Hej på er! Hur mår ni? Jag mår bra och är mätt för första gången på ett par dagar, är nyduschad och glad efter att läst ett mail ifrån min mammut!
Precis som jag skrev tidigare åkte vi iväg till köpcentret, MBK. Eftersom vi är åtta personer fick vi åka två taxibilar. Efter en taxiresa som vi betalade 200 Bath (50 SEK) och som var en kulturupplevelse! Det var dansande blommor i rutan, en stereo som spelade den mest annolrunda musik vi någonsin hört. Resan tog kanske 30 min, så det är otroligt hur billigt det är här! Vi kom fram, och skulle leta upp de andra som hade blivit avsläppta vid en annan ingång, då de inte syntes till. Det roliga var att vi smsade medan vi stod utanför och såg att Burger King var precis innanför så vi skrev "ses vid Burger King!", så vi gick innanför dörrarna, genom säkerhetskontrollen och insåg att köpcentret var ENORMT. Sju våningar stort och 18 fotbollsplaner... Typ. Så att ses vid Burger King var ett dålig idé eftersom det antagligen fanns ett par stycken. Men tillslut hittade vi varann och spenderade ett par timmar i köpcentret. Alla köpte något tror jag, förutom jag tror jag! Eller nu ljög jag, jag och Linnea köpte torkad kiwi ihop! Helt okej smak.
Eftersom jag och Linnea ätit ett par timmar tidigare än de andra, var vi också hungriga mycket tidigare än de andra. Vi försökte hålla ut men tillslut gav vi upp för hungern, åkt till högsta våningen och gick till en restaurang som hade mer "vanlig" mat förr oss, kyckling, fick och kött i princip. Det började dåligt, servitören släpade fötterna, var otroligt trött/otrevlig. När maten kom var det, visserligen inte helt förvånande, en minimal portion. Det värsta var att kycklingen var mest slem och var helt enkelt oätlig och smakade typ slem också. Men hungriga var vi och åt allt det vi kunde.
Not so yummy! Så hungriga gick vi därifrån, och dyrt var det också, hela 112 Bath per person! Haha, eller egentligen inte, hela 28 spänn men ändå... Vi mötte de andra och drog iväg till köpcentret bredvid, SIAM, där vi letade efter Kajsas "Magnum factory" där man skulle få designa sin egen magnum-glass, men efter kanske en timmas letande och frågande berättade en vakt att det hade stängt och inte var kvar i köpcentret. Tråkigt, och lite underligt att såpass många förklarat vägen dit, haha. Så vi tog varsin taxi hem igen och det gick ju bra fram tills att vår (min, Kajsa, Lina och Julia) taxi körde förbi vårt hostel, och verkligen FÖRBI. Han körde rakt fram tills han äntligen vände (?) och körde tillbaka, alltså en omväg på kanske 20 minuter. Väl framme satt de andra och väntade på oss, vi sprang upp till våra rum (åtta trappor för hälften av oss, skojar inte att man både svettas och att lungorna vidgas!) Lade av oss lite packning och gick på toa och gick ut på gatorna igen. Här är lite bilder ifrån dagen:
Lite stolt är jag allt! Jag har idag använt min kamera på riktigt för första gången, och har enbart använt manuella inställningar, och såklart ett proffs blir man ju inte under en dag, men så illa är det väl inte?
