elinwhirlwind.blogg.se

Nu är jag hemma i Svea Rike igen. Det känns bra! Resan blev lite ändrad men det kommer upp senare. Men vi lever och vi mår bra! 

Sitter vid min gamla dator och hittar roliga bilder: 


1. Alltså denna hund.. Helt underbar.
2. Redo för fest. haha. 
3. Kent i trägårn 
4. Klädde mig riktigt vågat månne! 

Idag har jag fixat en del bestyr. Nu ska jag se på tv första gången på cirkus 4 månader! Tjihi. 

 
Nu sitter jag i "min" upprivna säng i Brisbane och lyssnar på Kent. Som vanligt. Till vänster står min packade ryggsäck och allt är nedpackat och redo. Sent ikväl lgår vårt första utav tre flygningar hem till Sverige. Hur känns detta då? Underbart bra. Å andra sidan lite tråkigt. Det jag kommer sakna mest är nog vädret. Annars ska det bli så skönt med min egna säng igen! Och allt annat.

Det var väl det, vi ska ta något mer dopp i poolen innan kvällen smyger sig på och sedan är dags för oss att åka till flygplatsen. Vår sista dag i Aussi. 

 

De senaste dagarna har gått mest i solens tecken. Chilla i poolen stekas i solen varvat med lite godis och litevis vatten. Jag har skypat med mamma, snackat med bror och lyssnat på Kent tills mina öron inte hör något annat.

Just nu vill jag bara hem, men snart så. Ni får en go låt, inte Kent denna gången dock. 

Åh, är så glad för så mycket! Dels för att jag ska snart åka hem, men för att denna resan gett mig så mycket. Jag ser själv hur klyshig första meningen låter... Men den må så vara. Tack vare min mentor Linnéa så har jag lärt känna mig själv så mycket mer än vad jag någonsin kunnat göra på egen hand. 

Jag har lätt för att tänka på mig själv sist och andra före. Jag är otorligt duktig på att hitta fel hos mig själv och jag har helt enkelt lätt att använda mig själv som slagpåse. Egentligen är detta inget nytt, men Linnéa har hjälpt mig (redan långt innan resans början) hur jag skulle kunna bemöta, hantera och acceptera det. Jag måste acceptera min natur. Jag är som person väldigt rädd och osäker på att andra ska bli besvikna på mig. Jag har i otroligt många år alltid sett mig som en person som är mindre värd än andra. 

Men frågan jag ställer mig nu är. 

Klarar jag det här? Eller är jag allt det jag alltid trott jag varit? Dålig, värdelös, tjock, ful, oattraktiv och helt enkelt en sämre människa? 

Hur många gånger har inte jag tvivlat på mig själv? Anklagat mig själv som person för att det blev som det blev? Känt mig sämre som kvinna, som person? Jämfört mig med andra och alltid varit någons andra val när jag hade denna som mitt första? Alltid satt andras välmående före mitt eget? Jag har aldrig frågat mig själv varför. Jag har alltid skyllt på mig själv. Mitt utseende. Mig själv som person. 

Men jag börjar inse att jag är nog värd allt det fina som livet ger. För den jag är och den jag kommer att bli. För alla gånger jag sätter andra före mig själv trots de inte gör desamma. För alla gånger jag är ärlig mot mig själv. För alla gånger jag ställer upp. För jag är så lyckligt lottad för att ha så fina vänner, så betydelsefulla vänner. För sådan fin familj jag har. Min underbara mamma, mina bästa bröder. För alla tuffa tider jag gått igenom och för all kärlek jag sprider. För varje gång jag vågat öppna upp min bröstkorg och visat mig sårbar. För varje gång jag vågat göra saker när jag tvilvat på mig själv. Varenda gång jag lyckats ändra tankegångarna ifrån destruktivt till positivt.

För tack vare livet har jag en fin, ren själ. Jag har det. Det är inte alltid strålande tider, men det kommer alltid tid till det. Det kommer att komma tuffare tider. Men så länge jag ser mig själv som min bästa vän, som huvudpersonen i mitt liv så kommer allt fixa sig. 

