elinwhirlwind.blogg.se

DAG 1
Onsdag

Klockan väckte oss klockan sex, då vi formligen hoppade upp ur våra sängar. Vi fixade våra sista sysslor: Ge katten mat, vattna trädgården och fixa med biogasen. Efter detta duschade vi eftersom biogasen luktar en del. Efter duschen gick vi in I huset, kokade ägg och gjorde gröt. Vi åt vår frukost och vid nio tiden hämtade en taxi upp oss för att köra oss till flygplatsen. Varför vi valde taxi var för att det skulle bli ungefär lika dyrt som med tåg, tro det eller ej. Vårt flyg gick vid 11 och jag hamnade mellan Linnéa och en man som erbjöd mig att sälja ett olagligt (?) 2-års visa för $150. Haha, han visade mig sms och en himla massa ifrån folk som han sålt detta till.. Ja, jösses vad ska man säga?

Flygresan gick bra och medan vi väntade på bagaget sprang vi på toaletten. Linnéa gick först och kommer tillbaka och säger att hon läst om att myggor bär smittbara sjukdomar. Jag gick på toa också, och jodå där sitter det informations-affisher med information om symptom och liknande om man får dengu-sjukan tror jag den heter. Låter lovande. Vi ringer hostelet som ska hämta upp oss 20-25 senare. UT går vi och möts utav det som vi trodde var Australien, hetta och luftfuktighet. Tropiskt klimat och vi står i en dal omringad utav enorma, gröna berg. Som på LOST-ön.

Lilla bussen hämtar upp oss och tar oss till hostelet där vi checkar in och får reda på att vi blivit ”uppgraderade” till en fyrbäddsrum med bara tjejer. Inte oss emot, haha. Men det första som möter oss är en tjej som ligger i en säng och hostar och verkar lida utav feber. Vi vill ju inte bli sjuka nu... Sedan möter vi nästa tjej, som verkar vara super trevlig. Isa heter hon och kommer ifrån danmark. Hon väntar på att åka hem efter att pluggat här i Cairns förstår jag det som, men att hon för sex år sedan reste precis som vi.

Vi gör inte så mycket denna dag mer än att gå till Coles i ett varuhus i närheten. Där ser jag en kamerabutik eftersom jag vill införskaffa en Gopro-kamera. Jag får ett mystisk erbjudande att komma tillbaka två och en halv timma senare för att köpa gopro hero+ silver för $300 iställer för $400. Men enbart i cash. Jag blir ju genast tvivlande, ett kamera för 600 spänn billigare är ju inte dåligt men gäller garantier och sådant då?

Vi bestämmer oss för att köpa vår mjölk och lite godis och sedan gå ”hem” för att gå tillbaka och prata med gubben. Innan vi är tillbaka går vi in på Hi-fi eller vad den heter. Ungefär Australiens Elgiganten på minneskort då en Gopro har ett minimalt minneskort jämfört med en systemkamera, sp ett sådant måste jag ju också köpa. Där ser vi att det finns 16 mb för $54,95 vilket kostade motsvarande $59 hos gubben.

Vi går tillbaka till gubben och jag köper erbjudandet och vill ju ha ett minneskort också. Då får jag ett 32 mB minneskort värt $99 för $50, kameran för $300 istället för $400, och en flytande ”handtag” till kameran värt $40 GRATIS.

Gubben förklarar att han endast kan göra såhär för att han har något samarbete med butiksägaren yada, yada. Men men, jag sparade ungefär $200 på dealen och fick hans visitkort som garanti ”jag tar hand om er”. Nåväl. Hem och försöka lära sig kameran. Den verkar enkel.

På kvällen testar vi en ”backpacker” kvällsmål som är gratis på ett annat backpacker-ställe vid namn Gullians eller något. Världens minsta portion av en helt okej bolgonese, bara det att man var tvungen att köpa dricka för $3 till, vilket var ovärt. Så tyvärr är detta dyrare än vår gröt.

På kvällen läser vi bok och jag läser ut Ondskan för ungefär sjuttonde gången i mitt liv hittills, en väldigt bra bok. Vi somnar vid nio och strax innan det berättar den sjuka tjejen att hon ska till sjukhuset för att hämta medicin.

DAG 2

Sovit som stockar vaknar vi när den sjuka tjejen ska iväg på en dyk-tour. Vi går också upp och äter lite frukost innan vi har en heldag i Cairns. Hela dagen regnar det som om det inte regnat på åratal, visserligen är det wet season men ändå. Vi letade upp Peterpans där vi direkt uppdaterade oss på internet eftersom vi saknar det på vårt hostel. Efter lite snack med omvärlden och saknade vänner (Tack för att Becca, du är bäst.) så började vi kolla igenom våra biljetter och jag ringer för att säga allt är okej till ett bushcamp vi ska på. Då säger killen att det bara finns en person bokad? Så då får Linnéa ringa för sig men ack minnsan, hon finns inte med. Panik. Som tur var satt vi inne på Peterpans så de måste ju lösa problemet. Vad har blivit fel? Har ingen utav Linnéas biljetter blivit bokade? Killen på Peterpans hittar senare felet, det finns två ref. nummer... Pinsamt, nästan. Men som tur var löste det sig.

Vi satt på Peterpans ett bra tag tills vi var hungriga och skulle gå och leta upp Vibe bar, där vi båda hade gratis biljetter. Vi går dit men icke minsann, inte fungerar de. Linnéas gick ut år 2013 men mina 2015 men de fungerade inte för det... Uppgivna gick vi tillbaka till Peterpans och undrar vad är felet nu då? De vet inget alls utan ger oss än fler gratis biljetter eller rabattkuponger till saker vi ändå inte kan använda. Åh.

