägg alls enligt alla men så får det vara. Vi har massor på gång, egentligen. Vi har fått inbjudan till att hälsa på Hailsey där hon bodde, vart det nu låg, någon timme utanför Sydney och det vore jättekul och verkligen något vi kommer prioritera! imorgon ska vi grilla med våra mates inne i Sydney. Det ska bli spännande med en catch up och lite utbyte av erfarenheter gällande jobbsökande då de andra legat på ordentligt! Dock är jag rädd att de inte mötts av öppna armar överallt, men skam den som ger sig! Vi har inte heller mötts utav några varma famnar, men ja. Vi kämpar på och vi har varann. Det är snart jul och då blir folk allt som oftast snälla och borde ge oss massor utav kramar.

På tal om det! Vår banks motto eller ja, vad man nu ska kalla det är "When you believe you can, you can." Klyshigt men så sant! För övrigt förkortas vår bank just "CAN". Tror jag i alla fall. 

Andra saker som hänt är att jag har snackat med lite vänner hemifrån och jag saknar er alla där hemma och jag hoppas att ni alla har en underbar december nu! 

Just nu sitter jag och Linnéa och kollar på  waitress-tips på you tube, japp så illa är det. Jag ska inte sticka under stolen med att vi känner oss nere med det här med jobben. Det är bara att inse att man ska ljuga totalt i sitt CV och gå RSA, alltså en utbildning för att få servera alkohol. Givetvis finns det fler jobb är servitörer, men det är helt klart överhängande vad som behövs mest och där vi som utbölingar har störst chans att få napp. 

Frågorna haglar. Vad gör vi om bara en av oss får ett jobb? Ska den andra stanna i så fall eller ska denne lämna efter tre månader? Vart ska man söka? Hur? Hur på ska man vara?

Visst, jag kanske kan få jobb med på ett lögnktigt sätt, men till vilket pris? Tappa tallrikar och uppträda nybörjaraktigt? Det kommer ju synas att man inte är van eller har flera års erfarenhet som v blivit tipsade om att skriva. 

Eller så slutar jag oroa mig för en stund. Ibland, eller rätt ofta, glömmer jag av att stanna upp här och nu och förstå, inse och njuta av nuet. Att vi är här! Att jag är här! Att jag vågade åka, lämna allt där hemma och kasta mig ut i något som faktiskt är så fantastiskt skrämmande, häpnadsväckande och förbaskat underbart. Jag måste tillåta mig att inte oroa mig, eller tänka för mycket. 

Haha, vi fick en knäpp innan (detta inlägget har legat lite halvt färdig skrivit några timmar) och bara skratta åt allt och inget. Kanske är det för att vi ätit kladdis nu igen eller att hopplösen avlöstes i skratt, vet icke vad men kul är det! Nu har vi precis ätit ett halvt äpple, jag har faktiskt fått svar ifrån ett hästjobb här i Sydney! 

Nu har vi också en ren säng, nybäddad och helt underbar! Haha, nu ska jag nog säga hej för jag är trött och skriver inget vettigt. 

Nu ska jag ge mig på ett blogginlägg! 

Har faktiskt dragit lite på den, tänkt strunta i det. Inte riktigt orkat eller egnetligen velat. Varför? Av den simpla anledning att jag vill såg gärna berätta roliga saker, hur kängurur väckt mig om natten, lamor spottat mig i ansiktet eller vilken fantastisk utsikt vi såg på Blue Mountains. 

Men det betyder inte att det varit en dålig dag, eller hur? Så nu ska jag berätta! Jag vaknade vid sju, ingen ny nyhet alltså. Vi åt frukost, gym och handling av mat. Fram till elva var jag på lite dåligt humör, inget gick riktigt som jag ville. Jag råkade trycka in en två dollars mynt i fel mynthållare till en kundvagn så den fastnade och förblev låst ändå, men en kille på Coles hjälpte oss. Jag glömde riva morötterna (jag tvättade dem inte ens!!) innan kokning så skalet var liksom flytande men försvann i mixern och som tur var inte förde med sig någon bitter smak till vår morotssoppa. Egentligen var jag inte på dåligt humör men om jag ska förklara på något vis så är jag en ganska bestämd dam. Uttrycket är otroligt avvikande för min ålder, jag vet jag vet, men lite så är det. Det gick inte riktigt som jag gjorde och ibland är jag till naturen lite lättretad när jag väl är sådan, något går emot mig och jag tar det personligt och idiotförklarar mig själv. Men hela min natur är inte dålig inte! Även om jag då och då, idiotförklarar mig själv är jag inte sämre än att kunna betrakta mitt beteende utifrån och istället för att döma mig själv, klanka på mig själv, försöka motivera mig till att vända på det, se det som en utmaning och rycka på axlarna åt det. Inte ta på sig det, inte låta det bli något. Nu beskriver jag det i vanlig ordning som om det är en jättegrej men det är ändå en jättegrej att kunna vända på det! Så lätt har det inte alltid varit.

Väl hemma = jobbletande. Här kan både jag och Linnéa intyga att luften gick lite ur oss. Under dagen fick vi erbjudande som eskortflickor, förklarade att alla ljuger i sina CV'n, blev tipsade om att skriva att vi har tre års erfarenhet som waitress som vi inte har och så vidare. Men det går ju inte att ljuga om att man jobbat som waitress när man aldrig har det? Alla förstår ju att det kommer synas så fort man börjar jobba, eller hur? Sanslöst.