 

Först lite musik.

Nu är bomben släppt - jag ska hem. Jag, eller vi borde jag säga, har fått massor utav kommentarer om hur kort vi stannade, varför ska vi hem, eller andra mer ifrågasättande svar. Personligen tycker jag 4 månaders resa är rätt lång resa? De flesta svenskar är väl i Thailand högst 14 dagar. Eller att vi ska tillbaka till eländet i Sverige. Alltså, Sverige har väl inte sin finaste tid just nu, men det går åt rätt håll!

Ibland känner jag att när jag lämnade Sverige tog jag ett steg ut ifrån mitt liv, som är trycka på paus eller bara ta semester ifrån vardagen. Som om jag egentligen finns i Sverige nu med, men har en backup eller en person som är Elin åt mig? Medan jag är på semester. Men det är kanske dags att komma tillbaka till verkligheten igen. Möta alla vardagsproblem och ta tag i livet igen! Det låter bittert och tråkigt, men jag har planer på att resa iväg igen, tro mig! Detta gav mer mersmak på livet och allt man kan göra och fylla det med! 

Denna resan gav mig en paus ifrån vardagen, men också ett chans att orka tänka på allt omkring också. Fått så mycket nya erfarenheter, nya infallsvinklar och sätt att se på livet. Jag tror jag är som en tolvåring som växt 15 cm under sommarlovet. Fast jag har växt mest på insidan tror jag. 

Det är så mycket jag har hunnit fundera, tänka och reflektera över. Tusen olika händelser, saker som varit, saker som ska hända, personer, känslor... Allt i perioder och på samma gång. 

Jag har haft en underbar resa och jag har upplevt så mycket, hade inte kunnat ha bättre sällskap. Min vapendragare, personlig handledare och mentor. Linnéa. 

Nu är det dags för mig att komma hem, med tusen erfarenheter rikare och ännu en gång kämpa för ett bättre jag, ett bättre mående och ett leende på läpparna! 

Jag ser fram emot att komma hem. Inte minst för jag saknar alla hemma och saknar träningen, maten, min säng, att ha skinnjacka och doc's eller att få klä på sig lite. Men utan för att komma tillbaka till verkligheten kanske? 

Haft en superdag på Lone Pine Koala Sanctuary! Rekommenderas starkt om ni någon gång reser till Brisbane! Vi har klappat och gosat med Emuer, Vallabys, Kängurur, koala björnar. Vi har sett fresh water crocodiles, massor utav ödlor, massor utav fåglar, palaptus och så vidare. Lite bilder kommer här! Älskar Koalor. De sover ungefär 18 timmar/dygn. Gött liv eller?

 

DAG 8-9 29-30 JANUARI
Onsdag – Torsdag

Vår rumskompis på vårt hostel i Cairns berättade på tisdagen om en cyklon som eventuellt skulle komma och därmed hota hennes flyg hem till Sverige på fredag, och eventuellt även oss då vi åker buss till Townsville just denna dag. Men vädret var inte alls så illa så vi kom fram till Townsville utan problem vid ett på dagen efter ett par timmars bussresa. Bussen gick 7.35 och var framme 13.10.

Väl i Townsville gick nästa färja ut till Magnetic Island inte förrän ungefär en timma så vi väntade på ”färj stationen” tills dess. På båten var det väldigt blåsigt och en tjej ifrån Tyskland berättade att hon var orolig för att verkligen stanna två nätter på ön ifall det skulle bli dåligt väder i och med att hon hade tours bokade och ville inte bli fast på ön. Vi hade tänkt samma sak med när vi pratade med hostelet för att berättade att vi kom och så hade de varit otrevliga och sagt ”jag vet inte vem du pratat med men någon cyklon ska INTE komma, eventuell en vanlig tropical storm!”. Men väl på hostelet frågade tjejen som vi checkade in hos hur vi tänkte inför den väntade cyklonen. Färjorna hade satt sin sista rutt dagen efter 5.55 p.m. Alltså Fem i sex på kvällen. Vi sa att vi skulle tänka på det. Efter att fått våra nycklar, kollat in vårt minimala rum för sex personer (Som dessutom var extremt stökigt och varmt) gick vi till stranden och kollade in de enrma vågorna. Vi tog beslutet att försöka boka om våra bussbiljetter till dagen efter och då bara sova en natt på Magnetic Island istället för två som var tänkt. Just för att tjejen i receptionen berättade att de kan vara utan el i tre dagar, och då kommer vi absolut inte till nästa stopp som är Airlie Beach (och därmed Whitsunday's) i tid.