Vi gick alltså ut på gatorna igen, för att leta mat igen. Vi har kommit fram till att vi är två olika saker: Antingen hungriga eller trötta. Eller både och! Vi fann ett mysigt liten restaurang med mycket personal eftersom vi hade tre par granskande ögon på oss hela tiden. Jag åt kyckling med bambu och ris, och slog stort på en ice-tea igen! Denna gången var den extremt god! Sjukligt god helt enkelt! Efter denna goda mat var jag nog mer mätt än hungrig, vilket är ovanligt för den senaste tiden! På vägen hem skildes vi åt, alla förutom jag och Linnea gick hem för de ville ut och ta någon öl efter att de tagit en nap och en dusch. Jag och Linnea gick vidare mot marknaden vi var på igår igen. Denna gång var det mycket mer folk och många var utklädda till haloween-dräkter. Med låtsasblod, häxor och sådant. Det var alltså mycket mer folk idag och säljare var mer på än dagen innan. Till skillnad ifrån igår var idag hittade jag lite! Jag köpte ett linne med stor urrigning vid armhålan, ni vet? De som känner mig vet ju att ja verkligen älskar denna typ av linnen. Perfekta när man svettas som jag gör just nu också! Sedan köpte jag ett par tunna, fladdrande, gröna "elefant-shorts" och två armband plus en fotlänk (deter det så? Låter som sandaletter, ett ord jag avskyr!) med snäckor på. Priset då? Jag prutade på det mesta. Eller ja, allt utom smyckerna. Linnet ville de ha 150 Bath för, köpte det för 100 Bath (25 SEK) och shortsen för samma, dessa ville de ha 120 för. Här under kommer en bild på mina inköp:
Shortsen är så inte typical-Elin men linnet är verkligen det, right? Sen gick vi till 7eleven och köpte oreo-glass att dela på och Linnea fick även med lite is-te. Hihi, nu sitter vi i sängen med glass i magen och letar lägenheter i Melbourne och lyssnar på Kent. Sen ska vi sova, godnatt på er!
Jag och Linnea vaknade tidigare än de andra med hunger så ville vi såklart käka direkt. Medan de andra sovde och gjorde sig iordning gick vi ner till gatorna för att käka frukost. Vi hade redan igår bestämt att äta på samma restuarang som vi åt på igårkväll, så så blev det! Stället heter Diamond House och var helt okej, alltså väldigt bra då de har samma inredning i hela matsalen samt uniform på de som jobbar! Frukosten bestod av scramble eggs, toast och varsin iste. Efter detta gick vi till 7eleven, tog ut lite bath (har totalt tagit ut 3500 Bath vilken är ungefär 900 kronor.) kolla på glass och köpte vatten. Vi mötte resten av gänget på gatan och bestämde oss för att ses 12.30 och åka till ett köpcentrum här i Bangkok. Jag vill köpa flipfliop och något linne eftersom man svettas rätt rejält här..
Dag två i Thailand. Vaknar till att kroppen är stel, och att det gör lite ont. Sängen är stenhård. Annars har jag bara frusit lite inatt och sovit så bra! Vi var nog rätt utmattade efter 3-4 (? svårt att veta exkat) resande. Idag har vi planerat att åka till ett köpcentrum där AC finns eftersom vår största lycka och längtan i detta land är ju AC, haha.
Linnea har just vaknat så förhoppningsvis kan vi snart dra ner och käka lite frukost! Så hungrig jag har varit sedna vi kommit hit har jag inte varit på länge i Sverige. Portionerna är minimala, man har ingen aptit i värmen vilket leder till att man inte orkar äta. Men igår kväll när jag och Linnea gick på marknaden köpte vi var sin färsk skivad frukt. Då jag inte var sugen på att få klåda/sår i munnen utav ananas/mango/etc tog jag vattenmelon! Den var god. På vägen hem gick vi in och kollade menyn på en restuarang som vi käkade på kvällen om de hade en bra frukost. Jodå, scramble eggs, ham, bacon, sausages, toast, coffe/tes och juice för 120 bath, alltså ungefär 30 spänn för en frukost! Det går att köpa frukost på hostelet. Men har enbart sett typ vitt bröd/socker/te för samma peng, så det känns ju mer än värt att faktiskt gå till en restaurang!
Nu ska jag se till att få upp oss ur sängen, idag ska jag även försöka ta lite kort med kameran.
När vi var Nu sitter jag och Linnea i vårt dubbelrum på ett Hostel i Bangkok, utmattade, nyduschade trötta, glada och pepp!
Men för att ta allt ifrån sin början ska jag nu förklara resan. Klockan 4.24 ringde min vöckarklocka i Sverige den 29/10. Jag var dock redan vaken för hade vaknat en timma tidigare och kunde inte somna om, haha. Duscha, gjorde mig iordning, käka lite frukost, packa ihop allt och åkte sedan till Skara för att möta upp Håkan och Linnea vid sju. Sedan körde vi helt enkelt upp till Arlanda med två stopp för mat och kisspaus, för att möta upp de andra på flygplatsen. Ett snabbt och lite ledsamt hejdå till våra päron begav det sig. Vi var dock rätt sent ute tydligen för det var inte länge efter säkerhetskontrollen som de ropade ut det sista final call.