Vi gav mer eller mindre upp. Linnéa bestämde sig för att kolla på sin You Tubers på datorn. Jag pluggade in mina hörlurar, satte på min spotify och gick ut. Ut, ut och ut. Bara få tankarna rulla vart de ville, känna vinden på kinden och värmen mot benen. Jag styrde mina steg mot havet, gjorde mitt första samtal till Sverige till en vän. 27 minuter senare, påfylld med havets energi, ny energi och lite lätthet. Tankeverksamheten sattes igång en aning, och jag orkade inte känna mig nedslagen för att jobb-statusen kanske inte är på vår sida just nu, men det betyder inte att den aldrig kommer vara det, eller hur?

Igårkväll ringde mamma mig, på telefonen. Ett svenskt samtal, åh vad underbart det var! Mamsen, alltid så bra inputs och tankar, så snäll, sann och stöttande. Att hon ringde upp ett par minuter senare för att bara säga hur stolt hon var, hur glad blir man inte? Jag som är svag för sådant, ja jag kan ju inte låta ögonen fyllas. Ibland, eller rätt ofta faktiskt, önskar jag att jag var där. I köket, med mamma. En kopp kaffe framför mig (har inte druckit på flera månader nu! haha) men mjölk i. Bara hon, jag och våra tankar. Det är fint att veta att hon är där. 

Nu lyssnar jag på Sleeping with sirens fina album "If you were a movie, this would be your soundtrack". Mätta och glad med perfekta kvällsmaten: Gröt med plommon, keso och ägg. Till efterätt gjorde vi en kladdis.. Såg tre avsnitt av LOST. Dagar som idag är okej! Mjukstart på veckan ju, huja! Vi har en hel vecka framför oss, varför stressa? Vi har massor av viktigt att göra! Leva exempelvis.  

Hej hopp i galopp snurrisnurr bakåtvolt. 

Söndag idag och jag är på bra humör! I Svearike är klockan runt halv ett på natten och ni bore, om ni inte redan gör det, sova! Här börjar klockan närma sig lunchtid. 

Igår, efter att vi ätit en strålande kvällsmat innehållande grönsaker (kors i taket, dra mig baklänges och så vidare) åt vi en halv kladdkaka ihop. MED TIM TAM. OCH BILLIG VANILJGLASS. Det lustiga är att jag som varit så fruktansvärt hårt hållen av mig själv gällande onyttigheter de senaste åren måste med handen på hjärtat, säga att det är lustigt men otroligt sant. Jag har aldrig presterat såhär bra på gymmet förr. För vet ni? Efter i tisdags och en halv Ben & Jerry direkt pumpandes ut i gluteus har nu även kladdis och TimTam visat vad de går för, rätt ut i nya PB (förra i tisdags och ännu ett idag!) och en röv som liknar en persikas! Är det inte fantastiskt? Det kanske inte har med vad jag äter till fullo heller, kasnke sitter det i huvudet eller att jag sover bra, men det känns bra ändå! Känslan är viktigast för mig ocksåFörra benpasset ökade jag 5 kg på stången. Idag 10 kg. FRÅN FÖRRA PERSONBÄSTA SOM GJORDES I ONSDAGS! Det betyder att jag ligger typ 10kg över min egen kroppsvikt. Underbart, och jag känner mig som Lady Gaga i "applouse". Jag är inte längre rädd, och vet ni? Det är rätt bra att vara rädd. Allt kommer till den som vågar vara rädd. Jag vågar det. Jag har vågat, jag vågar och kommer att våga. Det känns bra! 

Vi vaknade idag, eller nej. JAG vaknade idag vid sju, drog mig till halv åtta då min vätsekfyllda blåsa var tvungen att tömmas. (tragiskt att jag har så lite att skriva om att mina toalettbesök blir relevanta). Vi åt frukost med Ken som skulle gå på bodypump på fitnessfirst (plus fitness rival hähä). Våra kära nyinkomna hade fest här igårkväll. Både vi och Ken hade hört dem. De skulle inte med till gymmet, konstigt va? 

Så nu sitter jag här. Nöjd med min prestation, och nöjd med livet som det är ändå. Jag har förlorat den stora klumpen i magen och vågar släppa lite på mina hårda tag kring saker jag tror jag måste hålla så hårt kring. Linnéa duschar och jag ska göra det efter henne, nämnde jag att vi har en egen toalett nu? Så sjukt gött! Sen ska vi äta rester till lunch, och göra matlista och planera veckan. Vi ska försöka dela ut CV'n nu när vi fått dem och vara turister. Men idag ska vi först köa ett tag inför Hanna Hart-grejen och jag som inte ens är involverad ska spela min del av spelet, jag ska också ha en fan bild med henne! Coolt ju, hon är ju USA:s motsvarande William Spetz, om ni hört talas om honom. Eftersom till och med jag har det känns det inte såå otroligt att någon av er också skulle gjort det. Annars: Sök på you tube.com! 

1:a december idag. Kanske snö hos er? Julen börjar tränga sig på, julklappar ska ordnas och mörkt är det också. Men jag kan faktiskt sakna det mörka, grå Sverige. Det är ju ändå Sverige liksom.  

Fick just reda på Quasi, Fridolf och Julius kommer till Sydney igen! Då är vi alla inom samma stad, eller radie eller vad man ska säg. Kul!