Karma
Kategori: Allmänt
Livet är läskigt.
Både jag och Linnéa är stora believers av "everything happends for a reason". Så är det. Eller alltså... Nu låter jag troende eller så. Men det är gött att tänka så ibland.
Både jag och Linnéa är stora believers av "everything happends for a reason". Så är det. Eller alltså... Nu låter jag troende eller så. Men det är gött att tänka så ibland.
När vi kom till Oz var siktet att åka till Sydney, se Paramore och få jobb som cafébiträde eller liknande. Det gick sisådär. Så vi bestämde oss för att höra av oss till Mitch och Magnus om att kanske kunna bo hos dem ett tag och söka lyckan där. Sedan blev det andra planer då vi inte kan stanna där förevigt samt att det verkar vara minst lika svårt att få tag på "vanligt" jobb i Brisbane som Sydney. Så vi bestämde oss för att ge Brisbane två veckor, sedan resa östkusten upp på två veckor och sedan vara i Thailand i tre veckor och flyga hem till slutet utav februari. Vi kom även på att nu är det snart "sista andetaget" att resa östkusten. I februari börjar the wet-season och sedan kommer hösten och efter det vintern. Våra plånböcker börjar också bilda djupa svarta hål och det tickar mer och mer mot minus. "Tid är pengar" har blivit ett faktum för oss. Då fick vi plötsligt bråttom, åka nu nu! Samtidigt vill vi vara hemma till sommarens början, så vi inte missar sommarjobben.
Då kom vi på idén att vore det inte hur kul som helst att jobba på farm ändå? Så vi sökte tusen jobb, kollade in privata farmjobb som working hostels och så vidare. Vi bestämde oss för att lägga working hostel åt sidan och kolla på privata annonser. Jag skickade ett reply på en hstgård i norra Melbourne och fick svar. Allt lät perfekt tills nu ikväll då vi fick ett nej. Snopet. Vi blev deppiga för vi hade ju just gjort en ny plan: Åka dit, jobba våra tre månader för second year visa och sen dra till uluru, Alice Springs och sedan åka hem över sommaren och åka perfekt till januari och dra östkusten med en fet plånbok, utan att känna stress för att pengarna skulle ta slut direkt och kunna använda oss utav Peterpan's men istället för två intensiva veckor på östkusten, ge det en månad eller så. Visst låter det bra?
Det spräcktes dock nu ikväll och vi blev lite deppiga, igen. Vi ville ju detta! Jag är personligen inte så sugen på working hostel. Men som en vän skrev "Att en dörr stängs... Så öppnas nya." Det är sant på flera sätt för dels:
- Tack vare att vi satte oss ned och kom till insikt att skit, vi vill nog stanna lite längre än en-två månader till, kunde vi börja tänka i andra tankar.
- Vi har insett att second year visa inte vore så dumt ändå
- Att vi inte MÅSTE ta östkusten nu. Den kommer finnas kvar och vi kan tjäna mer pengar och uppleva den med fetare plånbok.
De senaste dagarna har vi växt otoligt gällande VÅR resa, vad vi vill och hur vi ser på det. Som jag skrev i förra inlägget "allt ordnar sig till det bästa tillslut" och jag är så säker på det! Jag är verkligen det. Även fast vi fick ett nej innan för bara någon timme sedan...
Hörde Magnus av sig till oss nu precis om ett jobbtips hos en vän till honom, mitt ute i Bushen där man kan jobba av second year visa men som "vanligt" jobb (typ bartender,på bensinstation) eftersom det är mitt ute i ingenstans. I så fall har vi tillgång till ett enklare boende där. Alltså: En dörr stängdes. Tusen nya öppnades! Vår dröm om att få uppleva bushen samt kusterna, få secons year visa lever vidare! Alla förändringar är alltid till de bättre och det är jag så säker på!
Nu sitter vi och är glada och peppade igen. Är så tacksam för alla hjälpsamma människor! Detta är verkligen början på något stort, det är jag så säker på! Så tro tusan att det var meningen med att vi skulle få ett nej till farmen? Det var bara för att öppna våra ögon till något annat.
Nu låter jag troende eller något sådant, känner att det varit mycket snack om "everything happends for a reason"-snack men... Det är ju nästan så? Men skit pommfritt vad livet rockar!!
Vet ni vad? VI HAR EN TVÄTTMASKIN IGEN!! Shirley var här idag med en ny (begagnad för alla andra, ny för oss) så vi har en tvätt nu!! Tjoho, Linnéa slipper gå underbyxlös och jag slipper lukta svett.
Då kom vi på idén att vore det inte hur kul som helst att jobba på farm ändå? Så vi sökte tusen jobb, kollade in privata farmjobb som working hostels och så vidare. Vi bestämde oss för att lägga working hostel åt sidan och kolla på privata annonser. Jag skickade ett reply på en hstgård i norra Melbourne och fick svar. Allt lät perfekt tills nu ikväll då vi fick ett nej. Snopet. Vi blev deppiga för vi hade ju just gjort en ny plan: Åka dit, jobba våra tre månader för second year visa och sen dra till uluru, Alice Springs och sedan åka hem över sommaren och åka perfekt till januari och dra östkusten med en fet plånbok, utan att känna stress för att pengarna skulle ta slut direkt och kunna använda oss utav Peterpan's men istället för två intensiva veckor på östkusten, ge det en månad eller så. Visst låter det bra?
Det spräcktes dock nu ikväll och vi blev lite deppiga, igen. Vi ville ju detta! Jag är personligen inte så sugen på working hostel. Men som en vän skrev "Att en dörr stängs... Så öppnas nya." Det är sant på flera sätt för dels:
- Tack vare att vi satte oss ned och kom till insikt att skit, vi vill nog stanna lite längre än en-två månader till, kunde vi börja tänka i andra tankar.
- Vi har insett att second year visa inte vore så dumt ändå
- Att vi inte MÅSTE ta östkusten nu. Den kommer finnas kvar och vi kan tjäna mer pengar och uppleva den med fetare plånbok.
De senaste dagarna har vi växt otoligt gällande VÅR resa, vad vi vill och hur vi ser på det. Som jag skrev i förra inlägget "allt ordnar sig till det bästa tillslut" och jag är så säker på det! Jag är verkligen det. Även fast vi fick ett nej innan för bara någon timme sedan...
Hörde Magnus av sig till oss nu precis om ett jobbtips hos en vän till honom, mitt ute i Bushen där man kan jobba av second year visa men som "vanligt" jobb (typ bartender,på bensinstation) eftersom det är mitt ute i ingenstans. I så fall har vi tillgång till ett enklare boende där. Alltså: En dörr stängdes. Tusen nya öppnades! Vår dröm om att få uppleva bushen samt kusterna, få secons year visa lever vidare! Alla förändringar är alltid till de bättre och det är jag så säker på!
Nu sitter vi och är glada och peppade igen. Är så tacksam för alla hjälpsamma människor! Detta är verkligen början på något stort, det är jag så säker på! Så tro tusan att det var meningen med att vi skulle få ett nej till farmen? Det var bara för att öppna våra ögon till något annat.
Nu låter jag troende eller något sådant, känner att det varit mycket snack om "everything happends for a reason"-snack men... Det är ju nästan så? Men skit pommfritt vad livet rockar!!
Vet ni vad? VI HAR EN TVÄTTMASKIN IGEN!! Shirley var här idag med en ny (begagnad för alla andra, ny för oss) så vi har en tvätt nu!! Tjoho, Linnéa slipper gå underbyxlös och jag slipper lukta svett.