Vi bokade om våra bussbiljetter till dagen därpå för avgång 13.20. Vi väntade med att höra med vårt hostel på Airlie Beach ifall de har platser kvar tills att vi verkligen visste att bussen skulle gå. Vi är medvetna om att en natt på Magnetic Island brinner inne utan användning men naturen kan vi inte säga emot.

Resten utav dagen väntade vi på maten som vi skulle få gratis. Halv sex, trötta och hungriga utan mat på flera timmar fick vi äntligen äta! Linnéa hade beställt en mindre god pastarätt med tomatsås och ost och jag en alldeles för stark curryrätt. Så inget vidare med det. Efter maten gjorde vi så att vi fick se så mycket utav ön som vi kunde med tanke på omständigheterna (kväll, blåst, mörker) så vi gick längs stranden och hittade en liten, men dyr, matbutik där vi köpte banan och morötter för resan dagen därpå. Vi såg sedan två avsnitt utav LOST (vi är inne på säsong fem och det är galet bra!) innan vi stupade i säng vid tio tiden vilket är mycket sent för att vara oss.

DAG 8
Magnetic Island & Airlie Beach

Vi valde som sagt att åka en dag tidigare till Airlie Beach eftersom vädret som var som det var. Så vid elva tiden var vi tillbaka i vänthallen där färjan åker ifrån tillsammans med en bunt andra backpackers. Bussen skulle gå vid 13.20.

Efter någon timma bestämmer vi oss för att gå och köpa mat. Vi pratar med ett tyskt gäng om att Woolworth's ligger ungefär 20 minuters gångväg därifrån så vi går dit i regnet. Vi köpte ett paket keso, varsin frukt och TimTam.

Väl tillbaka får vi reda på att Greyhound har ställt in sina bussar och vår (Premier) är ungefär en timma sen. Vid två kom däremot fram och vi formligen skyndade oss till bussen och hoppade på den. Väl på bussen berättar vår chaufför att vi måste vänta upp en annan buss som skulle komma mellan 45 och en timma senare. Medan vi väntar stormar det utanför och regnet verkligen piskar ner. Vi får se en film och ungefär 10 minuter sov jag. Jag vaknar av att folk hoppar på bussen och äntligen börjar vår färd mot Ailie Beach!

Efter ett par timmar stannar bussen till vid en avfart, och chauffören berättar att vägen till Airlie Beach är som en pool och att denna vägen går inte att ta sig fram på. Vi ser ju själva vilken enorm pool som ligger där på vägen (som inte ens syns.) Chauffören berättar att eventuellt kan han ta en annan väg.

Så, en halvtimma senare svänger bussen in på en annan avfart. En bit in på avfarten med fält på sidorna om vägen, är vägen helt borta under vattenmassorna. Det är bilar på båda sidor om pölen, och bilarna på andra sidan gör ett försök att ta sig igenom, vilket går bra. Så även vår buss tar sig igenom! Vid det här laget är det mörkt ute och ett tag senare, när vi kommit fram till Airlie är hela den lilla staden mörkt (strömmen hade gått) och palmerna ligger ned i blåsten. Vi får hoppa av bussen och ta oss till hostelet som en av oss som skulle bo på, visste vart det låg. Väl framme på vårt hostel syns inte en enda människa mer än boende till. Så vi ringer ett security nummer som lovar att ringa upp. Medan vi väntar går vi till ett annat hostel som ligger nära, för att se om de har plats. Men tjejen i vår grupp ringer upp och säger till oss att gå tillbaka.