Väl på planet gick det bra, förutom missödet med utebliven mat, eller ja tre av oss fick det. Vi trodde vi hade förbeställt detta så när jag, Linnea och Linus, som satt på samma rad, frågade om det blivit missförstånd var flygvärdinnorna snälla och gav oss mat ändå, bara att vi var ju ett sällskap på 8 pers... Annars var det bara att försöka sova så gott man kunde och underhålla sig så bäst man kunde. Planet lämnade Arlanda 14.35 och landade i Bankok cirka 6.30, deras tid, alltså 6 timmar före. Genom alla kontoller i Bangkok som gick superb, tills att vi skulle hämta väskorna då Josses väska tydligen inte följt med till Bangkok. Men detta löser sig förhoppningsvis och väskorna hittar till vårt nuvarande hem i Bangkok.
När vi gick ut genom dörrarna ifrån flygplatsen möttes vi av kvav, dunkel och värme. Himlen är grå och visst är det ljust, men knappast någon klar sol. Det är ganska skräpigt, något misär-liknande. Eller bara min svenska syn på något som är flera miljoners vardag. Men det är ändå lite skrämmande hur bortskämd man blir för man har det så enkelt på något vis.
Efter cirka 40 minuters taxifärd kom vi fram till hotellet där vi inte kunde få våra rum, men kunde lämna våra väskor. Under tiden vi väntade på rummen tog vi ut lite pengar, käkade mat (vi var HUNGRIGA) vilket var en minimal portion men ack så god kyckling och ris med currysmak. Standard? Haha. Men man får akta sig för salladen för man kan bli sjuk. Billigt var det också, 10 spänn för det lunchen! (cirka 50 Bath) Efter det gick vi till 7eleven och köpte toapapper. Thailändare har en liten dusch bredvid toastolen så man kan duscha av stjärten men det är väl inte vi svennar så sugna på precis.
Sen gick vi tillbaka till vårt Hostel där vi väntade en stund för att sedan få våra rum. Jag delar rum med Linnea på en extremt hård säng, no kidding när jag säger att man får ont som satan när man sitter på den. Men vi har gjort det så bebonat vi kan: relativt iordning och flyttat runt lite grejor. Vi tog en dusch i den kombinerde toan och dusch där enbart kallvatten finns. Men det gör liksom inte så mycket eftersom det ändå är varmt här.
När vi var inne på 7eleven blev jag så sjukt förvånad då alla förpackningar var minimala mot i Sverge, säg hälften av storleken? I USA är Sverige hälften av deras storlekar. På allt! Ifrån färdig fralla, till duschtvål eller godispåse. Allt är litet. Även alla affärer.
Övriga första intryck utav Bangkok är att alla verkar trevliga och söta, de älskar sin kung, det luktar antingen bajs/fisk/vidrigt/instängt längs gatorna, de älskar ris, kör galet i trafiken.
Så även om det inte är en svit vi bor i, med kortläsare och det luktar lite speciellt tror jag ändå på att det är en god erfarenhet! Uppdatering lovas inom det närmaste!
Känns helt sjukt as mega bra! Eller ja, på sätt och vis vill jag att dagarna ska gå saaaktaaa så att man hinner med så mycket som möjligt och på andra sätt vill man att dagrana bara ska svischa fram så man åker någon gång. Nåja, den dagen kommer tids nog ändå.
Igår var jag sådär extremt duktig och hängde fram min fina backpackingsväska, en svart Haglöfs Zolo, 60 liter. Min trygghet. Som kommer bära mig... Eller jag snarare den, haha. Jag lade även fram eventuella passande shorts, bikinis och sådant där som ändå inte används nu som ska med. Jag lade ihop alla viktiga papper (försäkring, kontoutdrag, visum osv) i en mapp och mina AUS $ i en plastficka. Känns otroligt! Jag hängde också fram min rygga som jag ska ha som handbagage. Ja, ni vet. Jag fixa, trixa lite. Drömde mig lite bort. Planerade lite.. Visslade högt för mig själv och funderade.