Vi bestämde oss för att äta kyckling kebab på en slovakisk eller grekisk restaurang. Någon måste tyckt synd om oss i regnet för servitrisen kommer fram till oss och ger oss en extra portion eftersom det blivit fel med en annan kunds beställning. Glada åt vi den med.

Resten utav dagen strosade vi mest runt på gatorna i regnet eftersom vårt rum luktade svett efter den sjuka tjejen, enligt våra teorier. Men tillslut gav vi upp och gick tillbaka för att äta lite gröt och läsa böcker tills vi somnade runt nio. Givetvis hann vi packa och planera inför äventyren dagen efter.

DAG TRE
Fredag, Green Island

Min mobil ringde och väckte mig halv sex på morgonen. Under natten hade jag vaknat utav att den sjuka tjejen (som mår betydligt bättre på medicin) pratade i telefon och en gång utav att regnet eller monsunen, piskade emot vårt fönster.

Jag hoppade upp och var glad att vi packat och gjort i ordning allt dagen innan eftersom vi knappast kunde tända i taket när de andra låg och sov. Jag gick på toa, klädde på mig och tillsammans gick vi ned och åt frukost som blev gröt. Vi satt vid köket en bra stund för att chilla och jag hann använda gratis Wifi på telefonen för att säga hej till mamma. Det kändes bra.

Vid kvart i sju gick vi mot piren och hamnen, där vi skulle checka in på Ocean Free, företaget som vi skulle åka med ut till Green Island och även snorkla med i Barriärreven. Ocean Free har två båtar: En liten segelbåt och en stor motorbåt. När vi bokade hela resan med Malin på PeterPans i Brisbane, valde vi den lilla segelbåten. Kanske gjorde vi rätt val för vi var bara tio som åkte med den båten (tar egentligen upp till 35 gäster) och motorbåten såg betydligt fullare ut. Halv åtta tror jag alla hade hoppat på vår båt (Linnéa och jag var först) och efter kort information, en kopp te och en muffins, åkte vi iväg. Det skulle ta oss två timmar att komma till Green Island. Resan gick bra och i början var vädret fint, men sedan började det regna och Linnéa blev åksjuk. Dock blev vädret fint och Linnéas åksjuka bättre när vi väl var framme vid den lilla ön som är otroligt vacker. Havet var verkligen turkost och mat såg fiskar överallt. Efter ännu en kort information fick vi snorkel, cyklop, simfötter och våtdräkter utddelade. Våtdräkterna var främst till att skydda oss ifrån den dödliga jellyfish-tentaklerna som kan finnas. Det var upp till oss att använda dem eller inte, men jag tog chansen.

Vi hoppade i vattnet och ungefär där började det kännas dåligt för mig. ”Touren” gick för fort och vid den är tidpunkten blåste det mycket. Mitt cyklop var helt missanpassat och efter sisdär femtioelva klunkar saltvatten ber jag om hjälp och tour-nissen gör väl det han borde. Efter en kort tour där jag med nöd och näppe med livet i behåll hoppar jag upp på båten igen och ser hela min insats som ett misslyckande. Inte hade jag fått använda min GoPro ens en gång. Eftersom jag knappt kunde hålla mig vid ytan var det inte direkt tal om att filma, så det skötte Linnéa. Trots att jag då och där kände mig som en jobbig unge som inte klarar sig själv kan jag nu i efterhand ändå vara lite glad för jag gav inte upp direkt, jag fick hålla en havsgurka som tyvärr liknade mest en rosa/svart dildo både till utseende och konsistens. (Ursäkta detta, men det är faktiskt sant!) klappa en jättesnigel liknande havssnigel med tufsig utsida samt sett en riktig sköldpadda.

Men just då såg jag allt som ett misslyckande. Teamet på båten hade duktat upp till plockmats-lunch så jag njöt av sallad (tragisk jag vet men jag saknar att äta sallad till mat!) med olika sorters skinka, kyckling, bröd och pastasallad. Ungefär här blev vädret ännu bättre och blåsten måste ha mojnat. Vi blev hela gruppen satta i en liten båt där en i teamet körde in oss till just Green Island (de hade parkerat båten en bit utanför). Där fick vi en stund på oss att upptäcka ön. Det första vi gjorde var att slås utav dessa syner:
- Havet är fantastiskt.
- Sanden är fantastisk
- Det är fantastiskt varmt
- Solen står fantastiskt rakt upp
- Det är fantastiskt mycket asiater på ön.

Vi gick på toa och sedan hoppade vi havet som var varmt, riktigt varmt. Filmade och lekte i havet som de barn vi är och njöt utav den starka solen. Solen stod verkligen rakt upp på himlen och tar mycket.

Vi fick tillsägelse om att åka tillbaka med lilla båten till stora båten antingen 13.15 eller sista gången 14.15. Vi valde den tidiga båten tillsammans med två andra för att ge snorklingen ännu en chans och för mig att ge revansch. Vi tog en timmas snorkling där vi hann se en haj och lite firrar. Kul! Strax efter två kom de andra tillbaka och resan hemåt började. Vi blev bjudna på ost och kex i en omgång, frukt i en annan och sist men inte minst olika sorters kakor. Ungefär samtidigt på vägen hem kände vi hur det började svida på ben och i ansiktet och jodå, när vi kom hem hade vi en anings nyans utav rött på oss. Men det var det värt! Det var en minnesfull dag och vi hade bra väder, roligt sällskap och en fantastisk dag och nu har vi snorklat i barriär revet mina vänner!