Efter en stund väntan kommer tillslut en kille som visar sig vara ägare till baren på vårt hostel. Jag och Linnéa hade ju bokat ett dubbelrum för denna natten, eftersom det var det enda som fanns tillgängligt med så kort varsel. Så vi får ett dubbelrum med walk in closet och hela köret. Efter en stund, när vi hängt alla våra saker på tork hör vi folk stoja utanför och inser att strömmen kommit tillbaka!

Därmed passade vi på att ta oss en dusch och försöka få igång vår TV. Det gick sämre. Denna kvällen gick vi och lade oss tidigt med tanke på alla våra äventyr för dagen!

DAG 9
AIRLIE BEACH

Vi vaknar upp i vårt lyxiga rum av oss själva vid sjutiden. Vi tittar ut och vädret har mojnat. Senare på morgonen checkar vi ut och betalar för oss. I väntan på att få checka in på nästa rum, ett 8-bäddsrum, så ställer vi våra stora väskor i ett storage-rum på vårt hostel som förövrigt heter Nomads, och går till Coles. Vi är sura och trötta. Bittra. Haha. Vi går mest under tystnad och köper så att vi kan laga pasta och köttfärssås. Förövrigt är det sjukt långt till Coles. Tar ungefär en halvtimma och med världens uppför och nedförsbackar. Hur som helst: Storkok for the win! Vi lagar vår mat på det värsta hostel-kök jag nånsin stött på och äter oss mätta och glada igen. I detta kök inser vi att Nomads kryllar utav svenskar dessutom.

Vi checkar in i vårt rum och vad är det för personer vi delar rum med? Svenskar. Okej bara två utav sex, men ändå. De är riktigt trevliga tjejer ifrån Sollentuna tror jag det var.

Jag minns inte riigt vad vi gjorde resten utav denna dag, men tror att vi kollade lite på LOST och att de svenska tjejerna, plus en engelsk tjej och en tysk tjej hade lite förfest på vårt rum och en ifrån receptionen kom in och tog deras alkohol eftersom alkohol på rummet är emot reglerna.

DAG 10
AIRLIE BEACH

Äntligen vaknar vi upp till fint väder! Otroligt hett, hög luftfuktighet. Vi bestämmer oss för att gå ner till ”lagunen”, vilket mer sanningsenligt är en simbassäng. På väg dit går vi förbi en exchange book store som man även kunde köpa begagnat på. Jag passar på att köpa ”The horse whisperer” utav Nicholas Evans. Ni har säkert sett filmen, eller läst boken och jag har enbart sett filmen och kan intyga nu att boken är minst lika bra, om inte bättre. Visserligen har jag bara kommit halvvägs men ändå.

Sedan ligger vi på stranden och steks sönder totalt varvat med avkylning i poolen. Poolen är stor och djup för er som undrar! Vid lunchtiden går vi tillbaka till Nomads och värmer lite lunch till oss. Jag ringde även till Whitsunday för att bekräfta vår ankomst på måndag.

Efter lunch går vi på stan för att leta upp Peterpans och på vägen passar jag på att ta ut pengar samt köpa ett linne till min fattiga, urtvättade och urtråkiga garderob. Väl inne på Peterpans sitter det en tjej med bekant ansikte på en lädersoffa och väntar på att få en dator ledig. Vem är det då? Givetvis springer jag fram och säger hej! Det är Erica som jag jobabde ihop med hela sommaren på Sommarland med i vårt bästa team som Parkvärdar! Efter en stunds snicksnack om allt möjligt och lite delade erfarenheter så sätter vi oss vid datorerna. Jag och Linnéa gör det vi var där för: Kolla flygbiljetter hem. Senare säger jag hejdå till Erica och önskar henne all lycka till.

Efter ett par timamrs hopplöst tittande och Linnéas relation till datorn sjunker drastiskt så skypar vi med Linnéas föräldrar genom min mobil. Senare går vi hemåt och äter lite innan vi myser framför LOST med varsitt äpple ny duschade och fräscha.

