Tänkelitänk
Kategori: Allmänt
"A psychologist walked around a room while teaching stress management to an audience. As she raised a glass of water, everyone expected they'd be asked "half empty or half full" question. Instead, with a smile on her face she inquired, "How heavy is this glass of water?" The answers called out range from 8oz to 20oz. She replied, "The absolute weight doesn't matter. It depends on how long I hold it. If I hold it for a minute, it's not a problem. If I hold it for an hour, I'll have an ache in my arm. If I hold it for a day, my arm will feel numb and paralyzed. In each case, the weight of the glass doesnät change, but the longer I hold it, the heavier it becomes." She continued, "The stress and worries in life is like that glass of water. Think about them for a while and nothing happends. Think about them for a big longer and they begin to hurt. And if you think about them all day long you will feel paralyzed - incapable of doing anything. Always remember to put the glass down."
Detta läste jag via Linnéas tumblr, som vår vän Linda hade lagt upp på sin tumblr. Tycker detta är så intressant! För så är det faktiskt, det är sant.
De som känner mig väl vet att jag är en tänkare. Tänker jag inte för mycket så överanalyserar jag och sitter fast i tanken. Det handlar oftast om relationer mellan mig och andra människor. Jag kan fundera länge över saker som hänt, varför det hände, hur och hur den andre personen borde tänka, säga och känna. Varför jag är sådan är nog främst för det hör till min natur, men också för att jag är rädd för att såra. Jag är också expert att föreställa mig scenarion och tänka "om". Men jag är bara människa och även jag gör misstag och fel, även jag har sårat och sårar. Även jag säger fel sak vid fel tillfälle likaså som någon gör det emot mig.
Men skillnaden är hur man hanterar det. Saker händer. Konflikter mellan personer sker och avstånd bildas mellan oss. Jag har alltid haft svårt att bara acceptera allt och gå vidare, jag vill veta varför. Varför ville inte den vara min vän längre? Jag analyserar mitt eget beteende, och andras. Mina egna tankar och känslor, och jag tänker nog åt den andre parten likaså.
Om det handlar mer om specifik händelse, eller ett möte med en annan person som kanske varit det sista på länge så kan jag även här analysera ned mötet i detaljer, tänka hur, varför, när, varför tusen gånger om. Jag har lätt för att fundera över saker som jag borde gjort, vad jag inte borde gjort och så vidare.
Som ni förstår kan en liten händelse plötsligt bli väldigt stor och betydande i mitt huvud, tankarna gör att stressen ökar och jag kan inte bara släppa det. Något jag har lärt mig är att jag kan inte tänka, känna eller förklara andras beteende. Jag kommer aldrig kunna styra någon annans tankar, alla tankar är privata. Känslor är personliga och beteenden... Tja, jag är inte den som bestämmer vad andra gör. Men däremot har jag mig själv att styra. Jag kan styra min tankar, känslor till viss del men framför allt mina handlingar.
Men det ger också massor av tankar, eller kan. När jag och Elin blev ett, haha, så har det blivit lättare för mig att acceptera och släppa även min del utav grejen som hänt eller skett. Jag är inte alls så ångerfull med mig själv. Jag är lika hård gällande mina känslor eller dum om mina egna tankar. Det har även blivit lättare att släppa saker, inte överanalysera eller övertänka.
Men även att bli mer ärlig och öppen har hjälpt enormt! Våga släppa på trycket inför någon man känner trygghet inför. Mamma är bra på det. Eller nu, sambo-Linnéa. Eller någon annan förtroendefull vän som man känner trygghet inför. Eller bara få diskutera sina egna tankar med ett bollplank. Gällande vad som helst! Framtiden, känslor, relationer, kärlek eller utbildning. Vad som helst!
Det jag försöker komma till i detta inlägg, är väl att våga ställa ner glaset! Var inte rädd för att be om hjälp, stöd eller tid. Jag har många gånger inte vågat ta plats, inte velat "störa" och känt mig jobbig som klagar. Men det är inte klag, det är bara tankar som vuxit i ens eget huvud och faktum är, att när tankarna får komma ut ur munnen till någon man känner förtroende för brukar de inte alls vara så skrämmande stora som de varit inuti mitt eget huvud. Å andra sidan - finns det något bättre än att få diskutera tankar, känslor och andra frågor med en kär vän? Tror inte det! Jag har inte gått och lagt mig en enda kväll här i Sydney utan att diskuterat något med Linnéa. Vi pratar mycket om kärlek, känslor, relationer och även andra livsfrågor ihop. Det är skönt tycker jag!
