Tisdag morgon
Kategori: Allmänt
EN VECKA KVAR!
Känns helt sjukt as mega bra! Eller ja, på sätt och vis vill jag att dagarna ska gå saaaktaaa så att man hinner med så mycket som möjligt och på andra sätt vill man att dagrana bara ska svischa fram så man åker någon gång. Nåja, den dagen kommer tids nog ändå.
Igår var jag sådär extremt duktig och hängde fram min fina backpackingsväska, en svart Haglöfs Zolo, 60 liter. Min trygghet. Som kommer bära mig... Eller jag snarare den, haha. Jag lade även fram eventuella passande shorts, bikinis och sådant där som ändå inte används nu som ska med. Jag lade ihop alla viktiga papper (försäkring, kontoutdrag, visum osv) i en mapp och mina AUS $ i en plastficka. Känns otroligt! Jag hängde också fram min rygga som jag ska ha som handbagage. Ja, ni vet. Jag fixa, trixa lite. Drömde mig lite bort. Planerade lite.. Visslade högt för mig själv och funderade.
När var det egentligen allt började? Jag minns intre riktigt. Eller jag tror, om jag minns rätt alltså, att Lina nämnde någon gång i kanske oktober-november förra året om att hon, Kajsa, Linnéa och Josse var pepp på att dra till Australien. Antagligen måste Lina ha frågat om jag var på för jag tror aldrig jag skulle kommit på idén själv nämligen, eller bjudit in mig själv. I December började jag jobba på Stadt, i frukosten. Då jobbade Kajsa och Julia där och Julia som skulle dxra till Düsseldorf och Kajsa backpacka i Thailand så jag blev pepp på livet där och då liksom. Vid just denna tid, eller kanske strax innan hade jag det ganska jobbigt med mig själv. Jag hade inte en enda dröm, inga visioner, jag gillade inte mig själv och jag tyckte att jag själv var patetisk, ful, dum och värdelös. Men tack vare Kajsas ord (och viftar med händerna likt en säl) "Jag är så sjukt pepp på livet!!" så vände min räsla till något jag ville. Jag ville också bli fri ifrån alla tvång, elaka tankar och ångesthästar. Så stort jävla fett tack Kajsa/Quasi/min pappa för de orden har verkligen betytt! (Med det är en helt annan historia det där) Hur som helst så har vår grupp nu växt. Julia kom hem ifrån Düsseldorf och planerade inte att åka med till Ausi, men bestämde sig någon gång under sommaren att hon ska minnsann med, sjukt kul! Även Linas bror Linus följer med och Jonas blev meddragen under stochampionatet! Så vi är ett fett gäng för ett fett äventyr!
Känns helt sjukt as mega bra! Eller ja, på sätt och vis vill jag att dagarna ska gå saaaktaaa så att man hinner med så mycket som möjligt och på andra sätt vill man att dagrana bara ska svischa fram så man åker någon gång. Nåja, den dagen kommer tids nog ändå.
Igår var jag sådär extremt duktig och hängde fram min fina backpackingsväska, en svart Haglöfs Zolo, 60 liter. Min trygghet. Som kommer bära mig... Eller jag snarare den, haha. Jag lade även fram eventuella passande shorts, bikinis och sådant där som ändå inte används nu som ska med. Jag lade ihop alla viktiga papper (försäkring, kontoutdrag, visum osv) i en mapp och mina AUS $ i en plastficka. Känns otroligt! Jag hängde också fram min rygga som jag ska ha som handbagage. Ja, ni vet. Jag fixa, trixa lite. Drömde mig lite bort. Planerade lite.. Visslade högt för mig själv och funderade.
När var det egentligen allt började? Jag minns intre riktigt. Eller jag tror, om jag minns rätt alltså, att Lina nämnde någon gång i kanske oktober-november förra året om att hon, Kajsa, Linnéa och Josse var pepp på att dra till Australien. Antagligen måste Lina ha frågat om jag var på för jag tror aldrig jag skulle kommit på idén själv nämligen, eller bjudit in mig själv. I December började jag jobba på Stadt, i frukosten. Då jobbade Kajsa och Julia där och Julia som skulle dxra till Düsseldorf och Kajsa backpacka i Thailand så jag blev pepp på livet där och då liksom. Vid just denna tid, eller kanske strax innan hade jag det ganska jobbigt med mig själv. Jag hade inte en enda dröm, inga visioner, jag gillade inte mig själv och jag tyckte att jag själv var patetisk, ful, dum och värdelös. Men tack vare Kajsas ord (och viftar med händerna likt en säl) "Jag är så sjukt pepp på livet!!" så vände min räsla till något jag ville. Jag ville också bli fri ifrån alla tvång, elaka tankar och ångesthästar. Så stort jävla fett tack Kajsa/Quasi/min pappa för de orden har verkligen betytt! (Med det är en helt annan historia det där) Hur som helst så har vår grupp nu växt. Julia kom hem ifrån Düsseldorf och planerade inte att åka med till Ausi, men bestämde sig någon gång under sommaren att hon ska minnsann med, sjukt kul! Även Linas bror Linus följer med och Jonas blev meddragen under stochampionatet! Så vi är ett fett gäng för ett fett äventyr!