DAG 10
AIRLIE BEACH

Redan sent igårkväll märkte jag att det börjat regna så idag vaknade jag till regn. Igen. Vid åtta var vi båda redo för att äta frukost. Efter frukost gick vi, kämpar som vi är, till Coles för att införskaffa en handduk och lite frukt. Vi köpte även vindruvor idag! Helt tokigt alltså. Det är också en sak man tror är billigt här i Australien: Frukt. Det är det INTE. Jag har sett äpplen för 54 SEK/KG. DET ÄR GALET.

Hur som helst. Vi gick hemåt och läste i våra böcker och åt vindruvor. Egentligen hade vi tänkt äta lunch men det struntade vi i för vi blev mätta på vindruvorna. Vi gick till Peterpans och fixade lite. Ni får se.

Vid tre tiden gick vi hemåt och värmde maten. Efter det gick jag och köpte en till bok. Blir så trött, för att jag läser rätt fort... Denna gång fick det bli Da Vinci koden. Den ena svenska tjejen var helt fast i dessa böcker så nu har jag förväntningar på att de ska vara riktigt bra, haha.

Och nu sitter vi här, försöker skriva ned våra senaste dagars ”äventyr” och regnet regnar utanför vårt fönster. Imorgon åker vi ut med en båt till Whitsunday's och kommer tillbringa tv nätter på en ö som heter Molle. Dagarna ska fyllas utav snorkling och annat roligt, så hoppas verkligen att det är lika kul även fast vädret verkar vara mindre roligt. Men som de säger kan vädret vara jättefint i reven även fast det är skit på land. Vi får se!

DAG 11
AIRLIE BEACH/SOUTH MOLLE ISLAND

Hela vårt rum på åtta personer skulle alla upp tidigt, vilket egentligen är jättebra eftersom vi då kan packa, röja och prata utan att få sura blickar på oss (som vi fick på Njoy! Utan att vi ens gjort något särskilt.)

Vid sju på morgonen var hela rummet vakna och alla packade och en kille hade faktiskt redan lämnat rummet. Vi åt frukost med tjejen ifrån Tyskland samt våra svenska nyfunna vänner. Deras buss till Mission beach skulle gå vid kvart över 9 så det var de som lämnade rummet innan oss.

För oss skulle vi samlas vid norra hamnen som jag inte minns namnet på, vid klockan två. Vi drog ut på det så långt som möjligt och stannade på vårt rum tills vi var tvungna att checka ut vid tiotiden. Vårt hostel är schyssta och låter oss använda köket ändå, även efter att vi checkat ut. Hur som helst så gick vi direkt efter utcheckningen till Peterpans eftersom det var där våra stora ryggor skulle bo under tiden vi var iväg två nätter.

Vi satt på Peterpans ett tag tills att vi gick tillbaka till Nomads för att värma sista maten och chilla fram tills att vi behövde gå nedåt hamnen.

Vid tvåtiden väntade vi snällt vid hamnen med ett stort gäng andra. Snart kommer mannen som antagligen kan ses som ”reseledare”, även han som körde båten. Han är ganska tjock, drar dåliga skämt och är väldigt hårig på kroppen men inget på huvudet. Han är mer röd i hyn än brun eller vit, så svårt att säga vilket hudtyp grabben hade. Hur som helst det första han frågar oss är om vi verkligen har tillräckligt med alkohol? Annars finns en bottleshop precis intill. Har vi tillräckligt med cigaretter? Annars finns det att köpa där också. Plus chips och choklad. Han hostar och berättar att han rökar, jo tro fan det. Haha. Alltså mitt personliga första intryck med denna man var kanske inte det bästa för hans del, men samtidigt vem är jag att döma någon så?

Väl på båten löd upprop och en siffra delades ut till var och en eftersom på så sätt lättare att se till att alla är på plats och så. Jag fick nummer 10 och Linnéa nummer 16. Hela 54 personer, eller om det var 53, på båten totalt. Plus några få personer som hörde till bemanningen. Galet?!

Efter uppropet var det dags för säkerhetsgenomgång med flytvästen och vem pekar han inte ut till hjälp och demastration? Jo, givetvis inte mimdre än den svenska vikingen Elin. Givetvis skötte jag detta exemplariskt inför 55 par ögon och väl var väl det.