Nu tappade jag spåret lite, men ja. GOD JUL!
Detta läste jag via Linnéas tumblr, som vår vän Linda hade lagt upp på sin tumblr. Tycker detta är så intressant! För så är det faktiskt, det är sant.
De som känner mig väl vet att jag är en tänkare. Tänker jag inte för mycket så överanalyserar jag och sitter fast i tanken. Det handlar oftast om relationer mellan mig och andra människor. Jag kan fundera länge över saker som hänt, varför det hände, hur och hur den andre personen borde tänka, säga och känna. Varför jag är sådan är nog främst för det hör till min natur, men också för att jag är rädd för att såra. Jag är också expert att föreställa mig scenarion och tänka "om". Men jag är bara människa och även jag gör misstag och fel, även jag har sårat och sårar. Även jag säger fel sak vid fel tillfälle likaså som någon gör det emot mig.
Men skillnaden är hur man hanterar det. Saker händer. Konflikter mellan personer sker och avstånd bildas mellan oss. Jag har alltid haft svårt att bara acceptera allt och gå vidare, jag vill veta varför. Varför ville inte den vara min vän längre? Jag analyserar mitt eget beteende, och andras. Mina egna tankar och känslor, och jag tänker nog åt den andre parten likaså.
Om det handlar mer om specifik händelse, eller ett möte med en annan person som kanske varit det sista på länge så kan jag även här analysera ned mötet i detaljer, tänka hur, varför, när, varför tusen gånger om. Jag har lätt för att fundera över saker som jag borde gjort, vad jag inte borde gjort och så vidare.
Som ni förstår kan en liten händelse plötsligt bli väldigt stor och betydande i mitt huvud, tankarna gör att stressen ökar och jag kan inte bara släppa det. Något jag har lärt mig är att jag kan inte tänka, känna eller förklara andras beteende. Jag kommer aldrig kunna styra någon annans tankar, alla tankar är privata. Känslor är personliga och beteenden... Tja, jag är inte den som bestämmer vad andra gör. Men däremot har jag mig själv att styra. Jag kan styra min tankar, känslor till viss del men framför allt mina handlingar.
Men det ger också massor av tankar, eller kan. När jag och Elin blev ett, haha, så har det blivit lättare för mig att acceptera och släppa även min del utav grejen som hänt eller skett. Jag är inte alls så ångerfull med mig själv. Jag är lika hård gällande mina känslor eller dum om mina egna tankar. Det har även blivit lättare att släppa saker, inte överanalysera eller övertänka.
Men även att bli mer ärlig och öppen har hjälpt enormt! Våga släppa på trycket inför någon man känner trygghet inför. Mamma är bra på det. Eller nu, sambo-Linnéa. Eller någon annan förtroendefull vän som man känner trygghet inför. Eller bara få diskutera sina egna tankar med ett bollplank. Gällande vad som helst! Framtiden, känslor, relationer, kärlek eller utbildning. Vad som helst!
Det jag försöker komma till i detta inlägg, är väl att våga ställa ner glaset! Var inte rädd för att be om hjälp, stöd eller tid. Jag har många gånger inte vågat ta plats, inte velat "störa" och känt mig jobbig som klagar. Men det är inte klag, det är bara tankar som vuxit i ens eget huvud och faktum är, att när tankarna får komma ut ur munnen till någon man känner förtroende för brukar de inte alls vara så skrämmande stora som de varit inuti mitt eget huvud. Å andra sidan - finns det något bättre än att få diskutera tankar, känslor och andra frågor med en kär vän? Tror inte det! Jag har inte gått och lagt mig en enda kväll här i Sydney utan att diskuterat något med Linnéa. Vi pratar mycket om kärlek, känslor, relationer och även andra livsfrågor ihop. Det är skönt tycker jag!
Nu tappade jag spåret lite, men ja. GOD JUL!