När var det egentligen allt började? Jag minns intre riktigt. Eller jag tror, om jag minns rätt alltså, att Lina nämnde någon gång i kanske oktober-november förra året om att hon, Kajsa, Linnéa och Josse var pepp på att dra till Australien. Antagligen måste Lina ha frågat om jag var på för jag tror aldrig jag skulle kommit på idén själv nämligen, eller bjudit in mig själv. I December började jag jobba på Stadt, i frukosten. Då jobbade Kajsa och Julia där och Julia som skulle dxra till Düsseldorf och Kajsa backpacka i Thailand så jag blev pepp på livet där och då liksom. Vid just denna tid, eller kanske strax innan hade jag det ganska jobbigt med mig själv. Jag hade inte en enda dröm, inga visioner, jag gillade inte mig själv och jag tyckte att jag själv var patetisk, ful, dum och värdelös. Men tack vare Kajsas ord (och viftar med händerna likt en säl) "Jag är så sjukt pepp på livet!!" så vände min räsla till något jag ville. Jag ville också bli fri ifrån alla tvång, elaka tankar och ångesthästar. Så stort jävla fett tack Kajsa/Quasi/min pappa för de orden har verkligen betytt! (Med det är en helt annan historia det där) Hur som helst så har vår grupp nu växt. Julia kom hem ifrån Düsseldorf och planerade inte att åka med till Ausi, men bestämde sig någon gång under sommaren att hon ska minnsann med, sjukt kul! Även Linas bror Linus följer med och Jonas blev meddragen under stochampionatet! Så vi är ett fett gäng för ett fett äventyr!
Jaha, nu har jag blogg. Blivit med blogg, säger man så? Det har förvisso varit ett tag man tänkt på det, innan jag tog mig mod och skaffa blogg. Så man kan ju säga att jag var havande då? Bör tilläggas att namnet var extremt svårt att bestämma. Men nu heter jag elin whirlwind för jag är nog lite av en virvelvind trots allt. Bara i mänsklig for och en bra sådan!
På tal om vad bloggen skulle heta var det en väldans ståhej för VAD den skulle heta eftersom tanken är att den ska bli min största och främsta connection mellan mitt vardagslivs-update mellan mig och mina närmsta när jag reser till Australien! Så de som vill och kan följa mig. Först var jag inne på namn som "elinsresa", "resandefot", "faraway", "seeyousoon", men sen insåg jag att jag kanske vill ha en blogg som inte slutar för att min resande slutar. Vem vet, jag kanske vill tjäna pengar? Då måste jag ha ett fungerande namn helt klart!
Viktiga dagar Just nu lever jag i extremt viktiga dagar. Det är exakt 7 dagar, 20 timmar och cirkus 52 minuter kvar tills flyget går till Bangkok. I skrivandes stund alltså. "Hur känns det?" The typical most common question... Ja, hur fan känns det? Tyvärr har jag väl fortfarande inte förstått det riktigt, men idag var jag duktig och hängde fram min backpackingväska, lite shorts som ska med och skrev ned viktiga saker.
Varför det är viktiga dagar är också för att det är mycket viktiga saker som måste göras nu innan jag och mina vänner lämnar Svearike och flyger likt de flyttfåglar vi är, mot varmare breddgrader. Jag måste dels hets-ringa viktiga samtal, se till att ha ordning på alla papper, träffa personer man vill träffa innan och hinna njuta av Sverige. Liksom krama ur de sista höstvindarna, andas in den friska luften, tända ljus och bara vara nära familjen. Det känns lite som om livet har fått en dead-line och en del saker som man har skjutit upp i månader måste göras NU. Det känns himla skrämmande och samtidigt sjukt gött att få en spark i röven och se till att få saker gjort.
Annars är det väl mest att försöka få så mycket tid med de som står en närmast och bli mer pepp för var dag! Imorgon är det bara 7 dagar, det känns fantatiskt, LIVET LEKER.