Sedan började vi vår tur ut till ön, med lite regn men mest solsken kom vi tillslut fram till ön Molle. På den långa bryggan där de lade till denna enorma segelbåt väntade en kort, söt tjej med stort leende oss. Hennes namn minns jag inte med påminde så himla mycket om min bror Carls förra tjej.
Hur som helst, hon tog oss upp till receptionen och sade till oss att vänta runt en pool. Där delade hon de kommande dagarnas schema. På vägen dit inser jag hur en otroligt fin anläggning, eller måste ha varit en gång, förfallit totalt. Runt poolen fanns dessa klassiska parasoll som är gjorda utav halm typ? De var helt utan halmen i princip. I receptionen fanns toaletter, tre stycken men enbart en fungerade. Alla stolar var i plast och de var gamla. Receptiondisken var gammal och sliten. Hur som helst, denna kvinna/tjej ropade upp oss om i grupper utav 8 och vi fick checka in och vi fick vår våtdräkt och snorkel för nästa dag.

Vi fick dela rum med två tyska tjejer. Eftersom AC:en var precis i höjd med en övervåningssängs övre hylla och det fanns en säng som var en blandning utav en enmanssäng och dubbelsäng erbjöd jag och Linnéa om att vi kan dela säng så slipper någon ligga där uppe och bli kall.

När tyskarna duschade innan middagen som var vid sju, så gick jag och Linnéa ut och tog lite kort. Vid tio i sju gick vi till matsalen där vi skulle äta. Kvart över sju var maten framme och det som erbjöds var albino-bröd som skulle likna foccacia med var bland det värsta deg-albino-bröd nånsin. Till detta fick vi sallad med rå gullök i (alltså?) och själva rätten var spaghetti och köttfärsås. Smakade överkokt pasta och värre än burk-köttfärsås. Hujeda mig.

Vi gick och duschade och sedan lade vi oss och läste innan vi somnade.

DAG 12
SOUTH MOLLE ISLAND

Vid halv sju ringde min klocka och vi gjorde oss snabbt i ordning oss för att äta frukost vid sju. Om middagen dagen innan var dålig, tog nog ändå frukosten priset. Mjölken smakade vatten och eftersom cornflakesen/müslin/luftpopsen blivit mjuka i mjölken var detta mjöl blandat med vitt vatten. Totalt oätligt... Stekta ägg bjöds det på och de smakade vidrigt och INTE gjorda denna morgon kan jag lova. Sedan var det albino bröd med smör, försötad marmelad eller sötad jordnötssmör. Att inte glömma! Vi fick lite apelsinklyftor också.

Jag vill inte låta snorkig eller tråkig eller jobbig men detta var verkligen oätligt! Både på Green Island och Uncle Brian's har vi fått jättebra mat!

Vid åtta tiden gick båten ifrån Molle och någon timma senare var vi framme där vi skulle snorkla. Vi klädde på oss våtdräkterna som inte alls var utav samma kvalité som på Green Island eftersom det var hål i min, haha. Vi hade inga flytvästar eller ås, utan fick en lång korv liknande sak som man kan hitta i badhusen som livräddning. De körde ut oss åtta i gången en bit bort ifrån båten. Jag som redan innan detta hade lite svårt för vår kapten skällde nu ljudligt på mig för jag inte skyndade mig i båten och jag förklarade att jag väntade på min kompis som hämtar en korv, och då svarar han att ”ni ska ju till samma ställe?!. Hur som helst, vi åker ut med ett par andra tjejer och väl framme så frågar en tjej om hon får ändra cyklopets storlek. Jag förstår henne för han sade tidigare att vi inte fick ändra något, men hennes åkte liksom ned. Då får hon ljudligt förklarat för sig att detta var helt fel tillfälle att ordna med det. Sur gubbe jao.

Efter detta fick vi lunch som var vidrig även den. Är så oändligt trött på bröd!

Efter lite puttrande i lågt tempo kom vi äntligen fram till Whitheaven beaches. Flera mil med bara vita stränder. Galet vackert och vi fick välja på att simma in i land eller åka båt. Linnéa simmade och jag åkte. Väl på ön så lekte vi lite i vattnet, tog lite kort och lekte med sanden.

Efter en stund så skulle vi på båten igen och åka hemåt. På vägen hem så serverades bröd med jordnötssmör. Ja, albino bröd. Igen.

På kvällen vankades det kareoke men detta är inget för mig och Linnéa så efter middagen som inte heller var någon höjdare, gick vi och duschade och läste för att senare somna.

DAG 13
SOUTH MOLLE ISLAND/AIRLIE BEACH

Idag hoppade vi över frukosten och sov istället. När tyskarna kom tillbaka berättade de att ”mjölken” inte alls var mjölk + vatten som vi trodde, utan mjölkpulver blandat med vatten. Hur som helst så skulle vi gå vår ”Bush walk” vilket var en lång promenad till en utsiktsplats. Medan resten utav gruppen mest gick med så tog vi tid och kollade in naturen. Kom lite efterkälken men det gjorde inte så mycket. När vi kom tillbaka packade vi våra saker och gick för att se på fiskmatningen. Samtidigt fick de som ville snorkla med fiskarna. Tyvärr dök bara två fiskar upp så det var väl inte jättemycket att hurra över, tyvärr.

Efter att fiskarna matats och de som snorklat skulle få en chans att hinna duscha innan utcheckningen så läste jag och Linnéa i våra böcker. Sedan checkade vi ut och åt sista lunchen. Tumme ned på den.

Klockan tolv gick båten hemåt och det var varmt, soligt och vindstilla. Vi dog seriöst utav värme, det rann svett ifrån alla tänkbara ställen på kroppen och jag smörjde in mig med solkräm ständigt. Tur var väl det för jag brände mig inte, men kan ju bara tänka hur jag sett ut om jag INTE gjort det.. Kräfta deluxe om inte värre.

Väl tillbaka på Airlie gick vi direkt till Coled där vi köpte lite nödvändigheter innan vi tog bussen tillbaka till Nomads där vi checkade in igen. Vi gick till Peterpans och hämtade vårt bagage som vi hade där och senare tog vi bara det lugn resten utav kvällen och somnade tidigt.

DAG 14
AIRLIE BEACH

Väntans dag. Bussen ifrån Airlie till Rainbow Beach gick 17.35 och skulle komma fram till Rainbow Beach 7.25 dagen därpå.

Efter utcheckningen vid 10.00 var det bara att vänta. Först läste vi vid Nomads innan vi gick vidare till Peterpan där vi använde internet lite. Vid fyra tiden gick vi för att äta och till slut hittade vi äntligen ett ställe som inte var Donken eller Subway men som erbjöd mat vid denna tid, dock var det dyrt. Men gott!

Vi gick sedan till busshållplatsen, men gick fel så fick hjälp utav en trevlig man. Hade vi bara gått två minuter tidigare hade vi missat regnet som kom, på cirka två minuter hann jag bli riktigt, riktigt blöt. Saker jag inte gillar med detta land: Vädret som skiftar otroligt i humör!

På bussen lyssnade vi på musik, åt lite TimTam och kollade på LOST. Är på sista dubbelavsnittet av säsong fem, bara en säsong kvar och det är helt sjukt bra! Vid tio hoppade jag fram ett säte så vi kunde ligga ned/försöka efterlikna en säng.Vid sista stoppet, vid tolvtiden på natten, borstade vi tänderna.

DAG 15
RAINBOW BEACH

Jag vaknar utav att Linnéa väcker mig och säger att vi borde vara framme om ungefär 10 minuter. Jag var galet frusen, hade fryst hela natten lång. Man känner sig inte så fräsch efter en natt på en buss kan jag lova. Känns ungefär som om någon kört över dig med en lastbil eller slått till dig med en spade i skallen.

Vi får hoppa av bussen och möts utav en kille med en skylt ”Dingos” på. Vi går sisådär 10 meter till andra sidan utav gatan där vårt hostel, och även arrangörerna för vår Fraser resa befinner sig. Incheckningen är klockan elva och tills dess åt vi våra medhavda ägg och gick till Peterpan som låg vägg i vägg med vårt hostel för att kolla internet.

När vi väl får tillgång till vårt rum ringer Lina! Lina och Kajsa jobbar på hostelet bredvid, så vi bestämmer oss för att ses såfort vi duschat och fräschat upp oss lite. De möter oss utanför vårt hostel och vi går gemensamt till deras där vi är med när de äter lunch: nudlar, knäcke med ost eller toast med nutella. Ungefär standard mat här på alla hostel vill jag lova.

Efter denna fina lunchen gick vi gemensamt till ”IGA”, en mataffär jag givetvis trodde hette ICA... Jaja. Köpte lite nödvändigheter och vi bestämde oss för att Kajsa och Lina behövde sova lite och jag och Linnéa var hungriga så vi gick och åt. Efter maten gick vi in på våra rum och läste. Vet inte om jag nämnt det tidigare men nu läser jag Dan Browns ”Da Vinci Code”, sjukt bra!

På kvällen mötte vi upp Lina och Kajsa, de små saknade rackarna för att gå ner till havet och kika lite. Sedan satt vi med när de åt igen, medan vi såg ena tjejen ifrån Timoteij, skarakändis för tusan!

Senare gick vi hem till vårt för att sova.  

Hoppas nu att ni inte får för mycket stavfel nu, klistrade bara in allt jag skrivit och nu har ni massor att läsa och se! 

HEJ! 

Nu har ni fått en hel del att glo på, eller hur? 

Jag har egentligen lite kvar att ladda upp ifrån de sista veckorna både i skrift och bilder, men det kommer! Internet blev lite lesset nu, så får inte upp fler bilder. 

Vi är i alla fall tillbaka i Brisbane nu, vi kom med bussen igår. Jag letade halva stan efter ett par skor som inte ville finnas för mig och idag har vi bara tagit det lugnt och gjort sysslorna för Magnus och Mitch. Just nu har jag Mitch syster/bror hund bredvid mig som är en stackars sönderstressad liten lockig fårliknande hund. 

Nu skypar vi med Linnéas familj och vi har skypat med Linnéas vän Nora, så vi mår bra! 

Kommande dagar ska vi bara ta det lugnt. För vet ni? Om exakt en vecka är jag hemma i Sverige igen! Vi flyger ifrån Brisbane till Kuala Lumpur, Kuala Lumpur till London och sen hem till Arlanda. Det kommer ta ungefär 33 timmar. Hur kommer detta sig? Jo, Linnéa är rätt pank och jag vill inte jobba. Inte Linnéa heller. För tusan, jag är inte i Aussi för att jobba?! Jag är här för att resa! Det ska bli så gött att komma hem igen, faktiskt. Jag har lärt mig massor, men framför allt fått mersmak på att resa. Så redan nu har vi planer på att se andra delar utav världen. Men det får ni se!

Alltså denna blogg börjar nå sitt slut. Men det gör ingenting, för den kommer nog till liv igen! Men inte riktigt än. Men jag har fått mersmak utav att blogga också, så kommer troligtvis skaffa en ny blogg, med ett annat namn. Ett ställe att skriva om andra saker än just mitt resande. Mer personligt och tankar och sådant djupa saker ni vet. Hänger ni med då? 

KRAM!

Denna bild är tagen utav Linnéa.

Hej och hå! Ungefär en månad har gått på resande fot utan egentlig användning utav ett svenskt tangentbord... Men nu har vi äntligen kommit "hem" till Sandgate, Brisbane, för lite mellanlandning och catch up med oss själva och ER. 

En månad på foten har varit påfrestande för både kropp och knopp men gud vad kul vi haft ändå. Så lärorikt!! Har massor att berätta och visa, men det fåt vänta lite. Men jag lever! 

Har ar allt dott, med all ratt.

Andra dagen pa airlie beach och nu har vi mest chillat och overlevt! Sprang in en kollega ifran Sommarland just har pa Peterpans!

Ville mest bara saga hej!